Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 13.
2
förträffligt tillfälle att inleda samtal
är pd samma gång vunnet. Resande
borde derför alltid vara försedda med
ströskrifter samt i allmänhet mera be-
akta de tillfällen till ovangelistisk verk-
samhet, som under ombyte af vistelse-
ort erbjuder sig". Och kristna familjer,
tillbringande sin sommar vid sjön eller
på landet, borde betrakta det som ett
kärt och dyrt privilegium att för sin
omgifning vittna om honom, som, ehuru
han var rik, för vår skull blof fattig,
på det vi genom hans fattigdom skulle
blifva rika (2 Kor. 8: 9), derigenom
görande sin tro verksam i kärlek.
liWriiiiniwl flhridHflTl Hilir
mainaiw wmstian mur
OCll lllblllii’enSKOlan.
~,..,.„
Af tco .dokt. .1. li. Hrucc.
i
(Forts, och slut.) !
Härigenom hafva vi antagit möjlig- j
heten af en tillväxt i Kristi kunskap, i
tillochmcd för de af Anden inspirerade|
apostlarne. Dock borde deri ligga in- j
tet stötande för äfven det mest hangifha
sinne. Paulus bekänner: :T
nu känner
jag endels’; alla apostlarne kände en-
dels och den ena kunde känna mer än
don andre. Don ena apostelns vidare
kunskapsrner, jemförda med den an-
dres, eller samme apostels kunskap, si-
dan dem framstår på olika tider, ger
icke vid handen, att misstagmåste ingå
i den mindre utvecklade apostelns åsig-
ter. Dot betyder endast att det sanna
ljuset bryter sig i prismatiska färger
under den gudomlige Andens visa led-
ning. Vi kunna iakttaga att en af
apostlarne, som icke så fullt inträngt
i hemligheten af vår Herres gudanatur
som Jonanues gjort det, förmår gifva
en fullständig, lefvande bild af lians
menakliga natur, utan att motsäga hans
anspråk på att vara mer än menniska.
Detta är en ojätaktig sanning, den vi
iakttaga vid jemförelse mellan första
och fjerde evangeliet. Glimtar af en|
högre uppfattning afKristi person sak-
nas väl icke i det förra; så t. ex. fö-
rekommer dori en text af anmärknings- i
värdt Johannitisk karakter. Vi hänvisa
till Mattheus 11: 27. "Allt har blif-
vit mig öfverlåtet af min Fader; och
ingen känner Sonen, utom Fadren, icke
heller känner någon Fadren, utom So-
nen och don, för hvilken Sonon vill
uppenbara dot". Dock mfiste vi vfinda
oss till fjerdo evangelium för att finna
läran om Herrens gudomsnatur fullt ut-
vecklad. Matthei Kristus är förnämli-
gast: "menniskonos Son’; Johannos’ Kri-
stus hufvudsakligast: "Guds Son".
Angående evangeliomas data må här
äfven sägas ett ord. Do nyare under-
sökningames riktning går ut på att
förlägga dossa skrifter mycket tillbaka
i tiden, jemfördt med dokt. Baurs upp-
fattning härom. Enligt honom äro de
ungefärliga data: Mattheus 130,Lukas
150, Markus l’so-160 och Johannes
l(jO—170. Kompetente domare från
alla lärda skolor förena sig om att föra
fjerde evangelium åtminstone så långt
tillbaka som till början afandra århun-
dradet, samt för de synopliske evange-
lierna utfästa ett ansenligt tidigare da-
tum. Efter all sannolikhet tillkommo
de emellan 60 och 70 år eft. Kr. Det
har bevisats, genom de ofta förekom-1
mande understuckna texterna från me-
dio af andra århundradet, att evange-
lierna måste hafva varit i omlopp långt
fsre den ti(
* dr
- Baur antager för deras
framträdande.Mta> som
b
illlagt stor
förtjenst om dessa tings utredande, äro:
Dr Sanday i sitt oofvertraffliga svar
, c _j ; r> i-
■ *mi
pa bupernaiural Religion: The
Gospds in the Secorid Ceniuryr
;
likaledes Zahn, bl. andra.
Men låtom oss sammanfatta vår kri-
tik i följande punkter:
1. Banrs teori är ett enligt förut-
fattad mening mot kristendomen an-
vändt filosofiskt system.
2. Teoriens exegetiska basis håller
icke vid närmare undersökning.
3. Kritiken öfver Nya testamentets
böcker, sådan den innehålles i denna
teori, har i de flesta fall misslyckats
uti att erhålla opartiska granskares med-
gifvande.
4. "Tendensläran’’ har till öfverdrift
uttänjts.
5. Många af Nya testamentets egen-
domligheter, på hvilka sagda tendens
hvilar, firo för det mesta inbillade och
de, som ej äro det, kunna lätt förkla-
ras. Sålunda är Lukas’ märkbara in-
tresse för Paulinismen eller den hed-
niska kristenheten ett religiöst, icke
ett motsägelsernas intresse.
liåt oss dock ej afsluta detta kritiska
uttalande utan att tillstå, det denna
famösa teori äfven åstadkommit något
godt. Den har tillföljo af sin natur
att grundligen argumentera och draga
konklusioner, hvilken gör den till ett
af de ytterliga exemplen på hurudan
karaktären af den tyska teorien i all
mänhet ter sig, gjort tjenst nog. Det
är dock alltid något, om på ett eller
annat område af mensklig kunskap en
hypotes år grundligen utarbetad och
befastad. Om den befinnes vara ett
misstag, har man gjort det full rätt-
visa och kan lugnt lägga det å sida.
Vidare hnfva vi att tacka dr Baur för
dot han genom sin teori bland de lärda
väckt en otalig mängd efterfrågningar,
i förening med frågor af djupaste vigt
med afsoende å kristendomen; frågor,
som i många fall frambringat frukter j
och värdefulla resultat. Liksom Humosj
skepticism väckte Kant ur sin dogma-
tiska slummer, och sålunda gaf upphof
åt: "Det rena förnuftets kritik", ett
bidrag af permanent värde livad angår
kunskapens teori, så väckte Baurs teori
den kristna kyrkan till större omsorg
om do historiska grunderna för sin tro;
väl icke sålunda att svårigheterna un-
danrödjades, men dock åstadkommande
större fasthet i den kristna öfvertygel-
sen och hopträngande motsägelsernas
sfer. Under det dr Baur försvarade
sina egendomliga åsigter, drog han
ofrivilligt uppmärksamheten till månget
bibliskt fenomen af intresse, hvilket
ditintills förbigåtts och som spred ett
nytt ljus öfver de böcker, deri det fö-
rekom. Dessa anmärkningar hänföra
sig närmast till Lukas" evangelium.
Sedan Tubingen teorin framträdde, hafva
de, som studera skrifterna, sett hvad
de aldrig förr märkt, att den Paulinska
anden hvilar öfver hvarje sida af detta
evangelium. För påpekandet af detta
enda faktum äro såväl lärare som åhö-
rare den tyske teologen tackskyldige,
hvars spekulationer dragit uppmärksam-
heten härpå. Ty intet är mera egnadt
att göra detta evangelium till en källa
af nåd, lif och frälsning för menni-
skors barn än det, att våra predikanter
iakttaga huru det alltigenom är beherr-
skadt af Pauli ande, och huru stor
sanning det ligger i Renans yttrande
att det är "syndarnas evangelium".
Vi vilja sluta med intygandet af en
sanning, den vi ej lärt af dr Baur,
den neml. att vigten af det tredje evan-
gelium är liktydig med hela Nya te-
stamentets vigt. Dessa heliga skrifter
äro icke en hop orediga motsägelser,
tvertom råder inom dem fullkomlig har-
moni. De hafva väl sitt ursprung i
den primitiva kyrkans behof och kon-
flikter, men hela samlingon äger blott
ett ämne: Guds nådegäfva i Kristus
Jesus. Alla författarno hafva den djupa
öfvertygelsen, att en stor gåfva skänk-
tes verlden med Kristus, samt att hans
ankomst var en epokgörande tilldra-
gelse i mensklighetens historia. Alla
anse denna tilldragelse såsom en, den
der liar intresse för alla menniskor,
ett bebildande af "stor glädje", icke
blott för judarne, utan äfven för hed-
ningarne. Det goda, Kristus medför,
är emotiaget af alla, för alla detsamma:
försoning och frid på jorden emellan
Gud och menniskor, mellan monniska
och menniska. Gud som en nådig Fa-
der, emöttagando syndfulla, ovärdiga
menniskor som sina barn och menni-
skor, engång fretnlingar, nu betrak-
tande hvarandra som bröder. Välsig-
nelsen häraf är äfven uppfattad och
framstäld från olika synpunkter, ej för
att finna motsägelser, utan för att visa
den gudomliga nådens rikedomar. I de
synoptiska evangelierna kallas denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
