Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 14.
4
liga, och der gälde tålamod och fördrag-
samhet som en pligt; den andra, der
dessa skiljaktigheter voro af väsentlig
art, och der kunde t. o. m. allt um-
gänge afbrytas. Detta gälde apostla-
tiden. Nu befinnavi oss ien annan tid.
I våra dagar framträda olika samfund,
hvilka alla hafva den kristliga sannin-
gens elementer. Huru skall nu en men-
niska, som vill handla efter Guds vilja,
förhålla sig till dessa samfund? För att
tvenne personer skola kunna betrakta
hvarandra som bröder i en allmännare
kristlig mening, måste de hafva någon-
ting gemensamt. Icke kan den kristne
ansluta sig till hvem som helst, som
bär ett kristligt namn på läpparne. Hvil-
ket är då det nödvändiga vilkoret för
kristlig gemenskap? l:mo, att obetin-
gadt erkänna den gudomliga uppenba-
relsen, den Hel. Skrift, såsom den enda
källan för gudomlig sanning. 2:do, att
på denna grund erkänna Jesus Kristus
såsom den af Gud sände, ende Frälsa-
ren. Om dessa erkännas, då öfverens-
stimma de i det väsentliga och kunna
ingå i broderlig umgängelse med hvar-
andra, äfven om de icke öfverensstämma
i alla detaljer. Saknas dessa vilkor
Hes
ej något som kan grundlägga
kristligt-broderligt umgänge. Före-
• derför att mötet skulle förena sig
om följande svar på l:sta frågan:
■)et är enligt med Guds Ord, att
personer af olika kristliga re-
ligionssamfund, hvilka erkänna Bi-
beln såsom den enda källan förkrist-
lig tro och lif, och som på grund
deraf erkänna Jesus Kristus såsom
den ende Frälsaren, kunna och liöra
af sanningen och såsom lärjungar
af Jesus Kristus och de kunna
och böra i kärlek umgås med hvar-
andra och med tålamod uppbygga
livarandra, äfven om de äro afoli-
ka uppfattning i enskilda delar af\
den kristna sanningen.
Pastor Hildén bad att med stöd afi
Efes. 4: 5 få reservera sig emot ofvan
gifna formulering. i
Sedan ännu flere talareyttrat sig, bl.
a. hr A. Meurman, som mente att det-
ta beslut var affattadt i så allmännaI
ordalag, att det icke hade behöfts ett
särskildt möte för att erkänna det, god-
kände mötet med liflig acklamation det
af hr Kihlman framstälda svaret på frå-
gan, hvilket sålunda utgjorde mötets
åsigt. (Forts.)
Frälsningen är Guds högsta ära.
—Upp-
!T, ? r
IK
) f Af"" U
"ff fl
’
å
" dCt minS
-a
till det största? Men sjung, sjung, o uni-
versum, tills du har uttömt dig sjelf!
-
du kan dock ej åstadkomma en säng sä
ljuflig, som den om frälsningen. Det lig-
ger mera deruti än i skapelsen mera me-
lodi uti Jesus i krubban an uti de tusen
verldar som gä sina mäktiga banor kring j
den Högstes thron.
— Spurgeon. j
Jhoäåw ovh
Jwmmmlwmi.
Det nyss försiggångna alliansmötet
torde efterlemnat endast en känsla —
innerlig tacksamhet till Herren för denna
kärlekens och fridsamhetens anda, denna
’
uppriktiga önskan att förstå hvaran-
i dra, som så synbarligen besjälade mö-
itets deltagare och som, trots det att
Iendast en tiondedel af de föreslagna
Ifrågorna kunde diskuteras, likväl gjorde
att mötets närmaste ändamål fullstän-
digt uppnåddes. En bortglömd san-
ning: broderlig kärlek, har stigit fram
i förgrunden och, jemte erkännande af
synd och försummelse i tider som gått,
varmt helsats af de kristnes samlade
skara, hädanefter i plan och uppsåt en,
om än deras vägar stundom divergera.
En lycklig prägel erhöll mötet genom
närvaron, under sista sammanträdet, af
biskop G. v. Schécle, fr. Sverige, samt
prof. A. F. Granfelt, hos hvilken den
berömde svenske teologen och skrift-
ställaren befann sig på besök under
den resa han företagit för att göra sig
underrättad om vårt land religiösa för-
hållanden. Herr biskopen åhörde med
synbar uppmärksamhet den förda dis-
kussionen samt behagade efter mötets
formella afslutning, på derom uttalad
begäran, ställa till mötet några ord,
hvilka i hvarje afseende måste räknas
bland det bästa som under dessa tre
dagar yttrats. Särskildt lyckad och på
sin plats var talarens jemförelse mellan
unionisterne och alliansen, af hvilka de
förre genom menskliga medel söka på-
skynda en förening hvars genomförande
borde allenast lemnas i Herrens hand,
då deremot den senare icke påyrkar
någon förening olika kristna samfund
emellan, utan endast broderlig kärlek
och fördragsamhet i samarbete för Guds
rike och i gemensamhetskänslan af att
vara ett Guds egendomsfolk. Herr
bi-I
skopen, som framhöll att hvarje svensk
älskade det finska folket, slutade sitt
värderika och med vördnadsfull
upp-\
märksamhet åhörda tal med att nedkalla
Guds rika frid och välsignelse öfver
Finland och dess kyrka.
Vår senaste nummer har haft olyc-
kan att komma i kollision med "Åbo
Tidning", som i sin dagartikel för den
8 Juli, börjande med orden: "En sträng
domare öfver allt och alla är ’Tro och
lif", roligiös tidskrift för Finland", hål-
ler en grundlig räfst med oss. Ingen-
ting i N:o 13 synes vara det värda
bladet i lag: våra anmärkningar om ett
par bildade finnars deltagande i en
schamansk afgudatjenst, om tidnings-
mannamötets förhållande till söndags-
arbetet å tryckerierna, om Nya Pres-
sens extra följetongbilagor om sönda-
garna, om den anmärkning en katolik
fålde vid åhörandet af messan i här-
varande lutherska domkyrka, om en
folkskollärares yttrande att nykterheten
endast ger upphof till högfärd och an-
nat ondt, samt framför allt den upp-
sats uti hvilken vi angifva förhållandet
mellan teatern och kristendomen
—
allt detta tillsammans har synbarligen
varit för starkt för red. af Å. T., som
finner de gjorda anmärkningarna "obil-
liga’’, "öfverdrifna", vittnande om "tank-
löst öfversitteri" m. m.
Vi hemställa dock till red. för Å. T.
huruvida våra uttalanden någonsin va-
rit omotiverade samt om det i sådan
händelse är honett handladt att, bort-
lemnande vår bevisföring, gifva bladets
publik en vanstäld och vilseledande
bild af de skilda frågorna? Tyvärr
måste vi lägga ett sådant förfarande
red. af Åbo Tidning till last. Hvad den
gjorda tillvitelsen för "stränghet" be-
träffar, erkänna vi öppet dess berätti-
gande, om det kan stämplas som fel
att vara bestämd och uppriktig i en
verld der slapphet och vankelmod öf-
verflöda och en fast, varm öfvertygelse
är sällsynt. Med mycket större skäl
kunna de kristne t. ex. förebrå hrr
Strindberg och Björnson, för att icke
nämna andra af mindre kaliber, deras
"stränghet" mot kristendomen, ty dessa
herrar äro icke blott stränga utanäfven
orättvisa, och detta har Å. T. likväl
icke påbördat oss — ett förhållande
som vi med tacksamhet anteckna. Vår
ståndpunkt är klar: kristendomen stäl-
ler större fordringar på den enskilde
och samfundet än blott konvenansen,
och det är dessa fordringar, ofta förbi-
sedda eller förnekade, vi genom denna
tidskrift söka framhålla. För dem der-
emot, hvilka icke erkänna Jesus Kristus
som källan for tro och lif, hafva vi en
annan måttstock: rättskänslan, och vi
jemföra dem då med de förpligtelser
denna uppställer i afseende å vilja och
handling. Det är en realism fullt ut lika
berättigad som hela raden af den rea-
listiska skolans. "Ty äro vi för stränge,
så äro vi det Gudi’ (2 Kor. 5: 13).
Något bemötande i detalj af Å. T:s
många anmärkningar anse vi under
dana förhållanden icke påkalladt. Åbo
Tidning, som enligt hvad vi tro, sjelf
ställer tankens frihet främst på sitt
program, kan således icke heller klan-
dra oss för att öppet uttala vårmening,
och om denna synes bladet öfverdrifvet
sträng, är detta hvarken vårt fel eller
vår förtjenst, ty vi gifva blott uttryck
åt dessa lefvande sanningar som hafva
sin rot i tron på och gemenskapen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
