Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 15. 5
Alliansmötet i Tammer-
fors.
(Forts.)
Onsdagen den 7 Juli e. m.
Härefter skreds till diskussion af s:te
frågan: "Hvarigennm knndo varmare and-
ligt lif väckas i Finland?" som af pa-
stor Aimonon refererades som följer:
Jag känner ganska litet det religiösa
lifvet i vårt land. Enligt trovärdiga
vittnen är det kristliga lifvet hos oss
mera nedstämdt än i andra protestan-
tiska länder. Det gäller då att gifva
detsamma en högre, varmare lyftning.
Vi böra flitigt bedja Gud att Han ville
uppväcka do sofvande och rikare ut-
gjuta sin Ande öfver oss. Vi borde
ihågkomma den store Fénelons ord: "Vi
skola bedja så som om vi ej alls skulle
behöfva arbeta och arbeta så som om
vi ej alls skulle behöfva bedja". I be-
främjandet af det kristliga lifvet kunna
de kristne bäst förena sinakrafter. Så
har t. ex. varit fallet med de många
bibel- och missionssällskapen. Det är
mindre vigtigt att göra hedningen till
lutheran eller baptist än till en lefvan-
de kristen. Månne ej sålunda äfven ti-
den nu vara inne för bildande af en för-
ening för befrämjande af den inre mis-
sionen. Det torde vara bra att föran-
stalta kristliga möten, icke blott för
predikan utan äfvon för diskussion, samt
kristliga söndagsskolor, om möjligt i
hvarenda by i vårt land. Missionsför-
eningen skulle utsända lärare, som i
landet skulle praktiskt undervisa om
det rätta sättet för söndagsskoleverk-
samlieten. Äfven borde evangelium pre-
dikas ej blott af prestor, utan äfven af
lekmän, men dertill skulle bohöfvas en
skola för bildandet af sådana lekmanna-
predikanter. Önskade att finsku mis-
sionsföreningen i sådant syfte skulle ut-
sträcka sin verksamhet, så att landets
egna behof äfvon blofve tillfrodsstälda,
ollor ock att lutherska evangeliiförenin-
p’ii skulle upprätta on sådan skola.
Stud. Mäkinen anslöt sig till för-
slaget om bildandet af en inre mis-
Bionsförening i antydt syfte, en åtgärd
utan tvifvel af bohofvet påkallad.
Då kl. nu var 7 afslöts diskussionen,
hvarefter de flesta deltagarne begåfvo
sig till fabrikskyrkan, der finsk predi-
kan hölls af prosten H. Nybergh. Ett
gomonsamt bönemöte afslutade första da-
gens förhandlingar. Senare på aftonon
samlade sig mötets deltagare i smärre
kottorier för att vid smörgås- och thé-
bord utbyta intryck. Öfverallt uttala-
des djup tacksamhet till Herren öfvor
den början mötet fått. Man gladde sig
åt det stora tilloppet af resande från
alla ändar af landet. Brist på rum hade
t. o. m. stundom yppat sig, men dock
lika hastigt afhjelpts, sedan flere pri-
vata familjer skyndat sig att erbjuda
logis. Biskop AlopEei ankomst till mö-
tet natten förut, då han vid stationen
erhöll ett varmt välkommen af en ska-
ra alliansvänner, som gått honom till
mötes, utgjorde äfven ett allmänt ämne
för tacksamhet, enär man insåg att in-
gen i samma grad som han ägde de
egenskaper som erfordrades för att sam-
manhålla ett sådant möte. Och den ut-
gång den vigtiga l:sta frågan, om sjelf-
va alliansidéns berättigande, erhöll, pri-
sades allmänt. Särskildt framhölls rek-
tor Kihlmans ingripande i det afgörande
ögonblicket, då diskussionen redan dragit
ut flere timmar samt visat betänkliga
symptom att slå in på afvägar, och det
svar på frågan han dervid föreslog erkän-
des vara det bästa man kunnat finna,
ehuru det visserligen icke fullt harmo-
nierade med pastor Aimonens likaså
sanna som djupa sats: tron på Kristi
gudom utgör allianssträfvandenas non
plus ultra. Idén hade dock fått en
fast och säker grundval och man kän-
de att slaget var vunnet. Ehuru mö-
tet blifvit så öfver förväntan talrikt
besökt hade man likväl med saknad
fäst sig vid, att flere af dem hvilka
tidigare undertecknat inbjudningsskrif-
velsen icke voro närvarande. Under
dylika samtal förgick den ljusa som-
marqvällen, tills de allt tätare skuggor-
na påminte om uppbrott och enhvar
sökte hvilan.
Andra mötesdagen,
Till följd af ett, föregående afton
fattadt beslut börjades dagens förhand-
lingar en timme tidigare än utsatt, med
svensk predikan kl. 9 i fabrikskyrkan
af hrKarlberg från Helsingfors. Väder-
leken hade blifvit blåsig och regnig
och kyrkan var mindre fyld än före-
gående dag. Men då mötet ungefär kl.
Va 11 öppnades af biskop Alopreus kun-
de man icke iakttaga någon minskning
i medlemmarnes antal. Tvärtom såg
den rymliga salen mera fyld ut än nå-
gonsin. Många fingo åtnöja sig att
stående, vid dörrar och i vestibylen,
åhöra diskussionen, medan några, för
att slippa dylika obeqvämligheter, hade
tagit sin tillflykt på läktaren, derifrån
de belåtet skådade ned på församlin-
gen. Flere nya deltagare sades hafva
anländt sen föregående afton, och gan-
ska riktigt varsnade man snart att ett
större antal prostmän voro närvarande.
Anordningarna voro desamma som da-
gen förut. På den i salens ena ända
befintliga, af en låg balustrad omgif-
na estraden, voro placerade tre bord,
af hvilka ett för ordf., de öfriga för
sekreterarne och tolken. Framför estra-
den sträckte sig sittplatser i djupa le-
der och dylika voro äfven anordnade
längs väggarna. Skild uppmärksamhet
ådrog sig en "långbänk" straxt tillven-
ster, der flere talare bl. a. hrr Björken-
heim, Karlberg, Boije, Tarkkanen och
prosten Lindqvist hade tagit plats. I
vestibylen hade anordnats en försäljning
af andliga och nykterhetsskrifter och i
den närbelägna restaurationen sköljde
man ned en hastig kopp kaffe under
förväntan på mötets öppnande, bespi-
sande på samma gång sin andliga men-
niska med "Finlands" alliansartikel för
föregående dag.
Sedan de hvilka öfvervarit predikan
i fabrikskyrkan anländt, öppnades mö-
tet, hvarefter diskussionen af s:te frå-
gan fortsattes. *)
Först uttalade sig biskop Alopceus:
Hvar och en bör vara trogen i sitt kall.
Här måste man vara på sin vakt mot
två afvägar. Den ena är tröghet —
den flitige har en skild välsignelse med
sig. Den andra afvägen är att kasta
sig uti yttre verksamhet, utan att frå-
ga Herren och begära Hans råd. Jag
har tänkt skildt på prester, lärare vid
skolorna, föräldrar i familjer, husbön-
der och arbetsgifvare, i korthet sagdt
på alla som hafva underordnade, de
hafva alla del i ett bibelspråk, som
egentligen har en andlig, men som äf-
ven kan hafva en annan betydelse:
"Den, som ej sköter sin egen familj,
han är värre än en hedning."
Härmed har jag ej velat säga att
man ej får träda öfver hemmets trö-
skel. Arbete fins nog, men man måste
vara på sin vakt och fråga i allt Her-
ren om råd.
Söndagsskolan är en god sak
hvarje kristen bör befrämja den. Hvad
åter angår det andra förslaget, att man
skulle stifta en skild förening för den
inre missionen
— så är ju äfven det
godt, men man måste, om mötet blir
ense om en sådan förenings stiftande,
tillse att de personer, hvilka sändas att
predika äro verkligen kallade af Her-
ren, och ej allenast genom menniskor.
Ty i annat fall kunde de ej allenast
vara utan nytta, utan äfven göra ska-
da. Derför ville jag föreslå, att mötet
ej så der allmänt skulle besluta om en
sådan förenings stiftande, utan lomna-
de initiativet dertill åt enskilda för sa-
ken intresserade personer, hvilka kän-
na det såsom sitt kall. Många hafva
— så är fallet med mig sjelf
—svårt
att ingå i föreningar.
Fältprosten Lindqvist uttalade sin
glädje öfver de sakrika uttalanden, som
redan föregående dag yttrats, samt öf-
vergick sedan att kriticera referentens
förslag. Han påpekade huru obilligt
det vore att tänka att "Finska mis-
*) Vi hafva i fråga härom tagit oss
friheten låna från "Finlands" referat.
—
Iled.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
