Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 18.
4
vi ännu voro syndare blefvo vi förso-
nade med Gud genom hans Sons död.
Rom. 5: 1, 10. Ja, och donna förlå-
telse växto upp öfvor rättfärdiggörelse
ideon till sjelfva upptagandet; ty om
Kristus för vår skull blef född under
lagen, var det på det vi skulle erhålla
icke blott förlåtna tjenares plats, utan
"harnaskapet;" och detta i dess fullabe-
tydelse, ej blott som stöd elleråterför- I
ening, utan vordna arfvingar: "är du j
son, så är du ock arfvinge genom Gud." j
(ial. 4: 7. Ja, så högt är denne arf- I
vinge lyftad upp att han genom Kri- j
stus skall bli medarfvinge "med Kri-
stus" Rom. B—l7.8—17. Detta emedan Guds
Son blef "född af qvinna, född under
lagen, på det han skulle frikQpa dem
som voro under lageir’, samt icke blott j
från dem afvända förderf, utan äfven
återgifva dem deras förlorade barnaskap.;
Och derföro skall äfven detta deras åter- i
vunna barnaskap för evigt blifva bestån-
dande på sin nya grund, icke som en
naturlig medfödd rättighet, icke som en
slags fortsättning af privilegier, öfver-:
lemnade åt den ovärdige, ej heller som I
en inskränkning af lagen, utan såsom j
ett upptagande af Fadern, endast genom i
nåd och dock så genomfördt af den gu-
domlige1 Sonen att han, genom förso-
ningen för deras synder hvilkas kött
och skam och förbannelse han iklädt sig,
hvarkon nedsatte lagens helighet eller
minskadebruttots afskyvärdhct, iitaiigjiir-
de livar och en al dem som han gafj
makt att blifva (iuds barn (.loh. 1: 12) i
till eviga vittnen derom att han godt-
’•
gjort synden: ty detta är döras vittnes-i
börd: "rättfärdige gjorde i hans blod;|
vi skola genom honom blifva frälsta ifrån
vreden.’ Rom: •">: 9.
jfayfriéw ovh
J£omtn/entfi/piw.
Af förekommen anledning har da-
gens nummer bli/vit fördröjd.
Som vära läsare redan af do dagliga
bladen torde bafva inhemtat, kommer
tidskriften att upphöra med detta ars
utgång, lör att efter hoppet efterföljas
af ett veckoblad på svenska och finska.
med utgifningsort i Helsingfors. Ue
förändfado förhållanden mellan värt lands
kristne, som genom alliansstriifvandena
intriidt. äfven som andra erfarenheter på
senare tider, ehuru af annat slag. haf-
va ledt till detta steg, som vi hoppas
äfven skall vinna den kristna allmänhe-
tens bifall. Vi anbefalla således det
nya tidningsföretaget i våra läsares och
vänners böner, intresse och välvilja.
En inbjudan till aktieteckning i bla-
det är för närvarande under tryckning,
för att på privat väg spridas i landet, i
och skola vi i nästa n:r införa densam-
ma, då äfven det nya pressorganets i
program närmare blir bekantgjordt.
Då "Finland" låtit oss förstå att dess
Ispalter hädanefter icke stå oss öppna, !
! måste vi här yttra ett par ord med an-
| ledning af den uppmärksamhet, hvar-
|med redaktionen i N:o 200 behedrat oss.
IRedaktionen beklagar den "bitterhet i
rösten," livarmed vi uttalat oss om bla-
det samt hoppas ätt dess bemötande emot;
oss aldrig gifvit anledning dertill. Nej,
ty vi hafva fråij början icke väntat nå-i
Igon uppmärksamhet från tidningens si-
|da och dessutom hafva de anmärknin-
gar vi gjort, rört sig kring yttre för- j
hållanden. Orsaken till Finlands" för- \
istämning torde väl få sökas deruti, att
bladet bedömer lifvet och dess förete-
elser efter en annan måttstock än vi.
■Vår är en klumpig tingest, och folk fin-
Ines, som tycker att den aldrig borde
I tagas ned från hyllan eller åtminstone
Iicke oftare än om söndagarna: men vi:
Iläste i en gammal Bok att den passar
förträffligt ute i lifvet veckan om. Den
iheter ärlig tro och kan rekommende-
ras. Men livad heter hr Meurmans?
Med intresse följer allmänheten, sär- i
skildt den kristliga delen deraf, kyrko- |
mötets förhandlingar. Detta är natur- ■
ligt da så anftnga frågor af intresse,
’
förutom de för hvilkas behandling mö-|
tet sammankallats, i petitionsvag blifvit >
hanskjutna till dess utlåtande. Att. un-
derkasta alla dessa en omsorgsfull pröf-
ning torde mod bästa vilja icke låta sig
göra under de par veckor, som ännu
st.-j till mötets disposition. Man har
hört uttalas anmärkningar om den dyr- j
bara tid. som nästan dagligen åtgått
till diskussion af rent ekonomiska frå-1
gor, ss. om kassör, arkivarie o. dyl.,I
hvaraf följden nödvändigt måste blifva
att de egentliga ärenderna delvis blif-
va åsidosatta. Detta kan ej annat än
verka nedstämmande. Dock är att hop-
pas att sedan alla förberedande åtgär-
der nnmera blifvit undangjorda, mötets
tid och uppmärksamhet mera odeladtj
skall kunna egnas åt det. vigtiga arbe-
te, som ännu föreligger. Att detta måt-
te blifva fruktbärande för Guds rikp, J
deroni kan man ej annat än bedja Herren.
’
"Statskyrkan och vidskepelsen" utgör
rubriken ;! en af märket 1. E. V. (folk-
skolläraren Viik) i Åbo Tidning publi-
cerad artikel, som i ett och annat för-
tjenar uppmärksamhet. Detta gäller na-
turligtvis icke förfes resonnemang om
den kyrkan påbördade ’vidskepelsen,"
d. ii. tron på "hela raden af bibliska
underverks- och trolldomshistorier etc.
etc", om hvilken "vidskepelse" stats-
kyrkan ingalunda är ensam, utan den
deri klart uttalade öfvertygelsen,att den
tiden nu är förbi, "då man icke längre
anser sig böra i samtal eller i den pro-
fana tidningspressen beröra religiösa el-
ler teologiska spörsmål och ej heller
anlägga kritik på presternas uttalanden
vare sig från predikstolarna eller under
deras öfriga tjensteverksamhet". Detta
uttalande innebär ett gif akt, för hvil-
ket man hellre borde vara tacksam än
tvertom. Ty om, såsom förf. längre
fram säger, "det är ett oförnekligt fak-
tum att ett svalg öppnat sig mellan
dem, som företrädesvis representera ti-
dens intelligens, och dem, hvilka hit-
tills varit folkets enda andliga ledare,:>
så innebär detta ett förhållande af så
ingripande betydelse, att kyrkan omöj-
ligt kan förblifva en passiv åskådare
deraf, såvida ioke hennes mest vitala
intressen skola tillspillogifvas.
Tyvärr förefinnes dock bland en viss
utpräglad grupp af kristendomens be-
kännare en antipati och en avoghet mot
enhvar som icke kan omfatta de san-
ningar kyrkan förkunnar, dender en-
dast kan verka högst olycksbringande.
Det är icke på sådant sätt det onda
hämmas. Skall detta kunna ske, måste
kristendomens målsmän lemna sin hit-
tills intagna stolt öfverlägsna ställning,
för att lik sin Herre och Mästare gå
omkring sökande och frälsande det som
bbrttappadt var. All denna otro, den-
na förnekelse. detta trots, detta lätt-
sinne, denna hopplöshet, som lik ett
böljande haf svallar omkring oss. äro
blott de dystra yttringarna af ett frid-
löst samvete, ett oroligt, sökande hjer-
ta. Det är ett skri af smärta, som sti-
ger upp ur tidens barm mot en okänd
Gud, den man ville lära känna. Att
med hat och förakt blicka ned på så-
dana är väl det mest okristliga och
mest hedniska handlingssätt man kan
tänka sig. Koj, utan att för ett ögon-
blick ingå på otrons fordringar, måste
den kristne likväl allvarligt lägga dem
på hjertat, frambärande dem inför Her-
ren. Måhända skall han sedan pä ett
mera kärleksfullt sätt kunna bedöma
siini sanningssökande inedvandrare och
genom Andens ledning blifva dem till
verklig hjelp. Gud gifve oss alla nåd
dertill. samt att mot dessa våra med-
menniskor vara så till sinnes som odk
iKristus Jesus. ■ ■
Sibiriska missionssaken hade nyligen
Iatt glädja sig åt en oväntad framgång,
,då densamma vid ett missionsförednig
I i Helsingfors omfattades med så varmt
; intresse, att vid en derpå företagen
; kollekt 147 mk genast inflöto. Det är
dock icke ensamt offervillighet som här
:erfordras, utan förböner och arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
