Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 9.
2
renhet, utan denna förunderliga makt
hans ord besitta öfver massorna, en
makt som väcker syndaren till skuld-
medvetande och frälsningsbehof, skän-
ker de bekymrade den frid som öfver-
går allt förstånd samt lifvar, stadfä-
ster och upprättar andra. Denna makt
tillhör honom icke som predikant en-
dast, ty jemngoda predikningar kunde
presteras nära nog från alla kristna
samfund, utan dess hemlighet ligger
uti Guds Andes omedelbara närvaro och
samverkan med ordet. Deraf kommer
det sig att mångtusende själar med
tillit nch kärlek blicka upp till honom.
Ett annat framstående exempel på ovan-
gelistisk förmåga är den bekante mr
Moody, hvars föredrag icke ens som
åhörda äro något synnerligt i prediko-
våg, och likväl synes han som med en
trollstaf kunna beröra menniskomas
hjertan och i tusental räknas de som
genom hans verksamhet blifvit för-
flyttade från mörkrets väldighet till
Guds Sons rike. Men om båda dessa[
män kan man äfvon säga att de i san-
ning äro döpte med don Helige Ande
och sålunda beklädda med kraft af höj- j
den, för välsignelse och framgång i
arbetet.
Att icke heller vårt land saknat el-
ler saknar sina predikanter förnekas
icke, men en annan fråga är om deras j
verksamhet alltid skett i den Heligo
Ande. Kyrkans uppgift är att som ett
eko återgifva Guds röst. icke läggande
något till oller tagande något ifrån,
men har denna lag verkligen töljts? i
Predikas icke lika ofta en mensklig
"renlärighet" och trohet mot "kyrkan" I
som nödvändighoten af en personlig
omvändelse, tro och helgelse för hvar
och en som vill höra Herren till? Med
ett ord, är det framför allt Guds ri-
kes eller ’’kyrkans" intressen man sö-
ker befordra? I förra fallet kan man
vara viss om Guds Andes medverkan
och följaktligen hafva "hela kroppen
full af ljus", i det senare deremot lå-
ter det sig icke gerna tänka att den
Hel. Ande skulle låna sig till befor-
drandet af oandeliga sträfvanden. äfven
om detta skedde i stort nit och mod
allvarlig bön. Vi uttala ingen dom,
men framhålla blott att få, om ens nå-
gra spår af Andens verksamhet förefin-
nes inom den kristna kyrkan i Finland,
hvilken än orsak inan nu vill tillskrifva
detta förhållande. Enskilda väckelser■
förekomma visserligen, men af brist på’
näring och ledning dö de lika ofta ut.
Lngen lins som uppbär och gynnar dessa
lifsteckon. Omgifningarna äro icke gyn-
samnia för ett trosfriskt lif i Gud; för-j
samlingsläraron hos hvilken man söker
råd, är ofta sjelf fullkomligt fremmandc
derför och så återfalla dessa väckelser j
inom hvardagslifvets bullrande område
och frånvaron af "gudaktighetens kraft’’
hos kristendomen framstår ånyo. Or-
saken härtill är tydligen ingen annan
än den, att den Hel. Ande icke är när-
varande. När beder man någonsin om
Hans gåfva, om att undfå denna dö-
pelse med eld, som ensamt gör oss
skickliga att verka Guds verk och att
i striden blifva mer än segervinnare?
De flesta kristna veta knapt, lik for-
dom Efeserne, att någon Helig Ande
är till och talet om honom synes demi
som idel öfverdrifter, följderna af en
sjuklig, öfverspänd fantasi. Men när\
man sålunda förvisar ifrån sig sjelfva
sanningens Ande, huru är det möjligt
annat än att lögn och mörker skola’
vinna insteg inom kyrkan?
Men är då, frågar man, denna evan-
gelistiska förmåga, denna döpelse verk-
ligen tillgänglig för alla kristna, för
troende utan undantag? Är den icke
snarare förbehållen ett visst fåtal, hvilka
Herren understundom utrustar med sin
ande i tider af förfall och andligt mör-
ker, för att väcka kyrkan till lif och
vaksamhet? Visserligen kunde man
tycka så, då man betraktar historien,
men från början var det icke sålunda.
Tvärtom synes Skriftens utsago vara
den, att döpelsen med den Helige Ande
skulle vara kyrkans allmänna och ge-i
mensamma tillhörighet *) samt att de,j
hvilka icke blifvit så döpta, tillhöra
undantagen. **) Äfvon är det förklar-
ligt hvarföre så borde vara, — emedan j
kyrkan eljes blefve utan lif och led-
ning. Tag bort den Helige Ande från
jorden och kristendomen skall äfven
försvinna. Men långtifrån att detta
slags dop endast skulle vara förbehål- i
let några vissa utvalda, kan hvarjei
troende man eller qvinna göra anspråk
derpå. Herren har endast, synes det,
uppställt det vilkor, att man skall vara
en af hans lärjungar, en Jesu bekän-
nare och efterföljare i anda och sanning, i
Hvad skulle derför hindra hela kyrkan
att uppfyllas med denna kraft ofvan-
efter om hon blott af hjertat åstun-
dade donsamma? Men just deruti lig-
ger svårigheten. Kyrkan åstundar den
icke, hon iir alltför trög, likgiltig och
invecklad i verldsbestyr för att hafva
någon lust till den Ande, som, hon
vet det, skulle bestraffa, luttra och af-
skilja henne till det hvartill hon blif-
vit kallad. Visserligen intalar hon sig
att den Helige Ande redan blifvit med-
delad i dopet, samt mer eller mindre
fvdligl gjort sig förnimbar för vårt
medvetande under vandringen genom
lifvot, men hon känner under allt detta
djupt frånvaron af dess kraft. Hvar-
fiör falla hennes ord på hälleberget, el-
*l Joh. 14: IG: Ap Geni. 2: 38 & 10:
44; 1 Kor. 12: 7. 10. 13; 2K0r.1: 21.22;
Efes. 1: 13. 14; 1 Joh. 2: 20, 27.
•*) Ap. Ger. 8: 16; 19: 2.
ler bland törnen, eller vid vägen, men
så sällan i den goda jorden? Hvad är
orsaken till att ehuru hon eger folkets
öra hon likväl icke har någon makt
öfver själarna så att de skulle komma
till sann omvändelse och tro? Å begge
hållen är det tydligen frånvaron af den
Helige Ande som hindrar välsignelsen.
I motsats dertill framstå förhållandena
inom de stora dissenterande kyrkorna
såsom härliga vittnesbörd om evangelii
förmåga att blifva en Guds kraft och
Guds visdom der, hvarest Hans Ande
hedras, äras och åtlydes. De i vårt
land, hvilka- hafva för vana att med
jförakt och misstro blicka ned på dis-
senterkyrkorna, måste helt visst sakna
kännedom om det trosfriska kristliga
lif, de mäktiga väckelser samt den kär-
lekens och kraftens anda som utgör
regeln inom dessa församlingar, eljest
skulle de icke kunna visa Guds Andes
verk denna ringaktning. Ty det är
emedan lärare och församling äro be-
seglade med löftets Ande, som de blif-
vit i stånd att verka Guds verk så att
från dem utgår ett "lefvande vatten"
till lif och uppbyggelse för andra.
Den slutsats, till hvilken vi kommit
med afseende å förevarande fråga, kan
i korthet uttryckas sålunda: den finska
ikyrkan står i behof af en reform hvar-
igenom inträde beredes för en fullare
uppenbarelse och utgjutelse af den He-
lige Ande och vinnandet af detta mål
bör vara henne dyrare än alla öfriga
intressen sammanlagda. Huru kyrkan
i detta afseende skall kunna ledas till-
baka till den apostoliska förebilden samt
Ihennes verksamhet ordnas i öfverens-
Btämmelse med hvad i föregående ar-
tikel framhållits, förbehålla vi oss få
göra till föremål för skild utläggning.
| StatskjTkliga förhållanden
i England.
Personer, icke tillhörande anglikan-
ska kyrkan, förvånas ofta öfver den
olikhet i åsigter och verksamhet som
anträffas inom hennes landamären och
föreställa sig att det skulle lända sa-
ken till mera gagn, om enhetlighet i
tanke och form blefve obligatorisk för
hennes- bekännare. Ett ögonblicks ef-
tertanke öfvertygar likväl om det ohåll-
bara i detta antagande. Nämnda kyrka
har, ensamt i England, att göra med
miljontals menniskor af alla klasser,
lefnadsförhållanden, bildningsgrader och
temperamont, till hvilka det är hennes
pligt att bringa Kristi evangelium samt
de eviga verkligheter hvilka dermed
äro förbundna, och för att kunna göra
detta måste hon använda alla till buds
stående lagliga medel. Hon måste be-
sitta visdom för att kunna undervisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
