Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 7. 3
klasser, har för en tid sedan utgifvit
en skrift benämnd: "Undervisning i kri-
stendomen, enligt lilla katechesens ord-
ning". I de inledande anmärkningarna
uttalar lian sig på följande sätt om
methödén. ’Emedan religionsundervis-!
ningen icke afser kunskaper och fär-
digheter, bör methoden aktgifva på att
de i frälsningslärari meddelade kunska-
perna icke opph&fva elle.r försvaga den
J
förras så att säga /rönatur. Fräls- j
annirigen alltså i den mest lef-
vande gestalt, icke i form af dogmer
och tankar, utan i form af lif och
lifssanningar, i fnrm af historia och bi-
belsprak — detta är alldeles nödvändigt!
undervisningens grundval". — "Fräls-
ningssanningen framgår ur den heliga
historien, ty frälsning är intet annat än
en på historisk väg tillkommen vid be-
stånd blifven och förblifvande, evigt va-
rande verklighet". "Derför bör jemte
historien, utsagan om frälsningens be-
.stående faktum, frälsningssanningen, an-
slutas till katechesundervisningen, hvil-
ken icke blott skall illustreras med bi-
bliska historier, utan hvilken ovilkorli-
gen är tvungen följa historiens gång,
enligt lilla katechesens anordning, äf-
vensom specielt det apostoliska symbo-
lum. Att berätta historier eller tyda
historier är äfvon en vidt skild sak.
Den egentliga naturen af undervisnin-
gen i den kristna frälsningssanningen
utgörea af tolkandet utaf den heliga hi-
storien. Genom ordförklaringar öfver
katechessvaren, ledes ingen till djupare
kunskap. Dessa, så mycket de än fresta
skolmästarepedanteriet till lättköpt tri-
umf i afseendo a glänsande utförande,
måste på rätt ställe och i rattan tid lik-
som sjelffallei meddelas. Katechessat-
Berna äro korta, sammanträngda, kraf-
tiga oon kärnfulla sammanfattningar af
sanningen, hvilka icke vilja behandlas
som grundvalen för, utan som under-
visningens afslutning." — Dessa grund-
satser äro, som du ser, af vidtomfattan-
do botydelso. Jag hoppas att jag nu i
dina ögon ar ursäktad för mina reform*
strafvanden; ty prof. Oremer uttalarhär
icko något blott ytligt, kritiskt omdöme,
utan den egna erfarenhetens och öfver-
tvirelsciis positiva satser, hYara princip-
riktighet ännti al’ ingen blifvii bestridd.
Alltså I Pen heliga historiens uttydning
är kateohesundetrisningens egentliga vä-
sen. Naturligtvis ej i den mening som
om gamla och ma förbundets historia
skulle bönl afh&ndlas pragmatiskt eller
lilnsnliskt, utan lmfvudopnkerna eller de
karakteristiska vändpunkterna i den up-
penbarade salighetsganningenj måste för-
klaras i sammanhang och systematiskt
ordnas. Dessa vändpunkter i uppenba-
relsen om Balighetssånningen äro lyck-
ligtvis betecknade icko endast genom
stora, nya idéer och läromeningar, utan
genom lefvande porsonligheter: Noach,
Abraham, Moses, David, Elias, Johan-
nes döparen, Paulus och framförallt
Jesus Kristus sjelf. Kring dessa lef-
vande bärare af uppenbarelsen, bör allt-
så katechesämnet historiskt-systematiskt
gruppera sig. I första hufvudstycket
framställes derföre gamla förbundets med-
lare, Moses; i andra hufvudstycket står
Jesus Kristus som medelpunkt. I stäl-
let för dogmatikens logiska system fram-
ställes för lärjungarnes inre blickar och,
efter hoppet, hufvudsakligen för att in-
tränga i deras sinnen, ett bibliskt-hi-
storiskt system, på det de må lära att
■ skärskåda, omfatta, älska och andligen
! umgås med dessa lefvande personlighe-
ter. Håller man nu den yttre anord-
ningen i lilla lutherska katechesen för
oantastelig, då stöter tvifvelsutan sy-
stemets ordnade, sammanträngda genom-
förande, på stora svårigheter. Emeller-
tid bevisa de talrika konstlade försöken
att på den kyrkligt-dogmatiska Prokru-
stesbädden utsträcka lilla katechesen,
huru litet Luther sjelf vid sitt arbete
tänkte på ett logiskt system och kate-
chesförslaget har handlat vist uti att
underlåta alla dylika försök.
Och ville man försöka ett systemati-
serande i Pauli anda, låge det ju nära
till hands att lägga den apostoliska tros-
bekännelsen till grund för sjelfva an-
ordningen och bifoga öfriga stycken.
Enligt Luthers mening bör lagen gå före
nåden, Moses före Kristus, lagen såsom
tuktomästare till Kristus; och så måste
det förblifva. Dock är derigenom ej
uteslutet att likaledes enligt Pauli åskåd-
ning tron föregår lagen i Abrahams
gestalt, fadron för alla troende (Bom.
4: — Gal. 3.). Johannes lär äfven att
Gud fordrar intet af menniskorna, om
han ej förut öfverhopat dem med väl-
gerningar ("Älskom honom" etc. 1 Joh.
4: 19). I det bibliskhistoriska syste-
met skulle alltså Abraham, trons fa-
der, stå trämst med anslutning till
första artikeln; vid slutorden: "För
hvilket allt jag pligtig är att honom
tacka och lofva, lydig vara och tjena"i
anknyter sig helt naturligt första huf-!
vudstycket jemte medelpunkten Moses.!
Följer derpå som öfvergång till andraI
artikeln och som förklarande förberedelse
till begreppen: synd och ånger, synda-
förlåtelse och nåd t. ex. David, med
bifogande af Adams syndafall, samt Jo-
hannes döparen. Derpå Jesu Kristi lif
och verk. Läran om honom bör icke
framskjutas, utan hemtas och förtydli-
gas ur något af de i evangelierna, af
hvilka Markus egnar sig bäst
Följer så grundläggandet af den krist-
na församlingen, eller pingstens historie,
hvartill sjelffallet höra tredje artikeln
samt do tre sista hufvudstyckena. hvil-
kas intryck fördjupas genom Pauli och
Luthers gestalter.
Ofvanßtående framträder ingalunda som
[en fullfärdig läroplan, utan endast un-
gefärligen antyder huru jag tänkt mig
utförandet af de fordringar det biblisk-
historiska systemet, enligt induktiv-ge-
netisk metod, uppställer. För att på
liknande sätt bringa detta väldiga stoff
i brnkbar didaktisk form, erfordras yt-
terligare noggrant afvägande, bearbe-
tande samt enskilda försök. Dock tyc-
kes mig sjelfva väsendet af ett lefvan-
de, konkret-genetiskt förfaringssätt, i
motsats till ettblott dogmatiserande, ge-
jnom dessa antydningar, till någon del
vara åskådliggjorda och bevisade. Med
!intresse emotser jag din kritik öfver de
|uttalade tankarne. Gudi befaldt!
Din R. H.
_______
I
Fallen pcå sin post.
Som ett bidrag till belysande af den
strid, hvilken för närvarande pågår ute
i den stora verlden mellan ljus och
mörker, samt som ett vittnesbörd om
huru Jesu bokännare der få lida och
arbeta i Mästarens tjenst, intaga vi ef-
ter ett utländskt blad följande berät-
telse om det oförtrutna, uppoffrande
arbete för hvilket en af frälsningshä-
rens soldater i Paris föll ett offer under
utöfningen af sitt kall. Härom skrifver
miss Booth:
"Hittills har franska regeringens håll-
ning statt i slående kontrast till den
schweiziska republikens, ity att vi all-
tid kunnat påräkna beskydd och rätt-
visa från myndigheternas sida. Desto
beklagligare är det derför att polispre-
fekten på de senaste tre veckorna ur-
aktlåtit att inskrida till ordningens upp-
rätthållande, då en hop brutala, låg-
sinnade karlar qväll efter qväll försam-
lat sig kring dörren till vårt missions-
hus i Paris, i den uppenbara afsigten
att misshandla våra officerare. De gröf-
sta "våldsamheter, bestående i hugg och
slag, hafva sålunda utöfvats emot våra
imanliga och qvinliga medlemmar på väg
•till eller ifrån missionssalen.
Louis Jeanmonod blef omvänd för
Iomkring ett år tillbaka genom kapten
Kunz, vid en af våra schweiziska kå-
rer, och inträdde i vårt seminarium
förtiden september, för att utbildas till
officer. Han var en ståtlig, kraftfull
ung man, livars högsta äflan, från för-
sta ögonblicket vi lärde känna honom,
var att leda andra till den Frälsare han
sjelf funnit. I seminariet utgjorde han
ett mönster för andra och hans kärlek-
till de förlorade framlyste genom de
outtröttliga bemödanden han gjorde för
att vinna dem. Sålunda besökte han
ofta kaféerna, der man satt lyssnande
i andlös tystnad medan han talade till
dem om Jesus; sedan han sjungit blefvo
motståndarne vanligen blidare stämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
