Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 11. 5
JfoäSw otfo
JfomnwwbamW’.
Våradress är framdeles Vestra Strand-
gatan 7.
De af våra prenumeranter, hvilka
rcqvirerat tidningen genom Ludvig
Dannholms kontor, anmodas härigenom,
sedan sagda kontor numera blifvit
stängdt, att framdeles afhemta bladet
å Herrar O. W. Laurent & Co:s tid-
ningsdepot, N. Esplanadgatan 43.
Den stora kyrkostämman i Helsing-
fors, hvarvid röstades angående anskaf-
fandet af medel till uppförandet af en
tredje kyrka i hufvndstaden, gaf "Fin-
land" anledning till några betraktelser,
bland hvilka vi skildt fästa oss vid
följande :
"Det skall blifva ytterst uppbyggligt alt
nu Be den "bildade klassen’’ mangrant upp-
träda vid kyrkostämman, der den eljes ly-
ser med sin frånvaro, för att motsätta sig
de smås och de obildades fordran på att
för dem, som icke hafva råd att besöka
teatrarna och der finna sin själaspis, dock
få "behålla Guds rike."
PÖr hvem skrifver då "Finland" sina
teaterrecensioner, — icke är det väl
för do små och obildade? Men om tea-
tern, sålunda uppburen och hyllad,
äfven utgör tidningens egen "själaspis",
huru då tala om den i denna förakt-
fulla ("ii? Föi- öfrigt kan ifrågasattas
livilkctdera är mera uppbyggligt: att
se de "bildade klasserna" uppträda vid
on kyrkostämma, från hvilken de i re-
geln lysa med sin frånvaro, eller se
en "kristlig" tidning förfäkta satsen att
"kyrkan bör utgöras af såväl troende
som otroende?" Men om så är, hvad
har då "Finland" att beklaga sig öfver,
om dessa otroende, som don nödvän-
digt vill rälmn till den kristna kyrkan,
begagna Big af sin rätt att deltaga i
kyrkostämman? Det enklasto voro väl
att låta dom gå ut ur kyrkan; om de
så bohaga, men för en sådan tillåtelse
har man icke heller synnerlig lust. *)
Vår Upsala korrespondent berör i
sitt brof on punkt, som kunde gifva
anledning till mer än en reflexion, då
han hänvisar till "den lofvande impuls,
som genom reformationen kmn afven
vart folk till del, om den ock ännu ej
i någon väsentlig mon kan sägas vara
upptagen i Mkmedvetandet". Yttrandet
kan ulan öfverdrift tillämpas äfvon på
vart land, men hvilken tröstlös utsigt
*) Sedan ofvanstiiende skrifvits, liar Nya
lYessi-n i en polemisk artikel berört sam-
ma iiinne. men detta ändrar icke vår ställ-
ning till saken.
öppnar det icke för dem, hvilka hop-
pas på en snar och allmän väckelse
inom kyrkan. Om det erkännes att
folkmedvetandet efter mer än trehun-
dra års förlopp ännu icke "i någon
väsentlig mon" upptagit den lefvande
impuls, som reformationen tillförde oss
— huru många hundratals år månne
det ännu kräfvas dertill? Att Anden
liknas vid en ström, ett springande
vatten, ett starkt väder m. m., kan
man förstå, men icke att den med
snäckans gäng förflyttar sig genom ti-
derna. Men huru denna "lefvande im-
puls" nu skall komma oss tillgodo, det
är just dagens stora fråga.
Får man döma af innehållet i det
nyss offentliggjorda förslaget till dis-
senterlag, kommer detsamma att etnot-
iagas med ganska delade känslor. En
del skola anse att det gått för långt,
andra skola finna sig fullt tillfreds-
stälda deraed,.medan en tredje grupp
återigen måste anse att förslaget bjert
afsticker frän den sanna religionsfrihe-
tens grundsatser, enligt hvilka det dock
antages vara ordnadt. Stöd för dessa
olika uppfattningar kunna utan svårig-
het upptäckas; och erkännas måste att
åtminstone i vissa afseenden åsigterna
kunna vara fullt berättigade. Vi på-
peka i detta sammanhang endast att
förslaget t. ex. lemnar utan afseende
fall, då den dissenterande medlemmen
icke kan omfatta "annan kristen tros-
lära" eller uppgifva till hvilket "bohö-
rigen inrättadt kyrkosamfund" han är-
uar ansluta sig,
—skall han i sådan
händelse förvägras utträde, oaktadt han
af öfvertygelse icke tillhör kyrkan? På
denna fråga ger dissenterlagen intet
direkt svar, ehuru dess mening är tyd-
lig nog. Men tills detta skett kan
ingen verklig reda åstadkommas.
Den ingångna ferietiden, huru vigtig
den än kan vara för rekreativa ända-
mål, ålägger likväl den med Herren
vandrande pligter, hvilkas uppfyllande
böra lända honom ej mindre till nöje
än till uppbyggelse. Vi afse härmed
skyldigheten att under sommarens fär-
der och resor "så vid alla vatten", sär-
skildt genom utdelning af lämpliga
ströskriftor, för hvilka man nästan all-
tid kan påräkna ett erkänsamt emotta-
gando. Då man ihågkommer huru ute-
slutande upptagna af denna verldens
ting menniskorna äro under dessa tider,
huru fullkomligt håg och sinne vänder
sig kring sinliga föremål, skall man
inse nödvändigheten af att äfven gifva
dem en vänlig påminnelse om dessa
oviga ting, hvilka ingen dockkan und-
fly eller tillbakavisa. Ett sådant vitt-
nesbörd kan ofta blifva till stor väl-
signelse på samma gång ens egen tro
blir stärkt och lifvad.
För dem, hvilka icke hafva några
bestämda planer för sommaren, kan det
måhända vara en välkommen underrät-
telse, att ett s. k. fält- ellerlägermöte
är, vill Gud, afsedt att hållas i Eke-
näs någon tid instundande sommar.
Mötet, som räcker en eller flere dagar,
försiggår i det gröna, der äfven, då
sådant låter sig göra. måltider intagas.
Vi skola så fort möjligt meddela när-
mare underrättelser, men anbefalla e-
mellertid saken i våra vänners varma
åtanke.
Ferdinand Christian Baur
och Tubingenskolan.
Af teol. dokt. A. B. Bruce.
(Forts.)
Detta i allmänhet; låtom oss nu öfver-
gå till några detaljer. Baurs framställ-
ning af Jesu undervisning är icke allt-
igenom oriktig. Den är i så fall sann
att den gör det spirituela och univer-
sela tillhufvuddragen af kristna religio-
nen, sådan den framstäldes af dess grund-
läggare. Dessa voro verkligen de stora
konturerna till det konungarike han för-
kunnade. Men teorin misstager sig uti
att spåra det i hedniska källor. Eoms
politiska universalism och Greklands e-
thiska subjektivitet ingåfvo ej Jesus hans
lära, utan endast förberedde verldenatt
emottaga den. Han var ej ens en slaf-
visk gäldenär till Gamla testamentet
livarken för denna del af hans under-
visning eller sin framställning om Gud.
Hans stora tankar om Guds faderskap,
menmakans värdighet såsom ett Guds
barn och kärlekens rike hafva sin rot
i Gamla testamentets profetia; men dock
är deras underbara orginalitet oemotsäg-
lig. Hvad vidkommer antagandet att
Jesus tagit sitt ideal för det menskliga
lifvet från Esseerne, är det utan all
grund. Icke minsta spår till historisk
förbindelse honom och Esserne emellan
står att upptäcka; icke heller var hans
åsigt af lifvet asketisk. Evangelii mo-
ral är heroisk, emedan försakelsen icke
anbefalles som en d}’gd i och för sig
utan som ett offer på tillgifvcnhetens
altare i Guds riket. Den kristna ka-
rakterens ideal är icke munken utan
soldaten.
Å andra sidan är antagandet att Je-
sus gjorde anspråk på och emottog ti-
teln af Messias äfven en sanning. E-
mellertid är detta dr Baurs erkännande
en fatal sak för såväl hans som Strauss’
teori. För den förra emedan en Mes-
sias enligt den allmänna förväntningen
måste vara en undergörare för att blif-
va trodd, en röle icke lätt att fram-
gåiigsrikt utföra, om underverk äro o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
