Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 13. 7
stående lefnadsdagar, tills en tärande
sjukdom bortryckte henne, bevarade hon
alltid samma outtröttliga intresse för
sjömannens trygghet och tillvann sig
kärlek, och de lärde att uppskattai
henne lika mycket som det vänligt var-
nande ljus, som strålade från hennes
hem och ledde dem säkert och försäk-
rade dem om <m deltagande omsorg.
örace Darlings lif talar ännu mäg-
tigt till oss och ställer mången alvarlig!
fråga till oss. Hvad göra vi för sjö-
mannen? Ledes ej tanken från deras
.faror på det Ijerran hafvet till det djup
af brott, last och elände, som i ham- i
narne möter dem och hotar att draga!
dem med i sin hvirfvel och bereda de-
las andliga och lekamliga undergång.
Kölj mig t. ex. till don fattiga, usla ]
delen af London, som ligger omkring!
dockorna, der du skall finna ett öfver-
vägande antal af dina egna landsmän,
för hvilka tusen snaror äro utlagda.
Ditt hjärta måste fyllas med fasa vid
åsynen af alla dessa otaliga krogar,!
danslokaler och dåliga tillhåll, der djupt
sjunkna män och qvinnoranvända hvar-
jo list för att locka, bestjäla och för-
föra sjömännen, som tyvärr allt för ofta!
falla lätta offer för dessa samvetslösa!
bedragare.
Knappt hinna sjömännen sätta foten
på land, förr än de så kallade :’bo-
ningsmästarne" omringa dem, dåra dem
med fagra löften, taga deras saker och
förmfi dem följa sig. Redan det första!
glaset kan berusa dem, och innan kort j
ar lönen för månaders hårda Bträfvan
förlorad; bortslösad eller dem frånstulen,
och utblottad pä allt, beröfyad pennin- i
gar, klädor, egendom, allt, utkastas den
arme främlingen på gatan under falska1
vänners hän. Der hemma vänta föräl- j
drar, maka och barn kanhända på un-
dorstöd, men de vänta förgäfvcs. För-
sont ljuder dot i den oerfarne sjöman-
liens inro: "du dåre, du dåre!’ Hvart
skall han väl vända sig i ettfrämmande
land, hvarB språk han knappt förstår?
llvimii vill väl hjelpa honom eller skaffa
honom rättvisa? Ingen frågar efter huru
det går honom, han är ott byte för
livimii sinn först finner honom, ingen lag
gäller för honom, utlandingen, som blif-
vit bedragen af sina ögna landsmän,
Polisen är vanmägtig i dessa usla qvar-
ter, dols mutad att se genom fingren,
dels liknöjdt mötande klagomål med ett:I
II vad kommer dot oss vid, dot må du
so dig om". Skulle en sjöman råka attI
förolämpa on af dessa "runnare", kan ■
han ofta mod litVct la plikta derfflr;
otaliga BJBmftn hafva här förgåtts, spår-
löst, försvunnit utan att någon bekym-
rat sig derotn.
Stora skaror af sjömän från verldens
skilda länder strömma årligen till donna■
hamn. En ej ringa dol deraf utgöresaf
Bkandinavor; 14,000 af Nordens sönerI
komma dit för hvarjo år, ty dessa ega
ännu qvar sitt rykte om att vara dug-
liga sjömän och föredragas framför de
engelska matroserna. Tyvärr har mån-
gon hoppgifvande yngling till sina an-
förvandters djupa sorg blifvitfördorfvad
i detta nutidens Babylon.
Syns det dig ej hårdt, att sjömannen
skall fortfarande så behandlas, och detta
i ett kristet land, att hans kropp och j
själ skola störtas i ett sådant botten-!
löst elände, och att så inånga kristna
skola vara döfva för den varnande röst,
som säger: :’om du undandrager dig att
hjelpa dem man döda vill och rädda
dem, som stappla fram till bödelsbän-
ken, om du säger: "Se vi visste ingen-j
ting deronr’, skall icke Han, som prof- j
var hjertan, märka sådant, och Han, i
som bevarar ditt lif, veta det. Han ve-|
dergäller livar och en efter hans ger-1
ningar!" Ord. 24: 11, 12.
Meu vi vilja ej endast upprulla de
mörka taflorna, vi vilja tillse, om ej nå-
gon räddande hand utsträckas att rädda
våra egna kära sjömän ur deras nöd,
om ingen fyrbåk tändes för dem, bely-
sande det mörka djupet och ledande nå-
gon irrande hafvets son förbi skären
in i hamnen till det rätta fadershuset. |
Prisad vare Herren, det tinnes verkli- j
gen ett hjerta, som ömmar för våra
landsmän derute, åtminstone en rädd-
niiigsplanka räckes dom, på det de må
kunna stå upp ur den djupa dyn. Her-
ron har visat, att Han kan begagna en
svag qvinna med ett moderligt, af kär-
lok brinnande sinne för att rädda mån-
gen förlorad son för tid och evighet,
för hem och fosterland. Kämpande en-
sam mot stora svårigheter har fröken
Agnes Hedenström offrat sitt lif, sina
krafter, hela sin tid åt detta ofta så
pröfvande arbete. Ehuru hennes fram-
gångsrika verk i tro och tålamod varit
rikt välsignelse bringande för Nordens
sjömän, har dot dock varit föga kändt
och erkändt i hemlandet. De fleste ha.f-
va betraktat det genom fördomens och
partisinnets färgade glas, intagna af
förutfattade meningar, grundade på o-
sanna rykten eller en skef uppfattning
af saken. Blott den kan inse hela vid-
den och betydelsen afhennes ädla, sjelf-
uppoffrando arbete, som med egna ögon
sett de tusen snaror, som äro utbredda,
de laster och det elände, som råder i
hamnarne, men tillika ock sett det in-
flytande, som kärlekons magt utöfvat
på dessa råa sällar och den förändring,
som försiggått med dem. Stora skarori
af ordentliga, nyktra och hederliga nor-
diska sjömän samlas nu dagligen i den|
stora, vackra salen i Strangor’s Rest,
der do pä sitt eget tungomål få höra j
inbjudningen till frälsning förkunnas
afton efter afton, då de förr vid den
tiden trasiga och berusade raglado fram
på Londons smutsiga gator.
’
Det var denna syn, som så djupt
rörde Agnes Hedenström, då hon för
10 år sedan ensam ankom till London.
i afsigt att erbjuda sig att verka i Ze-
nana-missionens tjenst. Men härför la-
des hinder i vägen, och Herren sjelf
anvisade henne detta arbetsfält genom
att genast låta henne få blifva medel
till tvenne sjömäns omvändelse, då hon
ibedt om en, som tecken, att hon skulle
! stanna der. Den väl kända miss Mac-
phorson, som insåg, att hon var den
rätta för denna plats, erbjöd henne ett
hem, och under två å verkade hon
bland de skandinaviska sjömännen, för-
kunnande för dem deras frälsares kär-
lek, talade enskildt vid dem, spridde
biblar och skrifter bland dem, skref till
i dem, då de lemnat hamnen, och upp-
jmanade särskildt de bekymrade att om-
jtala sina svårigheter och mottaga "den
| outsägliga gåfvan".
Åfvcn för nykterheten har fröken
Hedenström sträfvat alvarligt. Tid ef-
ter annan hafva nykterhetsmöten blif-
vit hållna vid "Stranger’s Rest". Dessa
"temperance-meetings" hafva krönts med
framgång. Från en mycket dålig och
mycket besökt krog "Jolly Sailor," en
! af dessa lysande "public-houses," som
i öfverftöda i östra London, har hon horn-
låt mången sjöman in på sitt möte och
ej hvilat, förr än han burit det i Eng-
land så vanliga "båa bandet". Mången
Ihar här blifvit räddad ur rännstenen,
som en gång fått sin uppfostran i rika
och förnäma hem i Sverige, atlagt styr-
jmans- och kaptensexamen, men genom
dryckenskapen förfallit och förlorat hvar-
jo tecken till välstånd. Det har visat
sig att den erbjudna hjelpen ej varit
förgäfves, de hårda syndabanden hafva
i Guds kraft blifvit slitna, och ettnytt
lif begynt. Hvilken fröjd för denna
Jsjömännens varmhjertade vän att se det
ihårda hjertat smälta, den stolta egen-
] viljan böjas i ödmjukhet, den mörka
! själen upplysas, de bistra, väderbitna
! dragen få ett annat uttryck, i det frid
loch fröjd der nu tryckt sin stämpel,
och den förr bospottande tungan stäm-
mas att sjunga Hans pris, som köpt åt
sig sjelf ett folk ur alla slägten och
folk och tungomål. Mången har med
ord och handling visat sig vilja tjena
sin nye Herre och Mästare, fullt ut lika
odeladt som förr mörkrets furste och
uppsökt usla nästen i Londons östra del
för att söka förmå sina gamla yrkes-
bröder att lemna syndens stig, på det
äfven de måtte få njuta af Guds barns
härliga frihet.
Det har äfyen visat sig, att dessa
män äro trogna sin Gud, äfven när de
utsättas för många särskildt pröfvando
omständigheter, och bekänna sin Herre
bland gudlösa kamrater. De hafva tro-
get hållit ut, och inånga hafva med nit
arbetat för Herren, i det de tagit med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
