Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 8.
TRO och LIF.
8
Mycket återstår dock att göra förrän
en förnyad judisk nation bebor Pale-
stina; dock vexla händelser, och stora
föränd lingar inträffa snabbt dessa tider.
Vi fästa uppmärksamheten på att vi ic-
ke utsätta datum för Israels förnyelse.
Denna stora tilldragelse skall antagli-
gen ej äga någon; den skall utmär-
ka en a»ra, icke ett år, och denna sera
är tvifvelsntan 19:de århundradet. Ju-
dames återupprättande har begynt och
skall fortgå med tilltagande snabbhet.
Men det faktum jag ville påpeka i fö-
reriing med närvarande krisis är, att den
tilldragelse hvilken kommer att i ma-
terieli hänseende utöfvn inflytande på
judarnes återupprättelse — det heliga
landets och Jerusalems befrielse från
Moslims tyranni — enligt profetian sy-
nes komma att inträffa under U-iSK—89.
Vid den konferens om d«> bibliska pro-
fetibmß hvilken i Maj förlidet år hölls
i London, erinrade jag allvarligt om det-
ta faktum Baml påpekade Bfren der bBB9
som det år. då antagligen krisen med
afseende å den turkiska maktens kros-
sande i Syrien och judarnes återupp-
rättande skulle inträffa. Likaledes an-
märkte jag att Lord Beaconsfields an-
glo-turkiska öfverenskommelse icke kun-
de blifva bestående, emedan den stod
i opposition till Guds rådslag. Genom
densamma förpligtigas England att upp-
rätthålla turkiska väldet i Asien, natur-
ligtvis Syrien och Palestina inbegripne.
Å andra Bidat beslöt don allsmäktige
Qnden att Palestina och Jerusalem skulle
befrias och befrias snart från Muslims
öfVerherrakap — och livad äro jordens
statsmän att de skulle motverka Gud?
Det är svårt att spjärna emot udden.
Fördraget är allaredan brutet och an-
strSngningarna att understöda Turkiet
skola vara förgflfves.
Jerusalem föll för Omar efter lyra
årigt krig; hafva vi ej måhända redan
begynt en annan fyra års kamp, hvil-
ken skall sluta med Syriens och Pale-
stinas befrielse ur Moslims förtryck?
Hvem kan säga detta? Af omätligt in-
tresse för bibelforskare skall blifva att
iakttaga de under händelsernas utveck-
ling närmast, kommande åren. Ingen
tänkande kristen tviflar på att vi lefva
under de sig snabbt närmande sista ti-
derna. Skriftens slutprofetior gå år för
år i fnllhordan inför våra ögon. Den
skeptiska generation som förmätet förne-
kade möjligheten af att underverk kunde
försiggå inom v»fklighetens verld-, står
numera gentemot livad som är ännu
ofattligare. underverk inom sinneverlden
—underverk inom historisk ram. Don
bevittnar fullbordandet af förutsägelser
gjorda för 2f> sekler tillbaka af heliga
Guds män, livilkn talat påverkade af den
helige Ande.
Angående förbindelsen emellan tur-
kiska maktens förintande och Israels
upprättande samt kyrkans stora hopp
om vår Herres och frälsares återkomst
behöfver jag icke påminna här, vill blott
afsluta med hans egna ord: "Men då
detta begynner ske, ser upp och lyfter
edra hufvud upp; ty då nalkas eder
förlossning".
Anmärkningar,
gjorda vid granskning af "Förslag
till Svensk psalmbok för de evan-
geliskt-lutherska församlingarne i
Storfurstendömet Finland. Ånyo
revideradt 1879",
af -s T.
(Forts.)
Pä. 198
— v. 3. Såsom samman-
hanget i det Jesu tal, tivarpå denna
ps. grundar sig, utvisar, menas med
rättfärdighet här icke närmast den objek-
tiva, utan den subjektiva rättfärdighe-
ten. Kunde derföre ändras till: Söker
här rättfärdighet.
Pä. 199. Uti denna ps. borde mel-
lan 2:dra och 3:dje verserna 3:dje ver-
sen från g:la psb. insättas
— t. ex. i
denna form: Han dem befalte säga så:
— Att de, som ville nåde få, De må-
ste låta döpa sig — Och tro på Jesus
stadelig.
P«. 199
— v. 5. I st, f. "Ur död
i synden väckte opp’,
— som är rent
al obegripligt, — I synden döde väck-
tes opp.
P«. 200. Skada är att de 2:neför-
sta verserna i g:la ps. blifvit från den
nya uteslutna. Dessa borde åter infö-
ras. Ps. blefve väl derigenom längre,
men innehållet fullare. Föreslås för
dem följande form:
V. I. Du vill, o Gud och Fader kär,
Som högt är öfver alla,
Hvnr men’skosjäl på jorden.här
Till Din gemenskap kalla,
Och föra till Din kännedom
Allt folk, så att Din egendom
De varda må i Kristus.
2. Det verket vill du med ditt ord
Och Bnkramfenter rena
Här föra tit på denna jord,
Ocli alla folk förena
Till en församling, att de Dig
Mfi tjena och evinnerlig
Uti Ditt rike lefva.
3. Af Dig ock insatt, store Gud,
Den lielgn tjenst är vorden,
Sotri Dina dyra ord och bud
Förkunna skall på jorden
Och leda folken i ditt råd
Och lära Dem att med Din nåd
Prän synden sig omvända.
Pä. 200 - v. 5. I st, f. "Din
sanning låt ej döljas", bättre: Som Du
oss vill förkunna.
Ps. 204 — v. 1. l st. f. "Bort
rikdom, ära, gunst och makt", hvilket
är orätt, emedan det finnes en rikedom
in. 111. som är en Guds gäfva, —bor-
de det heta: Bort med din (verldens)
rikdom, gunst och makt.
V. 2. "Till idel lek för hans be-
gär" kunde lämpligare och lättfattligare
lyda: Till njutning blott för hans be-
gär.
Ps. 209. Denna ps. borde, enligt
vår åsigt, helt och hållet omarbetas.
Den är med sina konstiga vändningar
och hopade rimslut — (hvartill dessa
skola tjena i en ps.. der ju allt borde
vara okonstladt och enkelt, förmå vi ej
inse, om ej möjligen att visa författa-
rens konst) — för de enfaldiga svår
att förstå. Huru olämpligt och mot
Gudstjenstens ide stridande är det ock
ej, att de deri deltagande sjunga frå-
gor och svar till sig sjelfva eller hvar-
andra. i st. f. att rikta orden till lef-
vande Gud. Ett försök till omarbet-
ning må här framläggas.
Du bjuder oss, o store Gud,
Ätt älska släds vår nästa,
Ty kärlek iir Ditt störsla bud,
Det högsta och det bastå:
~slig älska först afall din makt
lien älska ock", så har Du sagt,
~Din nästa utaf hjenat".
Hvem nästan är Du i Ditt ord,
O Jesu Christ, oss säger:
Det är enhvar på dennajord,
Som nierTskonamnct äger.
Det vare ovän eller vän.
Rik. fattig, ja ock hedningen,
Som än i mörkret vandrar.
Så har Du, Jesu. lärt. — men nu
Hur är det vi oss skicke?
Hur ofta liandia vi ej jn
Som visste vi det icke?
Vi se var nästa för oss stå,
Men fråge ofta nog ändå :
Hvem m§ min nästa vara.
Ack nej. vi vilje ej förstå.
Att den oss näst skall vara,
Som hjelp behöfver af Of? få,
Då han är stadd i fara.
Som presten och leriten, vi
Just denna nästa gå förbi;
Och låta honom ligga.
O Herre Jesu, hjelp oss Du,
Att längre ej förtöfvn,
Men medan tid det är ännu
Mot nästan kärlek öfva.
Ty ej bai-mhertighet den får,
Som kärlekslös mot nästan går
Och oj för honom ömmar.
O Jesu, Du som lidit har
För vän och ovän lika.
Din kärlek lare oss enhvar.
Att ej vår nästa svika :
Blen hjelpa honom ihans nöd.
Hvem än han är. som Du oss bjöd.
Att Bä Ditt namn vi Sre.
Sannfärdigtär Guds dyra ord,
Att kärlek är det bästa;
I allt, i himmel ocli på jord,
Gör kärleken det mesta.
O Jesu, lär oss fatta så
Din kärlek, att också vi må
Här älska, som Du älskat.
(Forts.)
Åbo, G. \V. -Wilén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
