Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 18. 5
Nu är äfven en gynsam tidpunkt för att
påböija syföreningar för saken. Måtte
de, som bärvid kunna vara till gagn,
icke försumma ett sådant medel till att
befordra det goda ändamålet och hållu
intresset vid lif.
Från Mpinpn af alliansteet
i Helsingfors.
Tanken på ett allianshus i hufvud-
staden uppstod redan hösten 1883, då
äfven, enligt livad vi tro, en förbere-
dande komite nedsattes i och för sa-
kens undorsökning. Närmaste anled-
ningen Utgjorde svårigheten att vid de
déflsa viirkclsotider ofta förekommande
behofven erhålla lämplig lokal för or-
dets förkunnande. Dels måste sådan
mod stora kostnader för hvarje sär-
skild gång upphyras, dels voro de pri-
vata lokaler, som öppnades för ända-
målet; alldeles otillräckliga derför, ej
heller kunde de naturligtvis när som
helst .sålunda upplåtas, och slutligen
hyste äfven många ganska bestämda
åsigter emot att besöka dessa väckelse-
möten. Bålange de höllos i privata hus.
Allt delta ansågs utgöra skäl för att
skyndsamt söka få ett hus till stånd,
skildt afsedt för evangelii förkunnande,
oberoende af olika lärouppfattningar för
Ofrigt, samt der kristlig och filantro-
pisk kärleksverksamhet ständigt kunde
hafva ett hem. Följden biet’ stiftandet
af "Föreningen lör Allianshuset i Hel-
singfors", som nu, efter endast omkring
t\ii års verksamhet, redan fullgjort sitt
vitrf och RJr allmänheten upplåtit den
nya samlingslokalen.
Huset, beläget vid Högbergsgatau 22,
utmärker sig icke livad det yttre vid-
komtner på något synnerligt sätt. En-
dast do stora, spetsiga fönstren antyda
en offentlig byggnad, hvars karakter
äfven närmare angifves genom ett öf-
vorst å den mot gatan vända sidan
anbrägt större kors, synligt ända ned
till Esplanadgatan. Doremot är dess
inre särdeles anslående. Den stora hör-
salen, lill hvilken man inkommer di-
rokte från gatan, är uppförd i forntids
kyrkostilj Don omgifves p;l tre sidor
ftf i’i\ läktare och pä den fjerde har
katedern eller talårestolen sin plats.
Ofvanom denna, samt i jemnbredd med
läktaren finnas anbragta tre bågfor-
mat flygeldörrar, hvilka öppna sig
mot en i sammanhang dermed befintlig
mindre sal för enskilda möten, Wser-
vering o. s. v. och från hvilken man
äfven inkommer på läktaren. En bred,
beqväm trappa leder dessutom från
gårdssidan upp till denna våning. Un-
der förenämnda sal befinna sig sär-
skilda rum, tillsvidare uthyrda åt pri-
vata personer, hvarjeinte byggnaden in-
nehåller kök, kontorslokaler, en hel
källarvåning, der framdeles en elektrisk
ljusapparat skall placeras, m. m. Hu-
set, uppfördt efter ritning af arkitekt
Gripenberg, kostar jemte gasledning
och andra extra omkr. G3,000 mark,
hvilket torde få anses vara särdeles bil-
ligt, isynnerhet som det uppförts med
sådan omsorg, att någon remont på
länge ej behöfver ifrågakomma. För
tomten betalades 30,000 mk., och en
större skuld, hvars räntor och amorte-
ring dock äro fullkomligt betäckta ge-
nom hyror, häftar tillsvidare vid hu-
set. Priförsaralingen i H:fors har till
en början, på vissa vilkor, förhyrt den
stora hörsalen, som dock äfven står
öppen såväl för alla andra kristna som
för offentliga föredrag och möten. Dä
den i akustiskt hänseende varmt vits-
ordats af såväl talare som åhörare, torde
den väl äfven, såsnart den blifvit känd,
ofta komma att anlitas af allmänheten.
Invigningen försiggick söndagen den
5 dennes från kl. 11 f. m., vid hvilkcn
timme huset var fullständigt fyldt med
en till omkr. 1200 pers. uppgående
högtidsklädd åhörareskara. Katedern
och fondväggen voro smakfullt dekore-
rade med lefvande växter och för att
bereda större utrymme hade jemväl dör-
rarna till lilla salen öppnats. Sedan
den gamla psalmen ’Vår Gud är oss
en väldig borg", ackompagnerad på or-
gelharmonium, blifvit afsjungon, besteg
hr Edw. Björkenheim katedern för att
hålla invigningstalet.
Detta inleddes med uppläsandet af
Ps. 103, hvarefter talaren öfvergick till
en kort framställning af do religiösa
förhållandena i vårt land sedan seklets
början, yttrande dervid ungefär följande:
Det var mörka tider för den finska
kyrkan i början af detta århundrade,
ja så mörka, attblott pietismens väckel-
serop, en Paavo Euotsalainens nit och
en Eenqvists värme kunde bringa lif i
don allmänna sömnaktigheten. Hvem
v;igar neka Guds Andes närvaro i denna
rörelse! Men lemnad af den stora mas-
san i händerna på några få dess le-
dare, bortdog densamme med desse, och
som en skugga af forna tiders storhet
vandrar der ännu på Österbottens slät-
ter en skara af dess efterkommande,
till större delen ägande blott den ut-
märkande dragton qvar som arf. Pie-
tismens fel, trots inånga dess förtjenster,
låg utan tvifvel deri, att den uppoff-
rade sjelfva "fridsordet" för ett strängt
framhållande af Ingens kraf, utan att
tillbörligt hänvisa till källan af kraft
för dess fullgörande. Ej under då att
som ett verkligt bchof evangelismen
Uppträdde, att. mången som arbetat un-
der lagens ok, suckande efter frid.
med begärlighet omfattade det till lif
komna ordet om kärlek, nåd och för-
låtelse, och ej under att skaror af det
finska Mket med glädje lyssnade till
dess budskap. Men
— och vare detta
sagdt i kärlek — hade pietismen gjort
sig skyldig till ensidigheter, så synes
dess efterträdare i ej så fil fall hafva
låtit komma sig till last ett likadant
förfarande vid framhållandet af rättfår-
diggörelsen, likasom dopets betydelse.
En svensk biskops omdöme må tjena
som förklaring: "denna rörelse han g"jort
sig skyldig till den ensidigheten, att
låta den enskildes rättfärdiggörelse vara
skedd i och med att verlden blifvit
ined Gud försonad".
En reaktion måste inträffa! Såsom
pietismen framkallade evangelismen, så
skall denna rörelses ytterligheter upp-
väcka en motrörelse, baptismen. Denna
läroriktning omfattades först af några
bönder i Åland, spreds sedan till södra
delen af landet, men synes icke hafva
vunnit någon nämnvärd utbredningförrän
omplanterad i österbottnisk jordmån. Så-
som en rent folkelig röreiso räknar den
snart sagdt alla sina medlemmar bland
de lägsta klasserna. Bland dem är den
varmt uppburen och bland dem vinner
den dag för dag allt större terräng.
Ungefär samtidigt som dessa rörelser
pågingo i södra och mellersta delarna
af landet, tilldrog sig en annan sådan,
kommande från Lappmarkens fjell, och
såsom en lavin utbredande sig öfver
nordöstorbottens finskatalande socknar,
allt större uppmärksamhot. Detta var
leestadianisrnen. Såsom baptismen sy-
nes blifva en folkrörelse bland öster-
ibottens svenska talande allmoge, så är
lfestadianismen det bland landets nord-
liga, finska befolkning. Hittills har
denna rörelse varit strängt sluten inom
sig sjelf, men med sann glädje har
dock mången kunnat iakttaga huru på
sednare tider dess anhängare och sär-
skildt ledare börjat närma sig äfven
andra fraktioner.
Pietismens egentliga uppträdande i
landet förskrifver sig från 1817 och
vi hafva nu under den fortsatta skild-
ringen kommit till slutet af 70-talet.
Vid denna tid, eller, 1879 på hösten,
besöktes vårt land af några framstående
engelska och svenska lekmannapredi-
kanter. Do framburo evangelii budskap
på ett enkelt, från partisinne fritt sätt,
samt bjödo syndare att, just sådana de
voro, lemna sig åt Herren, låtande Ho-
nom i Kristus rena och helga dem.
Ordet återvände icke fåfängt. Mången,
som af nyfikenhet eller af en händelse
kommit för att åhöra frcinlingnrna, blef
slagen af ordets enkelhet och af dem,
som i dag intaga platserna i detta hus,
torde ej så få kunna räkna vändpunk-
ten i sitt lif just från denna tid. Man
har kallat den rörelse, hvilken till följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
