Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 13. 5
nivf-kling-, äfven om detta måste ske
med uppoffring1 af smärre fördelar
—
men den patriotismen torde allt låta
vänta på sig.
En notis som nyligen gått sin rund
genom pressen vet berätta att magister-
promotionen kostat 127,000 mark eller
800 mk per magister. Detta i ett land
och pä en tid dd arbetaren mångenstä-
des skall lifnära sig och familj ined en
lön af 80 p. per dagsverke.
I nästa nummer hoppas vi kunna gif-
va en skildring 1 om den nyligen tima-
de upptäckten af "Faraos hus i Topha-
nes" (Jer. 43: 9) livarom en redo-
görelse ingår i "Times’1 för d. 18 sistl.
Juni.
De föreslagna stadgarna för "Turva",
det sällskap som skall upprätthålla en
vårdanstalt Wr drinkare, synes oss mot-
svara det ined dem afsedda ändamålet
och påkalla derföre icke någon närmare
granskning. Det återstår att se hvil-
ket understöd saken vunnit hos allmän-
heten.
Me Ianledning af påminnelsen i bla-
dets första artikel, taga vi oss friheten
tillkännagifva att passande ströskrifter
på svenska och finska kunna till bil-
liga priser erhållas genom red.
Teatern — "kyrkans
förgård"?
■’Efterlikningskonsten är längt
ifrån sanningen — hon fnttiir uf
livarje äng en liten del — en
skuggbild."1 Platon. V.
För några år tillbaka uppstod iEng-
land ott sällskap, benämndt "Church
and Stage öuild" (Kyrko- och teater-
gillet), med uppgift att söka åstad-
komma en försoning mellan kristendo-
men och sconen. Sällskapet lefverännu,
men oaktadt företrädt af ett par prest-
män samt uppburet af några inflytelse-
rika personer, hafva doss sträfvandon
endast framkallat en enhällig protest,
stundom icke fri från satir, från de
lodande kristliga veckobladens sida,
kyrkliga såväl som frikyrkliga. Vi er-
inrades ovilkorligt härom vid genom-
läsandet af en i tidningen "Finland1
’
häromdagen införd artikel af sogncpro-
ston Joh. Brochman i Norge med titel:
"Lämpar sig Över Aevno att uppföras
på scenen?" deruti förf. genom några
ganska haltande och slappa argiimentor
söker försvara toatern såsom en krist-
lig institution, värd alla allvarlige krist-
nes understöd och uppmuntran. Då vi
för vår ringa del måste göra anspråk
på att tillhora denna klass, samt hysa
en fullkomligt motsatt åsigt om tea-
tern än den i "Finlands" spalter fram-
trädande, anse vi oss endast uppfylla
en enkel pligt genom att framhålla det
haltlösa och skadliga uti nämnda upp-
fattning. Artikelns förra afdelning er-
bjuder i afseende dera ett rikhaltigt
material.
Kärnan i förf:s försvar återfinna vi
i dessa ord: "Diktens blanka spegel
"skall från scenen ställas för folket, som
"deri ser bilden af sig sjelf eller af
"förgångna slägten. Det är blott af
"vigt att spegeln lemnar sanna bilder,
"icke skefva, icke belagda med falska
"färger". Denna tanke är påtagligen
lånad från Shakespeare, *) men huru
värdefull den är, inses lätt då man
besinnar att enligt densamma teatern
är bunden blott vid ett vilkor: san-
ning. Allt hvad som är sant, allt som
ägt en faktisk motsvarighet i verklig-
heten, icke blott lämpar sig för sce-
nisk behandling, utan bör enligt den
här uttalade grundsatsen åskådligt fram-
ställas för folket, som deri skall se
bilden af sig sjelf eller af förgångna
slägten. Alltså, ingenting är smutsigt
nog för konsten, om blott sant; men
dess uppgift, att lära folket känna sig
sjolf, kan tydligen ondast realiseras
genom att uppvisa dess förderfvade så-
väl som goda sidor. Bordell-lifvet må-
ste således dramatiseras, lastens ly-
sande kloaker förflyttas till scenen och
bohemelifvet troget återgifvas för den
andäktiga publiken, om teatern verkli-
gen skall motsvara sitt ändamål. Är
man beredd härtill? Säkert är att bör-
jan redan blifvit gjord i Paris och Lon-
don, till demimondens stora förtjusning,
och det fattas blott att äfven kyrkan
utfärdar en orlofssedel för teatern, för
att man också i Norden skall få be-
vittna något dylikt. Till denna punkt
leder med omutlig följdriktighet den
ofvan framstälda grundsatsen, bevisande
huru haltlös den i sjelfva verket äi’,
och man har svårt att undertrycka en
lätt förundran öfver att någon ännu
kan göra sig mödan att derpå bygga
ott försvar för teatern. Vi hade trott
detta åskådningssätt redan vara ohjelp-
ligt utdömdt.
Angående de kristnes förhållande till
teatern uttalar sig den norske littera-
turkritikern och pastorn bl. a. på föl-
jande sätt: "De fatta icke den folk-
uppfostran, som utgår från scenen,
"och att kristendomens anda och moral
"också indirekt uttalas genom skåde-
spelarens mun, synes dem orimligt."
"Det är icke väl, att do utestänga sig
"från den bildande inverkan, som ett
"godt teaterstycke har på åskådaron
") "The purpose of plas>ing is
- - - to
hold ns it were the min-or up to nature."
Hamlet.
"och det andearbete, hvartill det ma-
nar honom, m, ni." Kristendomens anda
och moral, bäste herr pastor, är alltför
god för att man kan tillåta den pro-
faneras af narrkåpan, mellan kärleks-
qväden, skrattsalfvor och bilden af lu-
rade äkta män, och hvad scenens "bil-
dande inverkan", från hvilken dekristne
tyvärr utestänga sig, vidkommer —
hvaruti skulle den bestå? Nämn en
enda missionär, martyr eller helig man,
som skulle vitsordat teatern såsom ett
kristligt bildningsmedel, af hvilket de
sjelfve rönt välsignelse! Sök kring hela
jorden efter en med Jesus vandrande
man, som besöker teatern för det ande-
arbete, hvartill den manar honom, och
den lyftande inverkan, den utöfvar på
hans troslif! Ja, icke ens hvad verlds-
barnet vidkommer, håller denna teori
streck och det af ett mycket enkelt
skäl: teatern tilltalar sinnena utan att
förmå tränga till viljan, och salange
denna förblir obesegrad är intet vun-
net. Trots sitt fall bevarar menni-
skans ande instinktlikt medvetandet af
sitt höga ursprung och hon trotsar til-
jornas understuckna dygd att förmå
böja henne. Känslorna kunna låta be-
dåra sig, omdömet kan besegras, men
viljan erkänner endast högre lagar. En
rutinerad pedagog, hvars lifssträfvan
varit ungdomens uppfostran, yttrade en
gång till oss, att han under sin långa
lefuad aldrig funnit teatern hafva haft
någon bildande och uppfostrande in-
verkan på ungdomen, och aktörerna
sjelfva, som dock i främsta rummet
borde röna dess förädlande inflytande
— hvilket är deras intyg? Har teater-
lifvet gjort dem dygdigare? Vi tro att
deras enda svar härpå skulle blifva ett
teaterlöje, och det kan i en så ömtålig
sak vara bevis nog.
Att "teatern är en lefvande makt
midt ibland oss med ett ofantligt in-
flytande och att det fins ingen utsigt
att den skall stängas", förändrar icke
saken det ringaste. Det onda är nå-
got ännu mäktigare och mera perma-
nent än t. o. m. teatern, men icke föl-
jer deraf att de kristne böra förena
sig om detsamma, godkänna det och
arbeta på dess vidmakthållande. Man
ingår icke i underhandlingar, man stri-
der. Äfven teatern är en makt, som,
långtifrån att vara den kristna försam-
lingen till hjelp och stöd, bevisligen
utgör en orsak till fara och svaghet i
hennes midt, derför kan man icke un-
derhandla, man strider. Vi förstå icke
hvad förf. menar med att "vår kristen-
dom saknar ännu utbildning", men om
dermed afses att "många områden af
det menskliga lifvet finnas ännu, hvilka
den ej förmått eröfra och helga", er-
känna vi förhållandet på samma gång
vi reservera oss emot den slutledning
man söker draga derur, neinl. att kri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
