Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. Pag.
N:o 6. 3
representanter i allmänhet längre än de
Cfrigfl, särdeles naturvetenskapens id-
k;ir<\ vidblifvif den gamla naiva läro-
metoden, som i och med tecknen tror
sig hafva bibringat lärjungarno äfven
innehållet af läran. Men detta kan lätt
förklaras och ursäktas dermed att desse,
helt naturligt mera konservativt sinnade,
icke ville antaga detännu opröfvade nya,
detta så mycket mer som de länge med
misstroendets blickar betraktade det nya,
såsnm härstammande från kyrkofiendtlig
sida (Rossoau, filantroperno m. fl.)
Om vi alltså måste taga den luther-
ska kyrkan och dess representanter i
Pirsvar mot den kortsynt lättfärdiga el-
ler tillochmed förklenande förebråelsen,
att just hon hittills företrädesvis be-
gagnat den dogmatiskalärometoden samt
icke påyrkat en förnuftig uppfattning
och åsyftat praktiska frukter, så måste
dock å andra sidan med allt allvar och
eftertryck fordras att man icke längre
stannar vid detta föråldrade, af peda-
gogikon allt bestämdare förkastade läro-
sätt. Ty, som nämndt är, det naiva
undervisandets och lärandets tider, med
sitt föresägande och upprepande, sin
ntanläsning af färdiga former m. m., är
för alltid förbi. Donna dag uppställer
nian den allmänt erkända, i princip obe-
stridda fordran, det barnet icke må å-
läggas att lära utantill sådant, som ej
förut blifvit det på förståndets vägklar-
gjordt; naturligtvis afse vi icke det ut-
tömmande förstånd, livilkot måhända ej
ens står don mogne tänkaren tillbuds,
icko heller det förtidigt utvecklade, o-
naturligt lillgamla, utan det som mot-
svarar barnots andliga ståndpunkt.
Sjelffallet bör barnet så länge som möj-
ligt bibehållas barnsligt, hvartill jag
skall återkomma i ett sednare brof; men
i alla fnll hestår äkta barnasinne icke
uti ett papegojlikt utantill pladdrande
af gifna satser! — Auktoritetstron
är grunden i katolska kyrkans väsen,
mon i princip förkastad af den evan-
goliska. I katolska kyrkan betyder tro
tnrsanthållando och vidblifvande af kyr-
kans lära, i den evangeliska dcremot
erk&uner nian som rätt tro endast den,
livilken Ofvergått till egen, lefvande öf-
vortygclso. En sådan personlig öfvor-
tygelse beror å ena sidan på egen in-
sigt och uppfattning af saken, å den
andra på egen erfarenhet. Undervis-
ning och uppfostran kunna metodiskt
fOrhjelpa till sådan insigt jemte erfaren-
heter af rätt slag, åtminstone leda der-
t.ill. Mera förmår undervisningen icke;
äfven den bästa, kan ej inlära tron!
Du svarar måhända: ~Ja, afser öf-
verhufvudtaget undervisningen mer än
att lära barnen känna denkristna tron?
;itl sjelJVa bestämma sig derför är der-
efter deras onsak; do måste ondast veta
hvad do skola tro, måste veta livad inom
den kristna kyrkan gäller som kyrkotro".
Dervid draga sig visserligen många re-
signeradt tillbaka, de der erkänna den
vanliga religionsundervisningens frukt-
löshet. Med dem kan jag icke instäm-
ma. Har man icke ett praktiskt mål
för ögat, nemligen det att barnen just
sjelfva måste komma till lefvando tro,
synes mig all undervisning förfelad. Då
stödjer och underblåser man den just
tillbakavisade misstydningen och förta-
let att den kristna tron är något ytligt
samt består af en summa läromeningar
och formler, hvilka kunna bibringas
barnen i grammatikaliska regler och ma-
tematiska satser — hvarvid det sedan
må lemnas dem fritt att sjelfva hålla
dem för sanna eller ej! Nej, det prak-
tiska målet: vinnande af egen lefvande
öfvortygelso och realiserandet af sin tro
i det dagliga lifvet, måste för samtliga
religionsundervisningen från början till
slut vara det bestämmande, annars ska-
dar den mer än den gagnar. Det prak-
tiska mälet i donna uppgift bör från
början uppställas för don religiösa un-
dervisningen, det gäller blott att finna
och fastställa de rätta medlen, sättet
eller metoden, som säkrast förer tillmå-
let. Detta praktiska mål uppställes ju
äfven af kyrkan sjelf, i det hon såsom
afslutande af undervisningen införtkon-
firmationen. Hvartill skulle väl denna
högtidliga akt syfta, der den ej ned-
sjunker till komedi eller uselt hyckleri
— hvarom vi sednaro fullständigare
skola uttala oss
— hvartill, om ej att
inför församlingen gifva uttryck för be-
kännelsen af de unge kristnes trosöfvor-
tygelse och på grund af denna deras
egen bekännelse upptaga dem bland sjelf-
ansvarige kristna.
Kortligen, detta praktiska mål för
all religiös undervisning synes mig
böra oryggligen fastställas. Men hvilka
äro nu de rätta medlen och vägarné, som
leda till detta mål? Att blott utanlexor
af ett antal bibliska historier, bibelspråk
och katechessatser, äfven om deras be-
tydelse någotsånär klargjorts för eleven,
icke förmå leda till egen öfvortygelse,
kan väl ej mera bestridas. En slik
naiv vcrbalism skulle ej längre i prin-
cip finna försvarare.
— Nu gör sig i
vårt pedagogiska århundrade en stark,
högt ansedd katechetisk riktning gäl-
lande, hvilken i detta sinne förkastar
"ordkram" och vidhåller att lärjungarne
med orden må förbinda de nödiga be-
greppen. Der blifva då alla svåra ab-
strakta, dogmatiska föreställningar, på
sokratiskt-dialektisk metod sönderdela-
de inför de förvånade lärjungarnes ögon
och med deras bistånd åter hopfogade;
äro sålunda begreppen på detta raffi-
neradt konstmässiga sätt — det jag
ej här i hast kan närmare tolka
—ge-
nomarbetade och så att säga inarbe-
tade i lärjungarnes hjernor, då hafva
desse förstått och begripit dem, och då
är, måhända efter en bifogad förmaning,
undervisningens uppgift löst!
Ja, de skicklige lärjungarne, de go-
da hufvudena, inför hvilka dessa frågor
och svar klokt demonstrerats, innebafva
måhända slutligen begreppen, men haf-
va de äfven dermed saken, för hvilken
ord och begrepp blott utgöra tecknen?
De kunna möjligen skickligt operera
med begreppen, kunna noga bevisa det
gudomliga och menskliga i Kristi tre-
faldiga embete, med stor fingerfärdig-
het påvisa formerna i fråga om synd
och ånger, nåd och rättfärdighet; men
är icke detta egentligen en tom och
farlig lek medjspelmarker, som aldrig
inlösas till värdemynt ? Är icke detta
äfven ett blott tomt ordkram af vida
betänkligare art än förstberörda naivi-
tet?
— Man kunde kalla det sedharé
den raffinerade begreppsstolta verbalis-
men. Ar det ej ett opererande med
religiösa begrepp, som med kulorna på
räknetaflan, utan hänsyn till do kon-
kreta ting som betecknas dermed? Hlir
icke genom en sådan dialektisk metod den
kristna tron reducerad till en blott tan-
keö/ning, en förståndssak, ett gram-
matikaliskt eller matematiskt system,
hvilket man kan förklara och bevisa?
Förytligas icke genom en sådan rent
intellektuel utveckling, förklaring och
abstrahering kristendomens innersta och
heligaste väsen, samt intvingas i en
stel, kall form, erbjuden barnen till ovär-
digt vidrörande. Nedsättes icke inför
lärjungarna don kristna religionen, i
det man på detta dialektiskt begrepps-
mässiga sätt framställer densamma för
dem.
Nej och tusen gånger nej, dettakan
ej vara rätta förfaringssättet, kan ej
leda barnen till lefvande kristen tro,
blefve detta än rekommenderadt och
lofordadt af högst ansedda pedagogi-
ska och kateketiska auktoriteter. Sna-
rare utgör detta de katolske och evan-
geliske skolastikernes förfarande, d. v. s.
medeltidens och 17-åiinmdradets teolo-
ger, hvilka genom logikens och metafysi-
kens tillhjelp söktebegripligt systemati
sera och bevisa den engångfaststälda kyr-
koläran. Denna skolastiska procedur må
hafva varit god och berättigad för den-
na tid, har äfven i dag sin historiska
betydelse; men såsom katekotiskt för-
faringssätt, som medel att föra ungdo-
men till rätt inre förstånd och omfat-
tande af den kristna sanningen duger
den på intet sätt. Vill man undervisa
ungdomen i den kristna sanningen, må-
ste man framförallt frigöra sig från den
tyngande och fatala villfarelsen, att det
endast gäller att i populär form för
de omyndige framställa detkyrkligt dog-
matiska systemet, sådant det logiskt
skolastiskt konstruerats af de gamle
teologerne; inan måste framför allt veta
uppskatta den nyare pedagogikensgrund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
