Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO ockLIF.
InnchMl
!’•
Bréf om kristlig uppfostran, 111. af 11. H. 1
Fallen pil sin post 3.
Notiser och kommentnricr 4.
Korrespondens: England 5.
1886.
Den orientaliska krisen, af H. Grattan 6.
Guinness (öfvers.) 6.
Anmärkningar öfver nya svenska psalm-
boksförslaget, af —s T 7.
Litteraturanmälan 8
Religiös Tidskrift för Finland.
Torsdagen den 1 April.
N:o 7. i
Bref om kriiUii iiftstri,
ni.
Du förvånar dig, käre vän, öfver att
jag öfverhtifytidtaget alls befattar mig
med en radikal reform af kateches- och
religionsundervisningen. Nåväl, om den
egna erfarenheten, såväl med afseende å
att lära sjelf som att lära andra, tusen
gånger visat mig att ett abstrakt dog-
matiscrandp förfaringssätt, det må i on-
skildt hänseende huru väl som hälst
kryddas mod historier och anekdoter,
aldrig förmår djupare intressera barnen
för ib1 gudoinlign sanningarna utan lem-
nar dem kalla, uppfattande den kristna
läran som ett yttre förståndsmässigt sy-
stem; "in denna undervisnings erfaron-
hot ej i minsta grad bestyrkes, hvarken
af oräkneliga katocheter, eller isynner-
hot lekmän, de der tvungits att fördraga
denns stela lärometod, ej heller af den
smula pedagogikens teori; om det nu
slutligen alls icke gäller att sjelf bryta
nya banor och med nya fynd söka im-
ponera på en verld, utan att begagna
sådana, al andra värderade pedagoger
påpekade vägar vore del dä ej lätt-
sinne och tröghet, vore det ej ett brott
al’ mig ali trots allt detta söka fasl-
halla en falsk lärometod sodan jag öf-
vertygal mig "in dess förderflighet!
’’Men huru V svarar du. "dermed skulle
man juhafva gjorl da gamla trogna and-
lige ooh lårarne en svar förebråelse;
som ginge ut på att förklara hela de-
ras hittillsvarande undervisning som för-
felad och, all döma häraf, vore det ju
ett under omBfvorhufvudtagel ännu sann
kristendom Btode att Unna ifall ungdo-
men hittills blifvii sa alltigenom förvändt
uppfostrad I" Jag hoppas emellertid att
i mitt föregående brof hafva uttryckt
mig tydligt nog med afseendo liärå; ty
å ena sidan träffar förebråelsen för dog-
matiskt förfaringssätt icke kyrkan såsom
sådan jemte dess representanter, utan,
som vi sett, mer eller mindre samtliga
pedagogiken; a andra sidan är det sjelf-
fallet att den rätta andan och kateche-
tens liffulla. kristliga personlighet, trots
den förvända ofruktbara metoden, dock
förmå verka något godt samt någorlun-
da motverka det liflösa systemets fel.
Härmed hoppas jag äfven hafva afbru-
tit missförståndets udd, d. v. s. som
lade jag största vigt på metoden och
ville sjelf rekommendera en allena sa-
liggörande metod eller tillochmed anto-
go att det gåfves en sådan som med
säkerhot kunde föra barnen till egen
öfvertygelse, eller omfattande af fräls-
ningssanningen. Att detta icke står i
menniskomakt, behöfver här väl ej om-
ordas. Genom att sålunda afväga sa-
ken, tillintetgöres dock icke mitt påstå-
ende att det utgör en af uppfostrarens,
isynnerhet religionslärarens allvarligaste
pligter, att med all flit och trohet upp-
söka och pröfVa de bästa vägar som
leda till det betecknade praktiska målet.
Vår sista betraktelse förde oss till
tanken att öfvergifva det abstrakt-dog-
inatiserande skolastiska förfaringssättets
öde vildmark och begifva oss till den
helsqbringande liistoriskt-bibliska meto-
dens friska gröna nejder. Men huru
skall, detta tillgåy frågar du ifrigt.
—
Jag har redan antydt, käre vän, att
jag ej kan utlofva något uteslutande re-
gelrätt förfarande angående enskildheter,
samt att jag icke påstått mig hafva fun-
nit do vises sten i katechesundervis-
ningen; men väl hoppas jagdock att en-
ligt fremmande anvisningar och egen
erfarenhet kunna gifva några vinkar, ut-
lofvande att möjliggöra en mera frukt-
bringande behandling af den religiösa
undervisningen.
Låtom oss ånyo söka orientera oss
bland konkreta ting och frågor. Bland
de nya kyrkoboksförslag hvilka skola
föreläggas detta års kyrkomöte, tyckas
mig de katechetiska vara de vigtigaste.
Måhända är detta blott subjektiv åsigt
och personligt intresse för detta områ-
de, men i alla fall, livad kan väl vara
af större vigt än den af kyrkan er-
kända läroboken vid religionsundervis-
ningen? Ty ungdomens uppfostran, så
väsendtligt påverkad af läroböckerna, ut-
gör dock alltid fnndamentet för kyr-
kans, ej mindre än statens framtidsför-
hoppningar! Du svarar: men hafva vi
då icke den ovedersägligen oöfverträf-
fade lilla Lutherska katechesen och gäl-
ler icke just frågan huru man bör be-
handla densamma? Visserligen, detta vår
store reformators och lärofaders mäster-
verk måste förblifva den kyrkliga un-
dervisningens, men just det rätta hand-
hafvandet af densamma, synes mig er-
fordra mycket större uppmärksamhet än
man hittills vanligen användt derpå.
—
Det första utkastet till en bearbetning
af densamma tyckes ej vara lyckad; åt-
minstone har prestmötet i Borgå för-
kastat föreliggande förslag och enligt
hvad jag har mig bekant, emedan det
är för vidlyftigt, isynnerhet blifvit för-
sedt med för mycket bibelspråk. Och
detta är äfven enligt mitt förmenande
en giltig orsak för afböjande af ett för-
Blag hvilket är afsedt att öfvertaga en
af de ansvarsfullaste uppgifter. Låt oss
närmare skärskåda denna behjertansvär-
da fråga! I förslaget äro till de första
sex buden anförda 10—12 språk, på-
tagligen i afsigt att läras utantill eme-
dan de äro fullständigt citerade. Skola
de nu ej ondast till ordalydelsen utan
äfven till innehållet göras till lärjun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
