Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 14.
2
der erkänna alla på Kristus troende och
med honom vandrande, iifvon om de i
åtskilliga punkter vore af en olika upp-
fattning med oss sjelfva. Hvad hans
personliga ställning till alliansen be-
träffade, luido lian, ju längre han lef-
vat, alltmera lärt sig- älska den evang.
lutherska landskyrkan, men på samma
gång ansåg han sin pligt vara att äf-
ven mot kristne af andra samfund
sträcka en öppen famn. Sedan härpå
till sekreterare utsetts studeranderne
Mäkinen och Tarkkanen samt till tolk
prosten H. Nyborgh, vidtogo de egent-
liga förhandlingarna, af hvilka vi lik-
väl för det knappa utrymmets skull
endast kunna åtorgifva det hufvudsak-
ligaste. I anseende till frågornas mängd
samt sedan herr ordf. föreslagit att
hvarje fråga borde uttömmande behand-
las, äfven mil il- flesta sålunda blefve
förbigångna, beslöts att tillsätta en ko-
mite’, som till eftermiddagens samman-
träde ägde fastställa, hvilka frågor
skulle af mötet diskuteras samt i hvil-
ken ordning. Klockan hade härunder
betydligt framskridit och den rymliga
salongen alltmera fylts, sä att då pa-
stor D. A. Aimonen på herr ordf:s
uppmaning reste sig för att referera
l:sta frågan, voro alla sittplatser upp-
tagna och rätt många personer måste
förhlifva stående. Herr A. frainstälde
sitt ämne i hufvudsak som följer:
Alliansidéns öfverensstämmelse
med r.ibeln.
Af I). A. Aimonen.
Den första fråga, som härefter upp-
togs till disknssion, var den under n:r
1 a på prograihmot upptagna: År det
enligt med Guds ord och protestantis-
mens ide ;itt de kristne af olika reli-
gions samfund förbrödras ?", som af hr
pastor Aimonen refererades på följande
sätt:
Do skiftande kristliga bekännelserna
påminna oss lilliyt om regnbågen, som
återspeglar det enfärgade hvita ljuset i
sju nyanser. Så äro ock samtliga krist-
iia lärogrupperingar blott olika färgto-
ner af den enda gudomliga sanningen.
Men såsom regnbågens färger uppstå
genom vattnet* ljusbrytande egenskap,
så är ock här sanningen en, men till-
följe af mensklig ofullkomlighet upp-
fatta vi den olika.
Lika litet som syndafallet, enligt
Luthers uppfattning, låg i Guds verlds-
plan, lika litet har kyrkans Herre ve-
lat att bekännelsen skulle söndersplitt-
ra. Hans hjord. Tvertom linnes i N.
T. enträgna uppmaningar till endrägt
kristne emellan. "Men jag förmanar
öder vid var Herres Jesu Kristi namn,
att I skolon alla tala detsamma och att
det icke skall vara söndringar ibland
eder, utan att 1 skolen vara fullkomna-
de i samma sinne och samma mening"i
(1 Kor. 1: 19*). "Så förmanar jag nu
eder — — — att I vandren värdigt
befiitande eder om att bevara An-
cfens enhet i fridens band" (Efes. 4: j
I —3). Det finnes visserligen förut-
sägelser om partier:
’:Ty jag vet det-I
ta, att efter min bortgång skola bland
eder inkomma svåra ulfvar, hvilka icke
skola skona hjorden; och ibland eder
sjelfva skola uppstå män, som skola i
tala det, som är förvånat och bort-1
draga lärjungarne efter tig’:. "Men det
fans äfven falska profeter bland folket, j
såsom det ock bland eder skall uppstå’
falska lärare, hvilka skola försåtligt in-1
föra förderfliga partier, till och medför-!
nekande Herren, som köpte dem". (2!
Petr. 2: 1) "Såsom I hafven hört, att
antikrist kommer, sa är oclt nu mån-
ga antikrister\ (1 Joh. 2: 18). Men
med dessa partier afses tydligen alldo-!
les okristliga riktningar, då det ju he-!
ter att de tala det som är förvändt,
förneka Herren och äro ahtikrister. Äf-I
ven afsigten med dessa partier angif- J
ves: "Ty det måste finnas äfven par-1
tier ibland eder. på det de bepröfvade
må blifva uppenbara ibland eder" i
(1 Kor. 11: 19). Huru Gud vill att
vi skola förhålla oss emot sådana par- i
tier, är icke svårt att uppvisa: "Om!
din broder, din moders son, eller din
SOn, eller din dottor, eller hustrun somI
är i din famn, eller din vän den dig
är såsom ditt hjerta, råder dig hemli-
ga och säger: "låt oss gå och tjena
andra gudar, hvilka du intet känner, ej
heller dina fäder så samtyck det
icke. ej heller lyd honom, och skall ditt
öga intet skona honom utan skall
dräpa honom; din hand skall vara den
förste öfver honom, att han dräpes; och
dernäst hela folkets hand’ (5 Mos. 13:1
(5—9). Att här rent af befalles att,
bringa om lifvet den, som förleder till
afgudadyrkan, torde få tillskrifvas den
gammaltestamentliga ståndpunkt,påhvil-
ken denna befallning gafs. Derför äro
ej heller dylika åtgärder hvarken före-
skrifna eller ens tillåtna i nya förbun-
dets tid. "Om någon förkunnar eder
ett annat evangelium är det som I
undfingen, han vare förbannad’’1(Gal.
1: 9). "Såsom jag uppmanade dig —
– ,på det du må bjuda några att ejj
drifra fmnmavdc läror. (1 Tim.
ts 13)". "Om någon drifver fremman-
do läror och icke håller sig till vår
Herres Jesu Kristi sunda ord och
den lära som hör till gudaktighet
drag dig ifrån sådana". (1 Tim. 6:
3 -5). "Deder ega en form af gud-
aktighet, men hafva försakat dess kraft,
Och undvik sådana". (2 Tim. 3: 5).
’Bortvisa en partilystcn rnenniska —
•) Citaterna gjorda efter den s. k. lek-
toremns öfvereattning af N. T.
enligt A. Melander en ’’som genom af-
vikelse från evangelii rena sunda lära
uppväcker söndringar" — efter en och
annan tillrättavisning.’ (Tit. 3: 10).
Men fins det då äfven partier hvil-
ka man bör erkänna och med hvilka
inan t. o. m. kan alliera sig? Ja, vi
hålla före att ingen kyrka på jorden
är ett absolut aftryck af sanningen, utan
blott relativt, den ena mer, den andra
mindre. Må vi städse ihågkomma: "vi
förstå blott delvis och vi profetera blott
delvis" (1 Kor. 13: 9, 10). Men kun-
na då menniskor af hvilket kristligt
kyrkosamfund som helst blifva saliga?
Ja; vi skola noga skilja mellan tro och
lära. Alla, som tro på Jesus Kristus,
blifva frälsta och hafva samma tro, ehu-
ru de kunna ha olika lära. ’"Hvar och
en som tror på honom (Kristus) skall
icke komma pä skam1 (Rom. 10: 11)."
Men om någon byggerpå denna grund
(Jesus Kristus,) vare sig guld, silfver,
ädla stenar, trä, hö, eller strå, så skall
hvars och ens verk blifva uppenbart —
— om någons verk (= lärobyggnad) för-
brännes, så skall han lida skada, men
han sjelf skall bli/va frälst, dock så-
som genom eld:’ (1 Kor. 3: 12—15).
Ehuru de troende äro delade på många
kyrkosamfund med ganska olika bekän-
nelser, äro de dock blott en endakropp
(Kristi kropp,) hafva samma Ande, sam-
ma Herre, en enda tro (tron på Jesus
Kristus,) ett enda dop (i den treenige
Gudens namn,) en enda Gud och allas
;vår Fader (Efes. 4: 4, 5).
Men, invändes det, sanningen är dock
blott en, och det kan ej vara rätt att
inlåta sig i någonslags samverkan med
dem, som tydligen missuppfatta den.
Jag förmenar, säges det, mig ock hafva
den Helige Ande, och Herren Jesus har
ju sagt: "när han kommer, sanningens
Ande, sä skall han loda eder till hela
sanningen" (Joh. 16: 13). Godt. San-
ningen är blott en, men vi förstå hen-
ne blott delvis (1 Kor. 13). Hvad det
löftet beträffar att den Helige Ande
skall leda till hela sanningen, sä var
det gifvet åt apostlarne. Men att sam-
me sanningens Ande äfven leder andra
kristne, som med ett lydigt hjerta följa
och icke kringgärda sig t. ex. med en
stel ortodoxism, är säkert. Men det
ordet leda säger tillvexa, (Efes. 4: 13—
15) "till dess vi alla hinna till enhe-
ten i Guds Sons tro och kunskap, till
en fullkommen man’.
Men, kan det vidare anmärkas, denna
teori föror dock slutligen till fullkom-
lig indifferontism, enär man ju äfven
måste tilltro den okristne sanningskär-
lek och man sålunda bringas tillallians
med livar och en, som har och följer
en verklig öfvertygelse, t. o. m. med
muhamedanen (!). Nej; Guds Ord gif-
ver en fin och säker gräns, öfver hvil-
ken vi icke skola ga, men val intill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
