Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 7. TRO och LIF. 7
Jerusalems och templets lyftande ur sin
underordnade ställning till motsatsen
deraf,
Ilf. Sedan Jerusalems förstöring ge-
nom Titus har staden legat öde och
Palestina härjats af tvenne stora hed-
niaka makter, romare och muhamedaner.
Den senare har nedtryckt Jerusalem un-
der sina tvenne hvarandra följande for-
mer, Saracener och Ottomaner eller Tur-
kar. Jerusalem förstördes af romare år
70 e. Chr., betvangs af saracenerne 637
och är ännu i vår tid förtryckt af tur-
karne.
IV. I Daniels 12: 7—ll finnas upp.
dragna kronologiska gränser angående
(Jerusalems förstöring.) Längden fördess
tid af ödeläggelse är uttryckt med "1290
dagar.")
V. Naturen mäter år af olika längd;
proportionen afsolåren jemförd med man-
åren blir den att 1260 manår utgöra
1222 Va solar; alltså äro 1290 manår
lika mod 1251—2 solar.
VI. Den ursprungliga förstöringen af
Salomos tempel samt Jerusalems inta-
gande under Zcdokiahs regering, ägde
rum under Nebukadnezars nittonde re-
geringsår eller 5<S7 före Chr. och till-
drog sig efter en följd af framgångs-
rika angrepp på staden samt judarnes
bortförande till Babylon; tilldragelsen
sträcker sig genom de förutgående tjugo
åren; under det första af dessa år bort-
fördes Daniel sjelf som fånge.
VII. Saracenernas eröfring af Jerusa-
lem år 637 e. Kr. var sluthändelsen i
ett af do märkligaste fälttåg, varande
öfver fyra år, hvarvid hola norra Sy-
rien och egentliga Palestina besegrades
af Moslhns fanatiska horder, under led-
ning af Caled, eller som han kallades
"Guds svärd’. Damascns föll först och
en stnr seger vanns öfver östromerska
kejsaredömets arméer i slaget vid Aiz-
Nadin, i Juli 633 o. Kr. Från cröfrin-
gen af Damaacus framryckte saracenerna
till Baalboc och Emosa. Det syriska
slättlandel och delen underkastade sig
ofter tvenne år, 634 —5; striden vid
Yerrauk, nära Hormons brunnar, vid
hvilkeu saracenerne tillintetgjorde den
stora armée Heraelius, östromerska ri-
kets kejsare, sandt till försvar för sin
syriska provins, ägde rum år 636 e.
Kr.: följande år började Jerusalems be-
lägring suiu varade fyra månader. Det
öfvergick slutligen i belägrarnes händer
och kalifen Omar, hvilken grundlade don
moské som bär lians namn och i don-
na dag innehar samma plats som for-
dom Salomos tempel, tågade in i sta-
den sodan han underteoknai kapitula-
tionen. Patriarken Sophronius som bu-
gande mottog sin nye herrskare, mum-
lade i tysthet orden: "Förödolsons styg-
gelse ståndande i det heliga rummet".
l>e fyra åren af muhamedanernas er-
öfring af Syrien, 683 —ii.">7. motsvara så
väl till längd som karakter de fyra åren
af det romerska kriget, hvilket slutade
med att Titus intog Jerusalem år 66
till 70 e. Kr. Romarne npphäfde det
dagliga offrandet, muhamedanerne full-
komnade Jerusalems förstöring. Åren
633 till 637 bevittnade hurusom den
slutliga förstörande makten fattade fast
fot i Palestina och Jerusalem, denna
makt hvilken ännu förtrampar den store
Konungens stad.
VIII. År 1860 e. Kr. var ett an-
märkningsvärdt år i judarnes och deras
lands historia. Detta år tilldrog sig
drusernas förfärliga masaeker på de krist-
ne i Libanon och Damascus. Denna ma-
saeker tilläts passera, ja var måhända
planerad af turkiska styrelsen. Föreställ-
ningar af de europeiska konsulerna i
landet emottogos med påfallande ring-
aktning. Do kristne afväpnades af de
maktägande och lemnades lik försvars-
lösa får att nedslagtas af sina blodtör-
stiga fiender druserna. Tusentals oskyl-
digas lif spildes och egendom för mil-
joner prisgafs; den turkiska styrelsens
totala oförmåga att upprätthålla ord-
ning var sådan att Europas stormakter
måste ingripa. Syrien besattes af fran-
ska trupper och engelska flottan ank-
rade vid Beyrut. Resultatet blef upp-
görandet af ett fördrag hvarigenom nord-
liga Syrien erhöll en kristen styresman,
hvarjemte till följd af makternas påtryck-
ning det turkiska väldet inskränktes,
samt innevånarnas trygghet till lif och
gods säkerstäldes. Kortligen, nämda år
har att uppvisa en afgjord, om ock blott
partiel befrielse af det heliga landetfrån
muhamedanskt förtryck — i sanning en
betydelsefull omsvängning! Palestinas
och Syriens ställning hafva sedan dess
alltmer förbättrats och stor är kontra-
sten mellan livad dessa länder voro för
25 år tillbaka och hvad de äro nu.
År 1860 bildades äfven "Israelitiska
alliansen’", en organisation räknande tju-
gufemårig tillvaro och hvilka för första
gången sedan judarnes förskingring un-
der Titus samlat de i verlden kring-
strödda till en organiserad församling.
Den utgör en patriotisk förening med
syftemål att hjelpa och skydda judiska
folket, att i alla länder befordra jude-
emancipation och frihet samt eftersträfva
folkets intellektvela och moraliska åter-
upprättande: Alliansen räknar numera
medlemmar icke blott bland alla natio-
ner utan äfven i hvarjo stad der judar
slagit sig ned och den har åt det sking-
rado folket gifvit en känsla af enighet
och ömsesidigt bistånd, för hvilken det
sedan århundraden varit fremmande.
Föreningen har med sina otaliga sko-
lor och uppfostringsanstalter förenat sär-
skildt en skola för agrikultur i sjelfva
Palestina, grundad under den förutsätt-
ning att endast genom att förmå dem
vända sin uppmärksamhet på åkerbru-
ket, judarne
o
i Palestina hafva utsigt till
framgång. År 1870 erhölls en kejser-
lig firman, hvarigenom Porten, på obe-
stämd tid tillalliansen förhyrde ett frukt-
bärande jordstycke i närheten af Jaffa,
der en agrikultur-anstalt upprättades.
25,000 vinstockar planterades och träd-
gårdar, farmer, hyddor, orange-, citron-
samt granatäppel-planteringar hafva upp-
stått kring denna skolaför praktiskt jord-
bruk, hvilken inrättning uppfostrar den
judiska ungdomen för produktiv industri
i deras fäders land.
Den Israelitiska alliansens betydelse
för det judiska folkets välfärd, kan icke
öfverskattas. Dess hufvudqvarter är i
Paris, men dess inflytande och välsig-
nelsebringande verksamhet för judarnas
bästa når öfverallt, från Persien till
Marocco. Dessa tjugufem år af dess till-
varo hafva särskildt utgjort en renais-
sanceperiod för Abrahams efterkomman-
de, hvilka åter genom dess tillhjelp kom-
mit i besittning af en nödvändig soli-
daritet. (Ports.)
Anmärkningar,
gjorda vid granskning af "Förslag
till Svensk psalmbok för de evan-
geliskt-lutherska församlingarne i
Storfurstendömet Finland. Ånyo
revideradt 1&79\
af -s T.
(Forte.)
Ps. 137 — v. 6. Förändringen:
"Beskydda sjelf din kyrka — Och lär
oss rätt dig dyrka", fullkomligt onödig;
sämre än i den g:la ps.: Beskydda
din församling — Behåll oss i din san-
ning.
Ps. 138 — v. 1. För ätt i slutet
af denna v. undvika frågan, då en upp-
maning vore här bättre på sin plats,
kunde de sista stroferna hellre lyda:
Låt oss dock tiinka på,
Hur mild Han mot oss varit.
De dagar, som framfarit,
Långmodig likaså.
Ps. 155. — v. 2. Här heter det:
"Engeln nalkas, men ej svalkas vre-
desglöden". Något talande skäl, att
frångå den vanliga uppfattningen, en-
ligt hvilken Jesus genom engelns up-
penbarelse verkligen fick lindring i sin
svåra kamp, torde knappast finnas. Ty
Lnce ord, efter det han omnämnt en-
gelns uppenbarelse: "Och han vardt
betagen af en mägta stor ångest" etc.
— (enligt gr. t. och då han var i svår
kamp, bad han allt ifrigare) — kunna
ej bevisa något. Orden innehållablott
Luce berättelse om beskaffenheten af
Jesu lidande i Gethsemane, motsvarande
de andra "Och han begynte bedröfvas
förskräckas och ängslas". Slutet af v.
borde derföre omarbetas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
