Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROockLIF
Religiös Tidskrift för Finland.
Torsdagen den 15 Juli.
Innehåll: /, •""/!_._ ■W-Tr, p.
l^iffl—r—•’’’ Faraos hus i Taphancs 6.
Alliansmötet i Tammerfora 1.
tSH|«I En blick på skandinaviska sjömanshem-
Notiser och kommentaner 4- I ’^m s= ==rjj ;5E I
"Gick han bedröfvad l.orf. tm.. . 5. \°||: ~*W/*rl mel
’
Londoni
i[l
•’• 8~0 ......
Korrespondens: Frankrike 5. Valda stycken af Spurgeon 8.
Alliansmötet i Tammer-
fors.
M!an skall näppeligen kunna kalla
det en Ofverdrift, då vi säga att detta
möte, som försiggick d. 7, 8 och 9
dennes, i viss mening är epokgörande i
den finska kyrkans historia. Dess upp-
höjda ändamål ställer det genast i främ-
sta rangen af kyrkohistoriska tilldra-
gelser, och såväl det allmänna intresse
detsamma framkallade, som de afhand-
lade frågornas praktiska vigt och bär-
vidd, äfvcnsom den omständigheten
att en af statskyrkans främste män
dorvid ledde förhandlingarna, förminska
ingalunda denna betydelse. Isen är, låt
oss förtröstansfullt hoppas det, nu bru-
ten och vägen lånad till möjligheten
af en på ömsesidigt erkännande grun-
dad kurlok och samverkan alla Jesu
bekännare emellan. Och erkännas måste
att steget icko tagits en dag för tidigt.
Don Eristusfiendtliga vorldcn står väl
disciplinerad, medvoten om sin makt
ocli beredd att bruka den hvarhelst ett
tillfälle erbjuder sig, under det att
kristondomons anhängare förspilla tid
och krafter på onyttiga tvister sinsemel-
lan. Aldrig har ctl förbund Guds barn
emellan viirit mera af förhållandena på-
kalladt än just under nuvarande i mån-
ga ivfsoenden sä skickelsedigra tider.
I öfriga protestantiska länder är detta
redan en erkänd sanning, som mången-
städes iklädt sig praktisk form, men i
vårt land kämpar man ännu för sjelfva
doss tanke. Det är ur donna synpunkt
allinnsinötot i T:fors äger on så stor
botydolse. Och att dobiomständigheter,
som äro förknippade med detsamma,
om möjligt endast förläna det ökad vigt,:
har ofvan påpekats. Särskildt skall det
alltid lända den evangelisk-lutherska
statskyrkan till heder, att en afhennes
egna biskopar samtyckte till att när-
vara vid mötet och dervid förde ordet.
Det är ett offentligt erkännande, som
om möjligt bör återverka i vida kretsar;
och att kyrkan sålunda beslutsamt ta-
git frågan om hand, kan ej annat än
helsas med lifligt bifall af hvarje kri-
sten, som af historiska och fosterländ-
ska skäl önskar bibehållandet och ut-
vecklingen till mera frihet och lif af
vår evang. lutherska landskyrka. Att
den nu inslagna vägen äfven är den
med kyrkans egna intressen mest öf-
veronsstämmande, inses utan att be-
höfva gå synnerligt djupt. Ty indiffer-
entismen för och afvogheten emot alli-
ansfrågan kunna endast framkalla lik-
giltighet för kyrkan sjelf och i sin mon
bidraga till separationslusten, hvarför
äfven de hvilka principielt motsätta sig
hvarje förbrödring mellan den lutherska
statskyrkan och andra kristne
— och
detta göra ännu många
— göra allt
annat än en tjenst åt kyrkan. Parti-
sinne är en synd som, huru bedårande
den än kan framställa sig, man bör
bedja Gud bevara sig ifrån, men de
smeknamn man ännu å vissa håll ger
densamma, båda intet godt för dem,
Iivilka nära don.
Alliansmötet är förbi, men icke så
de känslor det framkallat. De skola i
Guds kraft blott vinna i djup och ut-
bredning, genomsyrande den lifaktiga
delen af kyrkan, samt bereda vägen
för en allmännare och fastare samman-
slutning alla Jesu bekännare emellan
till samfäldt arbete för Guds rikes ut-
bredning.
Den 7 Juli grydde mulen och reg-
nig öfver Tammerfors, men detta för-
mådde icke i någon mon hindraallians-
vännerna att kl. 9-tiden styra sina steg
till fabrikskyrkan, som af herr v. Nott-
beck välvilligt stälts till mötets förfo-
gande, och der predikan på landets
begge språk skulle äga rum. Den sven-
ska hölls af prosten V. W. Lindqvist,
fr. Fredrikshamn, som med ledning af
Ap. Ger. 15 kap., mötet i Jerusalem,
med värme och talang framhöll grun-
derna för det kristliga brödraskapet och
alliansens berättigande. Kyrkan var vid
detta tillfälle fyld med en till omkr.
4—500 personer uppgående åhörare-
skara, af hvilka de flesta qvarstadnado
till finska predikan, som hölls af stud.
A. Mäkinen öfver Kol. 3: 12—17.
Härifrån begaf man sig till societets-
huset, dit emellertid deltagare i mötet
redan samlat sig och der ifriga hels-
ningar pågingo, medan man tog lokalen
i skärskådande och sökte orientera sig.
Mötet öppnades omkr. 1
/al2 f. m. af
prosten Lindqvist; och sedan biskop Alo-
pseus med acklamation utsetts till ord-
förande samt öfverläraren A. Kihlman
till vice d:o, intog herr biskopen sin
plats och inledde mötet med ett varmt
och hjertligt helsningstal, utläggande
mötets ändamål och betydelse. Han
hoppades att, då detsamma börjats med
allvarlig bön till Gud, det äfven måtte
blifva ett alliansmöte i detta ords sanna
bemärkelse. Brödrakärleken, enheten
inom Kristi kyrka, har hittills icke
som sig bör beaktats, oaktadt alla er-
känna att hvarje kristet samfund äger
den frälsande sanningen, om än det ena
klarare uppfattat en viss sidaderaf, ett
annat en annan. Men då redan aposte-
len bekände sig blott förstå "endels",
huru mycket mera vi. Derför borde vi
äfven med kärlek bemöta och som brö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
