Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 7.
4
och man brukade bedja honom stanna
litet längre för att tala med dem. Äl-
ven till personer, dem han mötte på
gatan, brukade han tala i deras själs-
angelägenheter, uppmanande dem att
utan vidare uppskof kasta sig på Fräl-
saren. Vid ett tillfälle, efter att hafva
samtalat med tvenne unga flickor, som
stannat honom på hans väg hem, sade
han till sin följeslagare och kamrat:
"O, jag ville gifva mitt lif för att frälsa
dem!"
Han erhöll sitt dråpslag fredagen den
29 Januari. Påföljande dag nämnde
han intet derom, utan fortfor med sitt
arbete i seminariet och fordrade t. o. m.
att som vanligt fä gå ut på sina kafé-
besök dem lian satte stort värde på.
Men mot aftonen tilltog smärtan så
mycket att han för större bekvämlig-
hets skull flyttades till öfverstens qVar-
ter, hvärést tolf blodiglar applicerades.
Under fyra dygn utstod han här de för-
färligaste plågor; någon föda tog han
icke. Om thorsdagen antogs att en
operation vore det enda möjliga sättet
att aflägsna den stockade bloden och
sålunda rädda hans lif, men de tre lä-
kare, som till följd deraf inkallades,
förklarade enstämmigt att operationen
vore fullkomligt gagnlös och att ingen-
ting kunde rädda honom.
Vi sakna utrymme för de rörande
detaljerna af do samtal denne unge mo-
dige korsets kämpe höll med sina kam-
rater på sin dödsbädd. Intet förebråel-
sens ord höjdes emot hans mördare,
men ehuru han skulle hafva önskat att
längre få qvarstanna i arbetet, fröjda-
des han storligen af don lyckliga ut-
sigten att snart få vara hos Herren.
När de sista ögonblicken inträdde, un-
dergick hans ansigte en hastig förvand-
ling och med orden: "det är alltför
skönt!" ]iå sina läppar, gick han frid-
fullt hem.
Begrafningen skedde den 8 Februari.
Missionssalm var fyld till det yttersta;
auditoriet af gröfsta slag. Rörelsen var
djup och allmän; män af det mest för-
vildade utseende aftorkade tårarna på
sina blåa blusar. Pastor Theodor Mo-
nod och möns. Louis Saulter följde med
oss till grafven. Här talte Monod och
fäste uppmärksamheten på att medan
man i dagens tidningar läste om per-
soner, som af hamdlystnad mördade hvar-
ann, stodo vi nu samlade kring stoftet
af en man, som verkligen gjutit sitt
blod för sina medmenniskor. Han var
i sanningen martyr och talaren hoppades
att ett sådant exempel skulle elda hun-
dradon till större mod och hängifven-
het. Då on lom lider, lida alla med,
och derföre hade äfven han kommit för
att uttrycka sitt deltagande, först för
Jeanmonods kamrater och dernäst för
hans fader, som gifvit en sådan son åt
Frankrike."
Jftofåéefi och
Jyomtnwiiwiw.
Det i en föregående h:r omnämnda
alliansmötet ar numera bestfimdt att,
vill Gud, äga mm d. 7, 8 och 9 Juli
innevarande år i Tammerfors stad. Mö-
tets ändamål är att genom närmare per-
sonlig beröring samt bön och öfverlägg-
ning söka befordra sådana angelägen-
heter och sträfvanden, hvilka kunna an-
ses vara gemensamma för alla troende
i Kristus, hvarför benämnirigen ’kristlig
konferens’ bäst torde angifvit mötets
rätta karakter. Såsnart program fast-
stälts kommer detsamma att publiceras.
Disknssionsfrågor kunna senast inom
d. 15 Maj insändas till någon af ne-
daunämnda personer: T.f. kyrkoh. D. A.
Aimonen, Föglö; bruksegaren Edv. Björ-
kcnlipim, Orismala & Orisberg; herr
Const. Boije, Helsingfors; direktor Emil
af Forselies, H:fors; handl. C. J. Hil-
dén, Tammerfors; kyrkoh. Edv. Kar-
sten, Q.veflax; pastorn V. W. Lindqvist,
Fredrikshamn; stud. A. Mäkinen, Tam-
merfors; prosten H. Nybergh, Lillkyro;
prosten A. Nyholm. Wasa; vicepastorn
.T. .T. Wésterlund, Lillkyro; kyrkoh. K.
F. Öller, Tavastehus, äfvensom red. för
denna tidskrift. Endast i händelse ms.
sjelf blir i tillfälle att referera de af
honom framstälda frågorna kan han med
säkerhet påräkna deras upptagande å
programmet.
Som bekant föreligger för närvarande
en plan att, till vinnande af större en-
hetlighet och styrka, sammansluta alla
landets nykterhetsföreningar till ett ge-
mensamt sällskap, benämndt "Finlands
Nykterhetsvänner". Ehuru idén är god
anse vi likväl, efter erhållen kännedom
om de föreslagna stadgarna, planens ut-
förande kriifva större uppoffringar af
tid och arbete än den, strängt taget,
är värd. Omorganiseringar böra, för att
utgöra verkliga framsteg, innefatta den
största möjliga förenkling, men i af-
seende härä kunde man nästan frestas
tni att den komité, som utarbetat nämnda■
förslag, varit ledd af en motsatt prin-
cip. Nykterhetsverksamheten bör an-
ordnas med hänsyn till praktisk nytta
och så vidt möjligt skonas från onö-
digt maskineri, hvars skötande i af-
seende å korrespondens, bokföring, re-
dovisningar och annat skrifarbete, samt
resor och sammanträden i och för rent
formella angelägenheter, skulle taga för-
eningarnas bästa krafter i anspråk, ådraga
dem dryga extra utgifter samt, hvad
yngre föreningar beträffar, verka förla-
mande på den egna verksamheten. För-
slaget borde i var tanke fullständigt j
omarbetas. Medger omständigheterna
skola vi framdeles återkomma till saken.
Läsare af tidn. Finland torde utan
tvifvel erinra sig en i n:ris 32, 63 &
64 af sagde blad från norskan återgif-
ven polemik mellan Björnstjerne Björn-
son och Kristoffer Brun. angåendeBjörn-
sons ställning till kristendomen samt
hvaruti denna sistnämnda egentligen be-
står. Som naturligt då striden utkäm-
pas mellen tvenne andar af deras rang,
vexlas stora hugg, och desto mera må-
ste man derför beklaga att Brun allde-
les onödigtvis blottställt sig och den
sak han värnar genom ett hälft med-
gifvande att Paulus icke skulle varit
fullt viss om Kristi gudom. Björnson
skyndade också genast att draga fördel
af denna Bruns obetänksamhet, fram-
hållande med eftertryck i sitt svar att
äfven denne nu medgifvit det "Paulus,
enligt all sannolikhet icke trodde att
Jesus var Gud". Brun söker visserli-
gen å sin sida gendrifva denna åsigt,
men blott i allmänhet och utan att pä-
peka de många oberoende stöd för Kri-
sti gudom, hvilka innehållas i de pau-
linska brefven. Dessa ställen kunde lätt
klassificeras under skilda rubriker, men
för korthetens skull återgifva vi här de
vigtigaste af dem i ordningsföljd. De
äro: Eom. 1: 1-4. 9; 8: 3. 32, U;
9: 5; 1 Kor. 1: 9, 24; 2: 8; 3: 23;
8; C: 13: 27, 28; 2 Kor. 1: 19, 20;
4: 4—6: Gal. 1; 16; 4: 4. ("i: Efes.
1: 20 23; 5: (i: Fil. 2: 0. 6. 10, 11;
Kol. 1: 12—15-20: 2: 9; 1 Thess.
1: 10; 4: 16: Tit. 3: 4 in. fl. st,
En så grundlig räfst liar katekes-
komitén ännu icke varit utsatt för som
uti det utlåtande hvilket den af Hel-
singfors församling utsedda komité af-
gifvit öfver "Lärobok i kristendomen",
och hvilket genom pressens försorg er-
hållit den största möjliga offentlighet.
Detta utlåtande är framför allt märk-
värdigt för den dristighet hvarmed det
häfdar det gudomliga Ordets anseende
och auktoritet gentemot Luthers lilla
katekes och de tolkningar hvartill den-
samma gifvit upphof — ensamt för
sig en sällsynt företeelse — samt för
den renhet och upphöjdhet i åskåd-
ning som genomgår det hela, ovil-
korligt tillvinnande sig läsarens sym-
pati. Komiténs, på grund af en sam-
vetsgrann undersökning stödda slutom-
döme, att nämnda lärobok "bör uuder-
kastaa en genomgåonde omarbetning för
att kunna förtjena blifva antagen såsom
kyrkans i Finland allmänna lärobok i
kristendomen" kan ej förvåna dem, hvilka
egnat saken detaljerad uppmärksamhet,
samt skall utan tvifvel utöfva ett visst
inflytande på ärendets utgång. Kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
