Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. Pag.
N:o 9. 7
platser. Af de uppgifter jag har till-
hands framgår, det barnens antal i de
af mig besökta skolorna mer än tre-
dubblats sedan deras uppkomst. Under
det att både verld och satan resa sig
för att motarbeta, går dock Guds verk
framåt. Den lilla skaran ökas, intet
hinder synes varda nog starkt. Nya
skolor bildas, barnens antal tillvexer,
och ju mera de det göra, desto rikare
skördar blifver det; ty den säd som
utsås, har sitt löfte af sädens herre.
Prisad vare Gud! Då man både hör
och ser så mycket motstånd isynnerhet
af bildade monniskor, kunde man mod
skäl fråga: Hvarför detta? Medför sön-
dagsskolan några skadliga eller farliga
följder? Hvar och en menniska, som
något litet vill göra sig underrättad
om förhållandena i skolorna samt gifva
sanningen rätt, borde kunna säga:
Verka söndagsskolorna något, sä är det
åtminstone icke något ondt, utan tvärtom.
Har söndagsskolan några följder med
sig, så äro dessa följder — välsignel-
ser. Lofvad vare Herren! Söndags-
skolan sprider ljus och värme omkring
sig och detta från rättfärdighetens sol,
der den uppgått med salighet under
sina vingar. Söndagsskolan har en stor
allmän betydeiso, hvilkon sträcker sig
icke blott till den enskilde och hemmet,
utan äfven utöfvar det största inflytande
på kyrka och stat, ja, på kommande ge-
norationer. I Amerika uppskattas sön-
dagsskolan så högt, att man säger den
vara nationens hopp. Jag vill derför
tillropa enhvar, som icke är vänligt
stämd för donna sak och tvinande frå-
gar, om något godt kan komma afNa-
zaret: kom och se! Vill du ej med-
arbeta, hvilkot du kan göra åtminstone
i det, att du gifver sanningen rätt, så
motarbeta icke, ty livad menniskan sår,
det får hon ock uppskära. Käre vän-
ner! I som nitälsken för söndagssko-
lan och arbeten uti densamma, tröttnen
nj! Hållen eder hårdt vid ödmjukhe-
ten! Då man skall verka Herrens verk,
får man bereda sig på både ett och
annat, [eke alla dagar äro solskens-
dagar. "Det går igonom både ljus och
mörker." Detta är min ringa erfaren-
het. På den ena platsen har jag blif-
vit mycket varmt omottagen, på den
andra mindre hjortligt och nfigongång
äfven med köld, men är Gud för oss,
ho kan vara emot oss? Ap. Pauli ord
•i 2 Cor. fi: B—lo äro dyrbara san-
ningar, fullt tillämpliga på körsb&rarne
ännu i dag. Emedan brofvet synes
blifva långt, slutar jag för denna gång.
Törh&nda återkommer jag för att tala
om do särskihlft platserna och deras
söndagsskolor.
Låter oss lofva och bedja vill’ Gud,
Niir stunderna vexla ofth skrida!
Sil sltoln vi stärkas att hälla hans bud ■
Och vaka och tHligvu lida;
Ja låter oss verka med allvar och flit.
Så länge oss dagen förunnas!
» En fridshelsning till alla Jesu vänl
ner af
ringe vingårdsarbetaren
S.
Anmärkningar,
gjorda vid granskning af "Förslag
till Svensk psalmbok för de evan-
geliskt-luiherska församlingarne i
Storfurstendömet Finland. Ånyo
revideradt 1679°,
af
-s T.
(Ports. I
Ps. 212 — v 5. Här borde de
2:ne sista stroferna omarbetas för att
undvika den tvetydighot eller till och
med oriktighet, som ligger i dem; ty
ej don tid som flytt, utan endast Guds
ord kan lära oss att föra ett nytt lif.
Kunde ändras till:
Gif nåd dertill, att jag ej må
Ditt lån på nytt förstöra.
Men låt mig kraft af Din kraft få
Ett annat lif att föra.
Ps. 212 -•■
v. 6. Enklare och med
bibelns text bättre öfvorensstämmande
kunde de sista stroferna lyda:
Ej borde ens en endii stund
På deras skuld jag tänka,
Då mina tiotusen pund
Du vill helt efterskänka.
Ps. 216. Ju mer vi sökt sätta oss
in i denna ps., dess mindre kunna vi
finna oss vid den. Ps. innehåller en
klagan öfvor det djupa olände, i hvil-
ket syndon störtat monniskan. Afven
i Kom. 7: 14—24 finne vi en dylik|
klagan. Men hvilken skilnad emellan
den der och den här i ps. klagande.
Der har han lust till Guds lag efter
den invärtes menniskan (v. 22),
—här
har han blott till verldans fröjd bohag (v.
2); — der hatar han det onda(v. 15),
— här vill han ej försaka det som skil-
jer honom ifrån Gud (v. 5); — der
har han viljan att hålla Guds bud (v. i
18), — här ej ens vill han göra det
(v. 5). Der är det just den skärande
motsägelsen emellan den i innersta hå-
gen boende lusten och viljan att hålla
Guds bud och den i lemmarna varande
IJ_ __!_ .i?" O ; . _T J• 11
vanmakten och oförmågan dertill, som
frampressar den bittra klagan. Men
hvarifrån den klagan ps. innehåller här-
leder sig, då både lusten och viljan till
det goda äro af köttet ännu så bundna,
som i ps. framställes, förmå vi ej in-1
se. Skall sanningen ligga till grund’
för en sådan klagan, så måste hjertat!
vara af Guds ande åtminstone så myc-[
ket påverkadt, att det samtycker till
Guds lag, att det vill det goda; i an-
! nat fall förmå vi ej fatta, att något
annat än endast en trälaktig fruktan
för syndens följder framtvingar flen-
| samma. Ps. borde derföre, enligt vår
åsigt, omarbetas till större enlighet med
Kom. 7: 14-22.
Ps. 226 -v. 3. Här borde några
uttryck om Guds ord t. ex. "bräcks" —
"lugnt", såsom temmeligen oegentliga,
utbytas mot andra. Vi föreslå följande
lydelse af versen:
Må himmel än förgås och jord,
Ja annat allt ge vika,
Det ej förgås Guds dyra ord,
Det herrliga och rika.
Det varar fast och oförryckt,
När allt till intet blifvit,
Det har ej annan ändalykt,
Än Gud, som det har gifvit.
— v. 6. Denna v. med sin liknelse
om vattenfågeln borde utmönstras så-
som öfverfiödig och delvis oriktig; ty
Guds ord hänvisar på räddningsmedlet,
men är det ej sjelf.
Ps. 227. Ingen kan vid genom-
läsandet af de 2 första verserna af denna
ps. tänka annat än att med det blom-
ster, hvarom här talas, menas Guds i
skriften uppenbarade ord. Nu förlik-
nar sig Jesus i skriften vid många ting,
— vid ett vinträd, ett bröd, en väg
m. m. — aldrig vid en blomma. Det
vore derför bäst att låta de 2 första
verserna gälla om det skrifna ordet och
söka en förmedling mellan detta ord
och Jesus, hvarom talas i 4:de versen,
t. ex. så:
V. 3. Om Jesus vittnar detta ord,
Han Gud och man tillika,
Som utaf kärlek, förr ej spord,
Kom till vår jord,
Att oss med Gud förlika.
4. Han utaf stor barmhertighet
Gick för vår synd i döden,
Förvärfde oss rättfärdighet
Och salighet
Och frälste oss ur nöden.
Derefter v. 4. Men att säga såsom
här: "Den ångerfull hans nåd begär är
honom kär" är väl strängt taget orik-
tigt, ty alla äro honom kära, efter det
’heter: "Så älskade Gud verlden"; kunde
derföre heta: Den tillgift ångerfull be-
gär
— Han nåd beskär.
Ps. 236. Denna ps. innehåller upp-
maning och upprop till kamp och strid
emot Guds fiende, Antikrist. En lika-
dan uppmaning till strid emot de and-
liga fienderna finna vi i Guds ord. Den
läses i Eph. (v. 15—IS. Men hvilken
.skilnad mellan här i ps. och der i or-
det. På det senare stället lagges hul-
vudvigten på begagnandet af vapen,
derför att de äro Guds vapen; på det
förra deremot på det egna modet, egna
djerfheten och oförskräcktheten. Visser-
ligen tillagges i ps. här och der: "Med
Christus", — "i Gud", men dock så, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
