Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. M:o 13.
4
vi hafva endast bannstrålen för dem,
som, förbjudande menniskor vinets bruk,
binda vår kristliga frihet att dricka när,
hvar och hvad vi behaga! Att andra
svagare än vi, men för hvilka Kristus
likväl dött, genom vårt föredöme lockas
in på lastens väg, är visserligen be-
klagligt, men ådrager oss intet ansvar
—vi måste hålla på vår dogin: frihe-
ten är större än kärlekon. — Detta är
den hälsning, som Kuopio domkapitel
bringar landets fjerde allmänna nykter-
hetsmöte, och som finner underskrifter
mångenstädes i landet. Utgången af
den kamp, som sålunda gör sitt in-
träde, måste i hvilket fall som helst
blifva af vigtigt inflytande på den fin-
ska kyrkan.
Vattuman.
jfayiiéw ovh
JZonimetvlamw.
Dagens nummer åtföljes af en illu-
strerad priskatalog från C. A. V. Lund
holms orgelfabrik, Stockholm. Se vi-
dare annonsen å sista sidan.
Vi erinra om alliansmötet i Tammer-
fors nästa vecka, och önska till svar
a gjorda förfrågningar meddela att pro-
grammet äfvenledos blifvit öfversatt till
finska samt kan erhållas vid sjelfva
mötet.
Stnndom påminnes nian obehagligt
om huru mycket vi ännu, trots refor-
mationen, äga i arf från katolska kyr-
kan. En resande, katolik, besökte mid-
sommardagen under högmessogndstjen-
sten härvarande domkyrka samt kunde
icke nog uttrycka sin förundran öfver
hvad han hörde och såg, då don offi-
cierande prestmannen i full mess-skrud
stående framför högaltaret utförde mes-
san, "hvilket allt", mente han, "kom
honom att med ens tro sig förflyttad
till en katolsk kyrka!" Anmärkningen
var utan tvifvel berättigad, men hvil-
ken orsak till sjelfpröfning och vak-
samhet innebär den icke! En romersk-
katolsk strömning går för närvarande
genom verlden, som mångfaldiga före-
teelser på senare tider utvisat, och mer
;in någonsin höfves det protestanter att
vakta sig för dess surdeg. Dess värre
finnas inom vår egen kyrka dem, som
omedvetet rödja grunden för påfvisk
åskådning genom don sakramentskriston-
dom de predika, genom don dyrkan
och beundran som egnas menniskan, i
samt genom den sinligheten tilltalandej
prakt man stundom utvecklar i deko-
rationsväg vid vissa s. k. festprediknin-
gar, då den enkla protestantiska hel- j
gedomen ofta antar utseendet af eni
offerlund eller blomberså, der endast1
rökelsen fattas för att man skall före-
ställa sig bevittna någon katolsk or-
densfest i Rom eller Miinchen.
A propos offerlund erinras vi om en
af sign. A. 0. H. i N:o 135 af vår
hedervärda "Finland’’ införd skildring,
benämnd "Hedniska offer hos Volga-;
stammarna", deruti denne kristne for- j
skare är oförsynt nog att omtala ett
tjeremissiskt afgudaoffer uti hvilket
lian sjelf deltog såväl genom att upp-
mana till dess hållande och delvis er-:
sätta kostnaderna derför, som ock per-;
Isonligen närvara vid sjelfva tillfället
och deltaga i offermåltiden. Han in-
leder berättelsen derom med följande
iganska kännetecknande ord: "En intres-
sant tillställning var det tjeremissiska
offret i byn Kitjäk. - - - - Det kuriö-
Isaste är att jag sjelf var en bland till-
ställarne — af en schamansk guds-
tjenst; åtminstone bestod jag dervid
messan. Historien förtjenar att berät-
tas i sin helhet. Den innefattar fyra
moment eller akter samt en mellanakt
och en slutscen." Och i denna tjere-
missiska offerlund, omgifven af en skara
arma hedningar, stå representanterna
(ty förf. åtföljdes af en landsman, en
artist) för kristendomen och kulturen[
— undervisande om den ende sanne
Guden ? nej, utan sjelfva deltagande i
den ömkliga afgndatjenstcn! Och då dei
åto af offersoppan, månne de visste ett
bud, som befaller kristne "att afhålla
sig från det .som blifvit offradt åt af-
gudar"? (Ap. G. 15: 29). Huru somj
helst, genom sitt uppträdande bragte
de blygsel både öfver sig sjelfve och,
sitt land, för att icke tala om den re-’■
ligion, livilken man kan antaga att de j
åtminstone till namnet bekänna, och’
saken framkallar en bestämd och liflig
protest från alla, hvilka hafva någon
uppfattning om de pligter dem civili-
sationen, om icke kristendomen, åläg-
ger don bildade menniskan.
Det nyligen försiggångna tidnings-:
mannamötet i Tammerfors synes icke å
något håll hafva förmått framkalla ode- i
lad tillfredsställelse. Pressens egna
män dölja icke sin missräkning och |
bland allmänheten torde äfven åsig-
terna vara delade. Minst kunna de i
vara belåtna med ifrågavarande möte, j
som på pressen ställa högre fordringar
än att utgöra ett parti- eller penninge- j
företag. Dot sätt t. ox., på hvilketi
frågan om tidningarnas söndagsarbete
behandlades, kan omöjligt anses till-
fredsställande eller ens honett. Herr
G. W. Edlund i Helsingfors hade fram-
ställt förslag, att mötet måtte uttala
sig för’ att tidningar icke borde ut-
komma dagen efter helg samt, för und-
vikande af nattarbete, utdelas på efter-
middagen och icke på morgonen; men
ehuru frågan omedelbart upptogs till
diskussion, föranledde den i hufvudsak
blott till det karakteristiska uttalandet,
att mötet icke ansåg sig vara "lämp-
ligt forum" för dess besvarande, samt
att saken lättast kunde ordnas genom
privat aftal.
Detta var visserligen ett beqvämt
sätt att slippa en misshaglig fråga,
men föga värdigt det fria ordets män.
Dessutom kan genast invändas, att om
icke representanterna för landets tid-
ningspress, sittande i allmän rådpläg-
ning, utgör forum för dylika spörsmål
— livar står det då att söka? Om mö-
tets kompetens att uttala sig kan der-
för icke finnas något tvifvel, och det
var endast en opinionsyttring förslag-
stallaren begärt. Afvenså ligger det
för öppen dag att sålänge tidningarna,
som nu är fallet, konkurrera medhvar-
andra, saken icke kan ordnas genom
privat aftal, men väl genom en sådan
allmän ufverenskommelse som åsyftats.
Vi förena oss så mycket hellre om hr
Edlunds förslag vis-a-vis nattarbetet,
som äfven vi tidigare i detta blad fram-
ställt ett dylikt. — Såsom ett fram-
steg af mötet måste man å andra sidan
betrakta uttalandet (med en rösts öf-
vervigt) att brottmålsnotiser böra in-
föras så försigtigt som möjligt och
utan sensationela målningar samt så
vidt görligt icke reproduceras från an-
dra tidningar. Det intryck, man får
af mötet i allmänhet blir dock, att
pressens män i vårt land ännu långt
ifrån förmått fatta sin uppgift rätt.
Läsare af Nya Pressen hafva på
senare tiden kunnat iakttaga att bladet
regelbundet hvarje söndag utdelar en
bilaga, innehållande utta sidor följetong!
Man kan icke neka den hederliga Pres-
sen att vara ett väl skött företag, och.
detta sista påhitt är äfven anlagdt med
klok kännedom om publikens smak. Hvil-
ken präktig ide’ att gifva några kapitel
af Tolstoj till söndagslektyr då folk ju
eljes gäspa bort sin förmiddag i guug-
stolen, med endast de vanliga notiserna
att tugga på! Sålunda sköter den heder-
värda Pressen om sin flock båd’ helg
och socken. Hufvudstadsbladet lär re-
dan i det afseendet visat vägen och så ut-
breder sig konkurrensen. Att denna rikt-
ning emellertid är osund och framalstrar
diiliga följder kan utan möda bevisas;
söndagen urartar allt livad den hinner,
det veildsliga sinnet tar öfverhand och
aktningen för lag minskas. Den rikti-
i gaste utvägen härvid hvad tidnings-
!pressen beträffar vore att allmänheten
upphörde att understödja organ, hvilkas
anda står i strid med all sann och sund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
