Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 7.
6
— ty något annat namn kan man icke j
gifva det — afslöjades för några må-1
nåder tillbaka, förorsakande.* som man
kan tänka sig, en stor skandal, men
detta synes nu vara förgätet och rnen-
niskorna lika villiga som någonsin atti
låta föra sig bakom ljuset. Förvånande |
är det i sanning att personor, som icke
vilja göra sig don ringaste möda för
att förstå och omfatta kristendomens
enkla sanningar, eller hvilka stöta sig i
på skenbara svårigheter och fel i öf-1
versättningen af de bibliska böckerna,!
likväl utan invändning sluka de baroc-
kaste påståenden af don nya lärans apost-
lar och tålmodigt fördjupa sig i försö-
ket att begripa den lära af motsägelser
och mystifikationer, som kallas teo-
sofism. "För att göra ett slut på allt
detta emotse vi", såsom d:r Bonar skrif-
ver, "ankomsten af Guds Kristus; och
i den mon förvirringen tilltager samt
förnekelsens välde utbreder sig, höja vi
allt högre kyrkans gamla rop: "huru
länge, o Herre, huru länge!"
Kyrkomötets öfverläggningar hafva
varit fulla af intresse och den nya,
uteslutande af lekmän bestående, repre- i
sentantkammaren, har mer än rättfärdi-
gat de förhoppningar man stälde på
densamma. Den vigtigaste frågan un-
der behandling var naturligtvis den om
kyrkoreformen; åsigterna härom gingo
ut på att denna, nu som vid föregående
tillfallen, bör omhändertagas af kyrkan
sjelf. Att deremot öfverlemna ett så- i
dant arbete åt parlamentet, förklarades j
absurdt. Många af dissenternes ledandoj
man hafva med eftertryck uttalat sig!
härom, derigenom kraftigt understöd-
jande kyrkomötet, framhållande dot prin-
cipvidriga uti att ett parlament, tillstor |
del bestående at lnadlaughiter, katoli-
ker, judar och män af lösaktig karak- j
ter skulle utarbeta ett kyrkofSrslag för
Englands kristne, med andra ord "natio-
nalisera kyrkan". En sådan idé afskys
lika mycket af alla troende, dissenters j
som kyrkokristne. Hvad kyrkan behöfver
och hvad hon fordrar är blott den rät-
tighet som tillerkänts alla andra reli-
giösa samfund, neml. den, att få sköta
Bina egna inro angelägenheter. För när-
varande är presterskapet bundet till hän-
der och fötter genom vissa parlaments-■
akter och kan icke, utan vid högt vite, i
aflägsna sig från de traditionella for-
merna eller införa en sådan omvexling!
i kyrkans verksamhet som folkets behpf
kräfver. Hvad vi cftersträfva är frihet
att få arbeta för Herren efter bästa
förmåga, samt befogonhot att stifta så-
dana ordningsregler hvilka kyrkans bo-
kännaro anse nödvändiga till upphafVan-
det af missbruken, massans ovangolise-
rande och återföreningen med troende
dissenters. Dessa sistnämnda kunna öf-
verhufvudtaget delas uti trenne grup-
per: sociala, politiska och troende. E-
medan de tvenne förstnämnda förutsätta
verldsliga och ovärdiga motiver skall in-
tet tänkbart reformförslag kunna tillfred-
ställa dem, hvaremot livad den stora!
massan af troende dissonters beträffar,
kyrkan längtar efter återförening med
dem, så att denna söndring i Kristi
kropp måtte blifva helad. En högljudd,
liten grupp till hvilken räknas dompro-
sten Fremantle och hvars s. k. "libe-
ralism" är större än dess förutseende,
föreställer sig att detta kan uppnås ge-
nom bortflyttandet af alla de grundste-
nar på hvilka kyrkans tro hvilar, så-
lunda görande henne till en byggnad
utan verklig grund, med ett namn att
hon lefver, ehuru hon är död. Don före-
slagna reformen är så vidsträckt att
den helt och hållet skulle lemna kri-
stendomens område; i en sådan kyrka
kunde ingen sann kristen länge förblif-
va. En af dissenternes förnämsta män,
d:r Dale från Birmingham, har emfatiskt
förkastat hela projektet; detsammagjorde
äfven kyrkomötet så godt som enhäl-
ligt. Resultaten af överläggningarna i
denna fråga äro för närvarandeföljande:
1. Försöket att för politiska ända-
mål slå mynt af reformfrågan, måste
förhindras.
2. Eeformen hör betraktas som ett
rent andeligt arbete, af största infly-
tande på nationen.
3. Den måste genomföras af bisko-
parna, presterskapet samt de troendeinom
kyrkan; icke af blotta skattskyldige hvil-
ka kunna vara buddhaister eller guds-
förnekare.
4. Do närmaste önskningsmålen äro:
a) afskaffandet af vakansers besättande
genom köp; b) odugliga och straffbara|
församlingslärares skyndsamma aflägs- i
nande; c) rättighet för församlingen att j
motsätta sig utnämnandet af olämpliga
lärare; d) lekmännens delaktighet i kyr-
kans styrelse.
I alla dossa punkter är kyrkan i sin
helhet öfverens, äfvenså hafva de flesta
troende dissenters, hvilkas stötestenar
derigenom skulle blifva undanrödjade,
uttalat sitt gillande af dem. Den stora
svårigheten är frågan huru reformen skall
genomföras i trots af en regering, hvars
utmärkande karaktersdrag är böjelsen att
upprifva hvarje bestående system, utan
att sätta något annat i stället. Sådan
är, i tVi ord, beskaffenheten af kyrko-
mötets åsigter. M. L. C.
Den orientaliska krisen.
Af H. Grottan Guinness.
(Öfvers.)
Att den österländska frågan, af mån-
gen ansedd såsom åtminstone för en ge-
neration framåt uppgjord vid Berliner
kongressen för sju år tillbaka, förlidcn
höst åter plötsligen framträdde på dag-
ordningen, må hafva inneburit något
öfverraskande för dem som föreställa sig
det suveräner och statsmän bestämma
verldshändelsernas gång, icke så för dem
hvilka inse att den högste sjelf styrer
alla jordens riken.
För 25 århundraden tillbaka beha-
gade det Gud att för profeten Daniel
afslöja den tidsperiod under hvilken
Moslims välde skulle äga bestånd, och
denna period, räknad från muhameda-
nernas intagande af Jerusalem, når sin
afslntning inom fyra år från nuvarande
tid. Det vestliga Europa må efter bä-
sta förmåga genom förenade krafter söka
»upprätthålla den ottomaniska Portens
oberoende", det må ingå allians efter
allians med detta mål i sigte, alla dess
ansträngningar äro och skola dock för-
blifva förgäfves; ty Guds beslut kunna
ej omintetgöras och den af Gud ingifna
profetian försäkrar Guds afsigt vara den,
att det ottomaniska väldet i Palestina
skall upphöra, om vår tolkning är kor-
rekt, före slutet af denna dekad.
Är detta påstående förmätet? Tre år-
hundraden före upphäfvandet af påfvens
verdsliga makt hade män som stude-
rat profetian genom Skriften erfarit och
i sina utgifna arbeten uppgifvit, att den-
na makt skulle upphöra emellan åren
1866 och 1870 eft. Chr. och den gjorde
det bokstafligen. Samma system för ut-
tydning, som ledde dem till detta an-
tagande, rättfärdigadt genom historien.
leder till ofvanantydda konklussion att
det muhamedanska väldet i Syrien är
nära sitt slut. Detta återupptagande af
den österländska frågan kan vara, eller
ar måhända början till slutet
— början
till sista stadiet af denna långa kamp.
Möjligen uppskjutes den oundvikliga slut-
akten på en kort tid, dock blir den i
alla fall kortare än Berlinerfreden åsyf-
tar; ty det kan knapt betviflas att 1889
skall bevitna det fullkomliga samman-
störtandet af muhamedanskt välde, åt-
minstone i Syrien. En närmare redo-
görelse för den grund, livarpå sagde
konklusion är baserad, skall tvifvelsutan
denna tid intressera våra läsare Jag
vill försöka fatta mig så kort jag kan,
uteslutande alla bielement, huru goda
hjelpmedel de än vore.
Att börja med anhåller jag att få på-
peka några obestridda bibliska, histo-
riska och astronomiska fakta.
I. Det slutliga återupprättandet af
Guds egendomsfolk, judarne, är lika tyd-
ligt förutsagdt som deras nuvarande för-
skingring — och detta på otaliga stäl-
len i Skriften, sådana som: "Den som
Israel förskingrat hafver, han varder
honom ock igen församlande", (Esaia
11: 11, 12.)
i 11. I samband med Israels folks åter-
upprättande står löftet om deras lands
befrielse från hedningames förtryck, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
