- Project Runeberg -  Tro och Lif. Religiös Tidskrift för Finland / N:o 1-24. 1886 /
6:2

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRO och LIF. N:o 6.
2
rinna af den gudomliga sanningen, in-
för livilken mörker och ljus åtskiljas,
vara jordens salt. Huru hon bäst skall
kunna fylla detta sitt embete bör der-
fÖr utgöra ändamålet för alla hennes
sträfvanden och ett naturligt arbetsfält
öppnar sig i och härmed för de unga
prestmän, hvilka instundande sommar
skola bege sig ut på forskning. Kär-
leken till Gud och nästan är en led-
stjema, som då den betraktas genom
Ordets synglas aldrig leder vilse.
En afaakens vigtigaste sidor får slut-
ligen icke heller lemnas obeaktad, neml.
frågan om hvilka länder erbjuda rika-
ste materialet för samlandet af hithö-
rande rön och iakttagelser? Denna frå-
ga är beroende af en annan: hvilka
språk känner stipendiaten ? hvarpå iall-
mänhet icke mer än ett svar är att för-
vänta:af utländska språk endast ty-
skan ! Eljest skulle det egentliga sva-
ret pä frågan lydt, att England tills-
vidare är det land som, till följd af
sin religionsfrihet, sin storartade mis-
sionsverksamhet och sin gedigna krist-
liga litteratur, bättre än något annat j
lämpar sig för jemförande studier. Der
återfinnas inom en ringa omkrets snart j
sagdt alla verldens kyrkor och bekän-
nelser sida vid sida; der är det reli-
giösa lifvet samladt och koncentreradt
så som pä intet annat ställe; der lig-
ger så väl dot bästa som det sämsta i
tidens andliga rörelser för öppen dag;
der anträffar nian spillrorna af systeiner
hvilka i andra länder äga nyhetens skim-
mer; der far man bevittna ömsom väl-
■ liira framsteg och misslyckade försök;
der möter oss så vidt sådant bliIvit
möjligt i donna verld, kristendomen prak-
tiskt genomförd i skola, hem och sam-
hälle ; der försätter oss snabba kom-
munikationer inom en timme från den
jäsande verldsstadon med dess domkyr-
kor, processionor och biskopliga palats
i ill

thc country parsonV stilla och
fredliga kapellansbol midt ibland en fli-
tig, åkerbrakande befolkning, med livil-
ken han delar fröjder och sorger; der
finnes hopträngdt och likväl i praktisk
ordning och endrägt, en sammanfat-
tad bild af hela kristenheten. Intet
land erbjuder derför så många fördelar
i afseende å religioner och kyrkostu-
dier som England, och man kan såle-
des endast beklaga om bristande språk-
kunskap skulle lägga hinder i vägen
för en vistelse derstädes.
Särskildt som en protest mot dot öf-
verhandtagande "tyskoriet" voro dot i
sin ordning att börja hemta idéer äf-
von från England. Men dessvärre tor-
de do sökande endast vara mäktiga ty-
skan och reformationens fädernesland
skall väl derför upptaga största tiden.
Dock är det andliga tillståndet der in-
galunda sådant att kunna tjena som fö-
rebild för andra kyrkor, enligt livad
!underrättelser i utländska blad gifva
!vid handen. Men enligt meddelanden
från Schwoitz i dagens korrespondens-
afdelning synes tillståndet i detta än-
nu nyligen åt rationalismen så godt som
hemfallna land i närvarande tid vara
särdeles egnadt till iakttagelser, om
Iblott icke språket hindrar. Äfven Nor-
ge är ett tacksamt fält för den prak-
tiska teologen, som från dess "folke-
kirke" har mycket att lära för eget land.
Det flns således nog med studiefält, om
blott för öfrigt rätte männen utses till
det hedrande men maktpåliggande värf-
vet att till den finska kyrkans fromma
på ort och ställe göra sig underrättade
om andra länders religiösa och kyrkli-
ga förhållanden. Det. är ett värf som
utom allt annat derjemte erfordrar myc-
ken bön samt ett helgadt förstånd. Måt-
te försöket aflöpa så lyckligt som möj-
ligt!
Bref om Kristlig mifiwtnii.
ir.
Käre vän! Jag hoppas du livarken
förskräcktes eller vredgades öfver att
jag, som du måhända antager, att döma
af mina sista ord, deltager i de an-
klagelser och smädelser, som användas
af lutherska kyrkans fiender, samt fö-
rebrår henne död renlärighet. Ogerna
siige jag mig .sålunda missförstådd; ty
jag är fullt medveten om att det ej kan
gifvas någon svårare och smädefullare
förebråelse än den, som framkastar att.
den evangeliska kyrkan nöjer sig inedi
blott bokstafstro och ortodox bekän-
nelse eller lära samt predikar denna
Utlösa kristendom. På liknande sätt
blef ju kyrkan förtalad i de bekanta
von Bergenska föredragen. Måste kyr-
kan raedgifva att enligt hennes lära och
åskådning, sådan Dian efter den tiden
fattade densamma, den religiösa tron be-
stod uti att svärja på en summa, oför-
stådda dogmatiska formler, skulle hon
ju derigenom underskrifva sin egen döds-
dom, skulle upphöra att vara existens-
berättigad, och den lefvande religionen
stode då endast att finna inom mindre
enstaka samfund eller sekter. Men lyck-
ligtvis erkänna reformatorerna, isynner-
het Luther, och den lutherska kyrkan
ingen annan tro än den lefvande, verk-
saiiuna tron, som frambringar andens
frukter. Det kan derföre för förnuftigt
folk blott blifva fråga om, antingen kyr-
kan städse vid uppfostran och under-
visning lagt erforderlig vigt vid denna,
den kristna trons väsondtliga karakter
eller icke, samt ytterligare, om dess
undervisningsväsende alltid afpassats i
enlighet med denna karakter? Det är
här den allmänt bekanta anklagelsen ge- <
nast höjes: den kyrkliga undorvisnin- ’.
gen har varit för ensidigt dogmatisk,
har företrädesvis inpräglat trossatser,
men icke låtit det kristliga lifvet, kär-
leken, toleransen, komma till sin rätt;
har alltid behandlat kristendomen en-
dast som lära, icke som lif.
En dylik allmän förebråelse är gan-
ska lätt uttalad, men på frågan: huru
borde då kyrklig undervisning meddelas
på ett bättre sätt, och livad kan att
börja med läras annat än läror, eller
hvem har väl påfunnit konsten att, utan
vidare, genom undervisning meddela icke
blott lära utan äfven lif?
Vid dessa frågor skulle väl de flesta
anklagare med blygsel förstummas, ifall
de ej föredroge att med allmänna in-
nehållslösa talesätt kringgå den allvar-
samma praktiska frågan.
Kunde man icke öfverföra anklagel-
sen för dogmatisk undervisning äfven på
de andra läroområdena, språken, histori-
en, geografin och matematiken? Blir icke
äfven här för det mesta sats, regel, el-
ler livad annat skall inläras, uppstäld,
förklarad, bevisad och inpräglad? Inlä-
res icke äfven här, som en minnets
utanlexa, en summa ~praktiskt vetan-
de’", som man säger, d. v. s. otaliga
satser och formor, tal och data? Ja,
|just livad lutherska kyrkans och den
bibliska trons fiender ville införa i dess
ställe, den moderna darvinskaläran, blir
ej äfven den folket och ungdomen bi-
bragt och inpräglad, likaledes i tros-
jsatser, alltså dogmatiskt; demonstreras
iej likaledes dogmatiskt inför folket alla
den moderna kulturens, upplysningens
I och emancipationens slagord, tills det
imåste tro och svära derpå, utan att
förmå begripa den egentliga grunden och
bärvidden för den nya läran?
Denna anklagelse träffar alltså, icke
kyrka och religion som sådana, har alls
icke sin grund i lutherska kyrkans vä-
sen, utan afses härmed ett metodiskt
undervisnings- och uppfostringsproblem,
gemensamt för kyrkan samt öfriga un-
dervisningsfaktorer och ämnen. Harkyr-
kan i detta afseende gjort fel, eller lå-
tit försummelser komma sig tilllast, hon
delar dem afgjordt med alla andra un-
dervisningsområden. Visserligen kan
man ej neka till att sådana fel i dog-
matisk undervisning inom religionen
framträda mycket skarpare och bära säm-
re frukter, än som kan ifrågakomuia vid
blott intellektuel utbildning. Ty intel-
lektvela kunskaper kunna ju hos mån-
gen bestå ganska mycket i inlärdt ord-
kram, utan att denna minueslexa vä-
sendtligen skadar karakteren; men nöjer
sig religionsundervisningen med ord och
begrepp, hamnar sig detta i vår icke
längre naiva tidsålder derigenom, att
man allt mer och mer betraktar sjelfva
religionen som en yttre, blott af ord
och former bestående trosbekännelse.
Man kan ej heller neka till att kyrkans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troochlif/1886/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free