Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 7.
2
gens egendom, så blefve en lektion full-
komligt upptagen af S— i språk. Till
följe deraf vore 3—4 timmar af nöden
ensamt för utredningen af språken till-
hörande hvarje bud; tillochmed om man
blott tvenno timmar ville behandla det
rikaste stoff, skulle det dock ej blifva
mer än tröttande fur, barnen att stän-
digt för dem framställdes dylika en-
staka, abstrakta språk, äfven om dessa
sjelffallet vore utspädda med konkreta
historier och exempel? Och inledes ej
katecheten sjelf i den svåra frestelsen
att helt enkelt mekaniskt låta inlära do
oupphörliga språken, utan tillfredsstäl-
lande förklaringar, isynnerhet om tiden
blefve knapp? Hvartill tjenar också ett
dylikt inpräglande af en massa lösryckta
bibelspråk, äfven om de blefve grund-
ligt förklarade? Ingen kan förneka att
de flesta af dem snarligen glömmas.
Memorcringstimnien urartar till en qval-
full mekanism, sämre än upprepandet
af historiska data. Och livad hafvä väl
konfirmanderna i lifvet af detta brokiga
bibelspråks konglomerat? Varaktigt var
de äga derute endast de språk som in-
verkat på sinnet, de tröstande och de
etniska språken.
— Alltså, hvad tidi-
gare många prester uttalat: få, karak-
teristiska hu/vudspråk, men dessa
grundligt behandlade, inbördes noga för-
bundna och väl inpräglade 1 Att för när-
mare belysande och vidgad bibelkunskap
under afhandlingen ännu andra skrift-
ställen kunna anföras är Bjelffallet; men
skatten för hela lifvet får ej vara för
omfångsrik och besvärlig utan gedigen
och säker.
Vi nödgas skrida vidare och fråga:
hvad för en ställning i allmänhet in-
taga bibelspråken vid katechesiindervis-
ningen? De skola ju tjena till förkla-
ring och bevis för katechessatserna och
den lutherska förklaringen. Dessa sat-
ser ärv neml. abstraktioner och måste,
som vi sett, först stödas af konkret-å-
-skädligt material för att kunna uppfat-
tas af förståndet. Men bibelspråken åro i
sin tur abstraktioner, för det mestakon-
denserade sammanjemkningar af vidtom-
fattande, djupgående sanningar. Astrak-
tioner skola alltså belysas och bevisas
med abstraktioner, — detta går ej I
Och vidare, hvom väljer dessa språk?
Naturligtvis monniskor! Och från hvil-
ken åskådningsgrund? I vårt fall, na-
turligtvis från den rättrogna lutherska
synpunkten. Men kan då ej äfven från
katolsk, sokterisk, rationalistisk, ja ur
fritänkarsynpunkt, sammanställas en så-
dan katoches konstruerad med en mängd
betydande språk, eller har så icke redan
skett? Framstår således icke valet af
språk såsom vilkorligt och en dylik med
bibelspråk försedd kateches som ett vil-
korligt människoverk? Du svarar: Nej
ty den kyrkliga skriftutredningen och
dogmatiken, likasom Luthers egenkate-
ches förklaring, böra och måste vara
bestämmande vid valet af språk. All-
deles riktigt, men jag ville endast be-
visa att bekräftelse genom lösryckta bi-
beltexter icke är någon bekräftelse i och
för sig, emedan på detta sätt fullkorn-
ligt motsatta ståndpunkter kunna gifva
skäl för sin uppfattning, hvaraf följer j
att bibelspråken härvid ej kunna gälla
blott emedan de stå i bibeln, utan för
såvidt de öfverensstämma med den från
början faststälda uppfattningen. Hvad
som egentligen utgör bibelns lära blir\
på det sätt alls icke säkert. Ännu mer,I
bibeln sjelf kommer genom en dylik
splittrad användning icke till sin fulla
rätt, den tjenar snarare blott som språk-
magasin, alldeles på samma sätt som den
skolastiska teologin förfor, hvilken för
sina enskilda dogmer blott utgallrade
bevisande bibelspråk, de såkallade’dicta
probantia", obekymrad om det helas sam-
manhang. Bibeln eller boken, som dess
namn lyder, den respektive samlingen af
heliga böcker, hvilkaäro att betrakta så-
som källan för den kristna trosläran, in-
tager derigenom ej sin rätta plats utan
blir öfverflödig. En konkordans, d. v.
s. ett alfabetiskt bibelspråkregister vore
vida beqvämare och ändamålsenligare.
| Härvid ifrågakommer naturligtvis icke,
! att ett visst antal allmänna kärnspråk,
sådana do i sjelfva bibeln förekomma;
så egendomligt markerade — t. ex.
dopbefallningen eller Phil. 2: 5 —11,
; och andra, alltid skola komma att bilda
grundvalen för en luthersk katechesbe-
arbetning. Vi förklara oss blott emot
ett vilkorligt språkkonglomerat, oftast
begagnadt ondast efter ordklangen ickei
efter sammanhanget, samt bestående afj
för tillfället passande eller icke passan-
de språk. Ty på detta sätt blir bibeln
icke mer behandlad såsom källan till den
evangeliska sanningen, i de symboliska
bflckernas anda. utan i första rummet;
ställer man människors ord — lyck-
ligtvis i detta utkast till lilla kateche-[
sen blott Luthers ord
—i det andra, så- j
som bihang dertill Guds ord, ellerrättare
en massa enstaka, vilkorligt ur sam- i
manhanget lösryckta bibelställen, hvilka,
som nänindt är bevisa intet, emedan!
de på detta sätt tillåta antaganden af.
alldeles olika innehåll. Utrymme sak-
nas för ett närmare utredande af denna
vigtiga punkt.|
Vi återgå hellre till ofvan gjorda an- j
märkning om det oförnuftiga uti att vil-I
ja förklara abstraktion medelst abstrak-j
tion. För sjelfva bibelspråken bör allt-
så anskaffas konkret åskådningsmaterial;
men i allmänhet kan ingen katekesuuder-
visning meddelas utan att i främsta rum-
met sörjes för det de genom begreppen
betecknade föreställningarna blifva full-
komligt fattliga och åskådliga.
Den nya tiden har allt mer och mer
förstått detta och tillfölje deraf har bi-
bliska historien intagit ettrum icke blott
i religions- utan äfven i katechesunder-
visningen. Äfven iorevarande kateches-
förslag har deruti gjort ett betydande
framsteg att det regelbundet anför mot-
svarande bibliska berättelser för hvarje
enskild tanke, samt, berömvärdt nog,
ställer dessa före sjelfva bibelspråken,
alltså icke blott förklaringsvis bifogar
desamma. Åro de anförda historierna
barnen redan bekanta och uppfattade
genom tidigare undervisning, så utgöra
de härvid i sjelfva verket ett temligen
tillfredsställande åskådningsmaterial; men
angående många af dem nödgas vi draga
detta i tvifvel. Vid citaten af bibliska
historier uppstår derföre frågan: Bör
man sålunda efter behag sammanplocka
dem härifrån och derifrån för att der-
med bevisa den lutherska förklaringens
enskilda tankar? Införes icke äfven der-
igenom samma söndersplittrande, vilkor-
liga förfarande? Katechessatsen härledes
sålunda icke ur bibliska historien såsom
källa, utan den står der såsom hiifvud-
sak och bibelutdraget tjenar som bevis,
Till andra budet anföras t. ex. 20, och
till fjerde budet 13 historier; skola nu
alla dessa afhandlas, komma de att sna-
rare bortskymma än klargöra. Äfven
här äter komma vi till samma fordran
som vid språken: få, men karakteristiska
historier; eller ännu bättre: för hvarje
katechessanning som bör göras tillgäng-
lig, en historia, såsom konkret under-
lag och denna gjord till utgångspunkt
— de öfriga blott tillagda för vidgande
och belysande af ämnet, så som en mitr
bekant katechesbearbetning (laspis) har
sökt genomföra saken.
Vi kunna gå cännu längre och säga:
icke enskilda, sammanhangslösa historier
skola bilda åskådningsmaterialet för vin-
nande af begreppen, utan sjelfva den
heliga historiens gång och sammanhang,
utvecklingen af Guds rike i gamla och
nya testamentet, grunden och källan till
de kristliga trossanningarna, neml. det
hela, icke enstaka språk, bör läggas till
grund för katechesutvecklingen. Kate-
chessatserna få således ej som begjn-
r-
nelsepunkt, vara bestämmande vid valet
af bibliska historier, utan omvändt skola
de sjelfva såsom slutpunkter vid indufc-
tivt förfarande, framträda ur den rätta
betraktelsen och tydningen af den heliga
historiens gång. — Du finner måhända
denna totalaomsvängning afhittils bruk-
ligt förfarande alltförradikal? Jag skulle
visserligen icke liafva vägat förorda en
så radikal reform, om jag ej hade lyckan
att kunna åberopa en utmärkt auktori-
tet, nemligen professor Cremer i Greifs-
wald, en i Tyskland högt aktad troen-
de theolog. Denne man, som så upp-
skattar don lilla lutherska katechesen.
att han föreslår densamma till grundval
äfven för den systematiska religionsun-
dervisningen vid gymnasiernas högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
