Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. Pag.
N:o 8. 7
liimdit med Jfcssiiis idfcen eller inledt af
denßiimma. båluntla inleddes äfven kri-
-1tendomen på den väg den hade att be-
träda."
(Korts.)
Den orientaliska krisen.
Af //. (Iruttan Guinnctt-
(Ports.)
Till föregående obestridliga uppgifter
vill jag ytterligare tillägga tvenne fakta,
iillmänt ocli utan tvekan orkändaaf stör-
re delen af de personer hvilka studerat
skriftens förutsägelser i historiens ljus
— så t. ex. Sir Isak Newton, jemte
en mängd andra utmärkt» män.
1. Att dagarna i Daniels profetia
äro symboler för år; "en tid, två tider
och en half," eller tre och ett hälft år;
12(50 dagar utgörande 1,260 år och
1290 dagar lika med 1290 år.
2. Att två gånger 1260 år eller,
2520 år utgör längden af "hedningar- j
nes tid," eller intervallen emellan bör-!
jan af babyloniska fångenskapen på Jo-
jakhns tid, och den kommande tiden
för Israels befrielse. Denna mellanpe-
riod är profetians stora "sju tider," att j
jag så må säga, lifslängden för denfyr- j
faldiga bilden af den hedniska monar- j
kin, i en syn visad för Nebukadnesar.
Det är don tid Herren påpekar) orden:
’Jerusalem skall förtrampadt varda af i
hedningar, tilldess hedningarnas tid full-
komnad varder".
Att här bifoga bevisen för dessa tven-
ne sista uppgifter, vore ej möjligt. De
återfinnas i mängd i mitt verk: Tids-
ålderns annalkande slut. ("?’/«; approa-
ching End of the Age"; Hodder &
Stoughtori) samt annorstädes. For när-
varande antager jag dessa uppgifter så-
som obestridda sanningar, emedan de
vidgåtts af do visaste och mest lärde
tolkare af profetian.
Do 1260 profetians ;ir vi afse. är den
senare hälften af denna stora årsvecka.
Don omfattar i skriftprofetians som på
historiens område åtskilliga stora opi-
sodor af judiska och kyrkohistorien,
sträckande sig från skilda utgångspunk-
ter till motsvarande termiuor. Vi hafva
således inom profetian att märka Dani-
els 12, ledande till konklusionen angå-
ende förskingringen af det heliga fol-
kots makt; med tillagg af trettio ar ut-
gör del 1290 don tid, då Jerusalem bo-
frias från "föitödeisens styggelse". (Dan.
12: 7, 11.)
Vi sågo att ar [860 innebar begyn-
nelsen till minskandet af muhamedanska
makten i Syrien äfvensom stiftandet af
"Israelitiska alliansen". Följaktligen kan
dotta ar anses vara begynnelsen till den
judiska nationens återupprättande; det
första steget till det skingrade egen-
domsfolkets sammanslutning; det första
tecknol till att den muhamedanska be-
segrarens makt minskas i det heliga
landet. På sätt och vis kan det der-
;före anses som seran till inledandet af
! judisk återupprättelse.
Nu uppstår frågan, i hvilket krono- ■
’logiskt förhållande år 1860 står först;
till Nebukadnezars eröfring af Jerusa-i
lem under Zedekias tid och för det an-
dra till muhamedanernas intagande af
i Jerusalem under kalifen Omars tid. Sva-
ret är allvarligt och af djupt intresse.’
Det är slciljdt från 637 e. Kr. el-
ler örnar» eröfring ined precist 1260;
månar och skiljdt frår\ {JS7 f. Kr. \
eller Zedekia fångenskap genom pre-!
cist dubbelt så låny tid 2,520 man-
år, eller sju tider" på munskalan.
Med andra ord, saracenernes eröfring
af Jerusalem 637 e. Kr. tudelar jemt!
|de 2520 åren af den stora veckan el-
•
ler ’hedningames tid," beräknad enligt
månskalan. Hvom som helst kan öfver- I
jtyga sig sjelf härom genom nödig be-
|räkning, ihågkommande att 1260 mån-
!år utgöra endast 1222 och ett hälft sol-;
år, samt att genom adderande af tids- j
perioder eft. Kr. till perioder före Kr.!
ett år alltid bör afdragas.
Addera Omar datum 637 e. Kr. till’
Zedekia datum 587 f. Kr. femte måna- :
| den; subtrahera ett, och resultatet blir |
1222’/2; addera ett andra 12221
/, till
detta centrala Omar datum och resul-
tatet blir åi-et af återupprättelsens be- j
gynnelse, 1860 e. Kr. År 1860 är
derför framskjutet genom "sju tider
—
månårsberäkning — från fullbordandet i
af judarnes fullkomliga förskingrande, i j
elfte året af Zedekias regering, samt "en \
tid, två tider och en halt’" från Omars;
oröfring af Jerusalem.
Att den kronologiska förutsägelsen j
icke allmännare blifvit förstådd kommeri
sig af det faktum att månårsberäkning
blifvit af den gudomlige anden använd.
Emellertidbegagna muhamedanerne detta j
slags räknesätt. Som kändt är, är mv- i
hamedanska kalondern alltigenom stödd!
på manår. Dcrföre föll det sig natur- j
ligt att då det gälde deras historia man-
år skulle användas i kronologiskt hän- j
seende. Dess användning är dessutom .
ett medel, hvarigenom en slöja af oge- i
nomträngligt mysterium hvilat öfver äm- j
net. Sjelfva profetian vidhållor bestämdt
att dess egna kronologiska uppgifter icke
skulle blifva klart förstådda den tid de j
meddelades, icke ens länge efteråt: "des-!
sa orden skola förblifva gömda och för-
seglade intill ändens tid". Endast de;
af Guds visdom upplyste skola någon-
sin förstå den: "inga ogudaktige skola j
akta derpå, men de förståndige skola
akta doruppå," d. v. s. vid "ändens tid.".
Men ehuru icke så ögonskenliga att
de tilldraga sig monniskors uppmärk-
samhet, äro dessa kronologiska fakta,
jom engång observerade, oemotsägliga.:
1260 manår utgöra 12-22Vi solar, och
detta är precist den mellantid som från
hvarandra åtskiljer de tre data: 587
(femte månaden) f. Kr., 637 e. Kr.,
samt 1800 anno domini. Slutakten af
den babyloniska eröfringen af Jerusa-
lem, åtföljd af nedbrännandet af Salo-
mos tempel; saracenernes intagande af
staden, åtföljdt af uppbyggandet af o-
mars moské’ på templets plats, samt det
år hvilket å ena sidan bevittnade be-
begynnelsen till judarnes återupprättan-
de ocb å den andra muhamedanska mak-
tens aftagande i det heliga landet, des-
sa tre stå i det anmärkningsvärda, för-
utsagda kronologiska förhållandet sins-
emellan.
Att till hufvudperioden 1260 addera
trettio år, eller en profetisk månad, är
att enligt denna profetia göra ett slut
på Jerusalems ödeläggelse, d. v. s. ett
slut på muhamedansk styrelse i Syrien.
1860 plus 30 manår visar.årtalet 1889
eller fyra år framom innevarande. *)
Under år 1888—9 kunna vi följaktli-
gen vänta att se Jerusalem befriadt från
turkisk makt, ehuru det nu vore omöj-
ligt att säga genom hvilka medel eller
med hvilket direkt eller indirekt re-
sultat.
Profetian bestämmer icke om Israels
fullkomliga återupprättande skall äjra
rum vid samma tid och troligt är att
detta ej heller blir fallet; en nations
pånyttfödelse äger icke rum inom ett-
år, ej heller inom en dekad. Lik en
nations sjunkande äger den många sta-
dier och kan utsträckas öfver en an-
senlig tidsrymd. Israels renaissance-
period har allaredan pågått omkr. 100
år. Aflägsnandet af denborgerliga ring-
aktningen genom nya lagstadganden, se-
dan franska revolutionen spridda bland
alla europeiska styrelser; judarnes kon-
seqventa framsteg i makt, rikedom och
lärdom, i antal, inflytande och social
ställning äro bevis för detta faktum.
Hvad åter vidkommer höjandet af de-
ras land, är i Palestinas nuvarande ställ-
ning ett förvånande framsteg gjordt på
ett, eller snarare på ett hälft århund-
rade. Judarnes kolonisation aflandet är
redan ganska ansenlig och har nyligen
begynt ingifva de mest lofvande för-
hoppningar för framtiden, emedan blom-
strande åkerbrukande kolonier finnas upp-
rättade vid Zimmarin. Ett större an-
tal judar liafva redan återvändt till Pa-
lestina än det som vände hem ur baby-
loniska fångenskapen; införandet af en
bättre styrelse än den under hvilken
landet så länge suckat, skulle tvifvels-
utan i hög grad befordra och drifva
framåt kolonisationen af Abrahams säd,
isynnerhet som deras förvisningshem i
Ryssland och Tyskland, under de se-
nare åren, gjorts så plågsammaför dem.
Detta skrefs i slutet af 1885. — Red.s
anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
