Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 7. 5
frågan är dock så obe-
räknelig! att hvilkot resultat som helst
kan vara att förvänt;’.
Med anledning af en insänd artikel
i n:o 70 af Öagbladel ang. Orsakerna
till vår kyrkas svaghet" deribland skildt
påpekas att "den finska kyrkan offrati
sina intressen och sin
på nationalitetsstridens altare’’, inlägger i
’■n korrespondent i "Finland’1en gen-
saga emot nämnde yttrande, samt söker
orsaken till kyrkans svaghet uti ’den
alltmer kring- sig frätande indifferentis-
men, som arbetar otron i händerna och
öppnar portame på vid gafvel för tids-
andans från alla håll blåsande vindar".
Och huru motverka detta? Jo, medelst
följande djupsinniga recept: "En på
enig nationalitetsprincip grundad kär-
lek till folket och nitälskan för dess
andeliga vä! skull med Guds hjelp sätta
något hinder för dessa vindars fram-
fart." Då ju grunden sjelffallet alltid
utgör det vigtigasto momentet såväl i j
tankehygnader som annan arkitektur,
är den enda invändning man tillsvidare
kan göra emot ett så godt förslag den,
att tills den "eviga nationalitetprinci-
pens" målaman och upptäckare närmare
redogjort för sin stora grundsats eller
hvaruti sagda eviga princip bestar, det
är omöjligt att veta af livad art donna
■kärlek" och "nitälskan" till folket bör
vara för att motsvara sitt ändamål —
hindra inträngandot af tidsandans från
alla Kål] blåsande vindar.
Prigän "in engelska statskyrkansre-
fotm står som bekant förnärvarande på
dagordningen i England och de medde-
landen Vårkorrespondentlemnaromdess
behandling vid kyrkomötet, äro icke .utan
sitt stora intresse. Vi afso naturligt-
vis skildt frågans formulering, af hvil-
ken framgår denåsyftadereforffléhsegeiit-
liga bärvidd. Att den kristna allmän-
beten i England, inom Oöh utom stats-
kyrkan, enhälligt instämmer i de före-
Blagha yrkandena minskat’ icke förvåniri-
gen öfver att sa påtagliga brister icke
långt för detta blifvit’afhjölptå. I vissa
punkter stiir var kyrka deruti framom
don engelska, men livad hon;hafatt lära
sig iii’ detta tillmötesgående mot troende
dissenters som erkänner del berättigade
i deras fordringar, åtföljdt af en allvar-
lig önskan att uppfylla dom. Lekmän-1
nens andel i kyrkans styrelse bildar en
af liiifviidpuiiktenia i det engelska fur-
alaget, som del UfveralH måste göra
livarost nian förbereder öfvergången från
statskyrka till folkkyrka, och frågans
lösning i denna punkt skall utan tvif-
vel blifva myckel lärorik äfvön för an-
dra kyrkor, om ioke regeringen, såsom
befsjas, Omintetgör hela reformen.
Enligt hvad man meddelat oss före-
finnes på flere håll en liflig önskan att
Inågonslags verksamhet för härvarande
’
judar, t. ex. en syskola, ånyo måtte på-
-1börjas; så mycket hellre, som medel ju
icke saknas för ett sådant ändamål, se-
dan de tillgångar den förra judiska sko-
Ilan lemnade i arf, allt fortfarande äro
iobegagnade. Judarna sjelfva sä»as hel-
!ler icke hysa några betänkligheter och
Iallt synes oss sålunda mana till för-
nyadt arbete. Det gäller blott för höga
vederbörande att vänligen taga initia-
tivet.
_
(q "\
116118.
■*■
ttt 7 7
JWigtdnCl.
Mar» 1886
, .
.Den fra
°
a som f
- "• mest "PPtager
Slllnena är m:r Gladstones ställning till
Horae och huru långt han möjli-
Sen skall & l eftergifter. Lord Robert
Molltag-«> som nyligen öfvergått till
anglikanska kyrkan har bragt i dagen
afslöjanden, hvilka visa huru bakslugt
de katolska biskoparna gått tillväga
ocll hvilket spel de under må-
nader bednfvit. Han fäster Särskildt
uppmärksamheten på några i hans ägo
varande bref från kardinal Manning,
h.vllka "dagalagga att denne prelat hem-
hgen understödjer Home Rule rörelsen
på samma gång han skenbarligen an-
vändt sitt inflytande till lojalitetens och
den sanna frihetens förmon. Orsaken
till denna dubbelhet framgår af en ar-
tikel i "Freeman’s Journal" i Dublin,
hvari uttalas att införandet af Home
Rtilo blir en triumf för katolska kyr-
kan, som derefter skall till det ytter-
stil söka utrota protestantismen från
Irland. Frågans nationella synpunkter
förlora således, jemförda med de reli-
giösa, all betydelse. Skall Irland till—
lutas falla ett offer för en kyrka, hvars
klädnad sudlats i blod? Skall evan-
gelii ljus, som småningom håller på att
fördrifva vidskepelsens mörker från "sma-
ragdön", utsläckas af Romas tyranniska
hand?
MUdinay konferensen om Kristi åter-
komst, som trots det bistra vädret var
talrikt besökt, är just afslutad. D:r
Bonar fr. Edinburgh, hvars föredrag
emotsetts med spändt intresse, blef till
följd af sjukdom hindrad att deltaga,
men skref ett sakrikt och uttömmande
bref, deruti han framhåller hurusom
"tidsandans giftiga inflytanden inträngt
öfverallt; otro, villfarelse, inbillningar,
sjelfviskhet, ärelystnad, högmod, hat till
Gud och hans Krist
— dessa äro de
destruktiva krafter, som nu mera än
någonsin operera i hela den civiliserade
verlden, upplösande samhället.
-
Antikrist framträder allt hastigare, till—
| vexande i styrka och makt, och mas-
I sorna ställa sig omedvetet under hans
Ifana hyllande hans motto "Liberalism",
så att det blifvit illiberalt att tro på
en kommande dom, på helvetet, på Guds
! vrede, eller på syndarens eviga straff."
Man behöfver endast kasta en flyktig
iblick på Englands närvarande sociala
i tillstånd för att finna huru sanna d:r
!Bonars ord äro. I andligt hänseende
:för en stor del af dess befolkning ett
! slags dolce far niente tillvaro. Hvad
som slår oss med oro är icke så myc-
Iket framträdandet af grof otro som det
Iförslöande inflytandet af denna totala
1likgiltighet, hvilken bemäktigat sig sin-
! nena. De ledande klasserna i samhäl-
let hafva kommit öfvorens om att otron
är "vulgär", och på en tid som den
närvarande, då kultur och förfining äro
oundgängliga för framgång, utgör ett
sådant epitet en dödsdom. Bradlaugh
skandalen har stämplat atheism som
j"plebejisk", och till följd häraf har öp-
-1pen gudsförnekelse i tal och skrift bör-
Ijat blifva jemförelsevis sällsynt. Mon
i dess ställe hafva bland en del upp-
vuxit falska läror, bland andra ett yt-
ligt hopp att allt på sistone blir bra
— ett slags öfvertygelse att emedan vi
icke tro på vissa fruktansvärda verklig-
heter, de icke kunna finnas till; en fö-
reställning att filantropi är allt hvad
som erfordras af oss och att vår eviga
frälsning blir säkerstäld genom utfö-
randet af sanitära reformer och förbätt-
randet af de fattiges lefnadsvilkor. Så-
dan är den lösa, ytliga tro, som
—
helt och hållet lemnande ur sigte Gol-
gathas kors med dess heliga lärdomar
— är verksam midt ibland oss, förande
oräkneliga själar i förderfvet. I mot-
sats till desses andliga likgiltighet och
slapphot äro deremot anhängarne af de
nya, falska lärorna desto ifrigare att
utbreda sina dogmer. Att dessa dog-
mer äro ombytliga som vindarna och
vexla med modet bekymrar dem föga,
ty hvad de eftersträfva är icke sannin-
gen, utan en viss ryktbarhet såsom bä-
rare af nya och sinnrika ide’er. Under
benämningen falsk lära hör naturligsvis
esoterisk buddhaism, som i sina snaror
fångat tusenden från Englands högre
samhällslager. Denna lära, en slags
schism i det spiritualistiska lägret, ut-
gör en inympning af österlandets tros-
systemer på vesterns skandalösa spiri-
|tualistiska charlatanen. Det hela är
ibygdt på en viss madaine Blavatskys
sofisterier samt M:r Sinnetfs och hans
lärjungars lättrogenhet. *) Bedrägeriet
*) I jembredd med dessa två hade kor-
resp. äfven kunnat niimna öfverste Olcott,
madame B:s högra hand, och en af den
nya lärana verksammaste spridare. — Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
