Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 24. 7
rättare Kristus städse ånyo bör födas i
oss. Boken niåste blifva lefvande, skrif-
ten blifva ett ord, ett lefvande, verkligt
ord, och vi kunna ej förr kallas verk-
liga Jesu Kristi lärjungar och vittnen
än vi, för att begagna Pauli uttryck,
hafva blifvit ett Guds bref, skrifvet
med lefvande Guds Ande, och hvaruti
hvarje ord är en handling, en tanke
eller känsla. När lefvernets vittnes-
börd blir pä detta sätt allvarligt och
fullständigt, då först skall ordets vitt-
nesbörd visa sig äga hela den kraft,
som tillhör detsamma, så att vi skola
få se det apostoliska tidehvarfvets un-
der förnyas.
Af de här framstälda betraktelserna
drager jag tvcnne lärdomar, af hvilka
den första är den höga och nya vigt,
som helgelsens verk bör vinna i våra
BgOD. När vi söka aflägga syndens
orenlighet, arbeta vi icke blott på vår
egen upprättelse, utan derjemte på alla
andra menniskors bästa, ty hvar och
en af våra synder försvagar detta vår
kyrkas vittnesbörd, som måste ljuda så
högt och klart att det höres intill jor-
dens ända, under det å andra sidan
hvarjo steg vi tag-a framåt på helgel-
sens väg, förlänar detta vittnesbörd ny
kraft. Här hafva vi då lösningen på
«n smärtsam fråga, hvilken hvar och
«n väl redan ofta framkastat, nemligen :
hvarföre kristendomen gör så ringa fram-
steg, då dot likväl tyckes såsom kände
man mer än någonsin behofvet af den-
samma, och törstade mer än någonsin
efter sanning och tröst? Är det bristen
på yttre gåfvor, är det yttre hinder, är
det bristande tillfällen som vålla detta?
Nej, ingalunda. Gåfvorna finnas; herr-
liga gåfvor hafva tilldelats kyrkan; deI
yttre hindren hafva i vårt århundrade
till stor del försvunnit; Eeligionsfrihot j
är lagligt erkänd, om ock ej alltid i till-I
lämpniugen fullständigt medgifven. Och j
livad tiUf&llena angår, öppna sig fåror-j
na liksom af sig sjelfva, för att emot-
taga utsädet. Hvad som fattas oss är
dot gudomliga lifvet och den helighet,
som förer dess talan hos våramedmen-
niskor, dot kunna vi, med full känne-
dom om förhållandona, försäkra. Hvad
som fattas oss är Kristus uti oss.
Vi hafva många ord, många tankar,
mycken upplysning, men föga lif. Vi
berätta ovangolhim, men vi göra det
icko till en verklighet, vi måla det
icke. Vi omtala dot blott i stället för
att lefva dot; vi nöja oss med att läsa
dot, i stället för att skrifva det i våra
hjertan. Uti oss och våra församlingar
återfinnos visserligen något af Kristus,
innu vi taga icko med fullt allvar fasta
på hans löfto att komma till oss och
blifva boondo uti oss! Må vi fördenskull,
i stället för att hafva omsorg om mån-
gahanda ting och fara efterutomordent-
liga model att inverka på vår tid, gå
att styrka oss i ensamhetenoch ett tro-
get umgänge med vår Gud! Vi rigta
våra blickar uppåt himlen och söka
rundtomkring horizonten efter ljuset.
Vi dårar! Låtom oss begynna med att
bortkasta skäppan som betäcker den vitt-
nesbördets fackla vi hålla i vår hand.
Denna skäppa är ingenting annat än
vår andliga uselhet. Ju mera vi blifva
Kristus lika, desto klarare skall vårt
ljus lysa bland detta vränga och otrogna
slägte, och såsom en klart brinnande
fyr visa detsamma den räddande ham-
nen. Så länge vi stanna, vid torna ord,
skola vi endast "sprida ett ovisst och
tvetydigt sken, som blott förvillar och
snart slocknar. Det rena ochklara ljus,
som kastar en rik belysning nära och
fjerran, har sin härd uti ett helgadt
hjertas djup och finner sitt uttryck i
hela menniskans lefverne.
Den andra lärdom vi hemta af vigten
af det kristliga lefvernets vittnesbörd,
är att alla troende äro Frälsarens vitt-
nen. Enär den högsta kallelse, man
kan tänka sig, är att vara ett sannin-
gens vittne, följer häraf att ingen kri-
sten förblir lottlös. Denna sköna och
höga pligt jemnar alla ojemnheter. Det
skulle vara helt olika, om det icke gåf-
ves något annat fält än att genom or-
det aflägga vårt vittnesbörd, ty denna
gåfva äga icke alla; ja, det gifves men-
niskor, som af Herren blifvit, så att
säga, fördolda i mörkret och enslighe-
ten. Men hvad betyder väl det! Låt-
om oss blott lefva med och för honom,
så skola vi kraftigt tjena sanningens
sak. Om Kristus bor i våra hjertan,
skola vi, genom böner, goda verk och
barmhertighet, bidraga till att denna
kyrkas vittnesbörd undfått en gudom-
lig och oemotståndlig kraft. Låtom oss
ej tro att under det apostoliska tide-
I hvarfvet Herrens lärjungar ensamma voro
i verksamma för sanningens spridning,
|emedan de voro framför alla andra verk-
samma vid missionsverket. Nej, dossa
qvinnor, som församlade sig här och
der i husen, Dorcas och med henne
många .andra de fattigas och bedröfva-
des systrar, dessa heliga enkor, dessa
ringa ödmjuka hjertan, hvilkas namn vi
oj känna, men som lefde i förening med
Frälsaren, hafva bidragit till evangelii
framgång, lika mycket som de största
hjeltar under denna välsignade tid. De
hafva bidragit att upptända Kristi lif i
kyrkan, och dotta lif utgör kyrkans
stora kraft. Emellan alla lemmarna i
Herrens lekamen äger en stark enhet
rum. Nåden meddelar sig från den ene
till den andre, så att om den ene und-
får densamma i rikt mått,1den andre
äfven blir delaktig deraf. Vi veta ej
huru många fördolda böner i dessa de
första tidernas ödmjuka troendes hjertan
hafva bidragit att framkalla dessa väl-
diga Guds Andes strömmar, som med
en så underbar kraft utgöto sig genom
Pauli och Petri ord öfver deras deraf
djupt uppskakade åhörareskaror. Ja, 1,
hvilkas lif är fördoldt i Kristus och
som höljes af en slöja den ingen för-
mår lyfta, I voren då och I aren ännu
i dag de klara, djupa källor, utur hvilka
kyrkan alltid ånyo hemtar kraft att af-
lägga sitt vittnesbörd.
Låtom oss alltså i våra hjertän söka
qvarhålla det intryck, att det kristliga
lefvernet är framförallt vigtigt och att
detsamma äfven bidrager till att bibe-
hålla evangelium under den heliga boks
trygga förvar, hvilken är dess regel och
rättesnöre. Jag frågar, när var väl
ett sådant lif nödvändigare än nu?
När utgick väl till kyrkan en allvarli-
gare uppmaning att sönderslita alla de
band, hvarmed formalismen omsnärjt
henne, för att göra väl emot alla och
utgjuta sina rika välgerningar öfvor
vårt arma slägte? Hören I icke dessa
nödrop, som höjas öfverallt omkring oss
och begära en Frälsare? Frälsaren! O
uppburen att hindrande ställa eder i
vägen för hans förbarmande afsigter
med vår tids menniskor. För att tränga
in på menniskors hjertan och väcka
massans uppmärksamhet står eder vis-
serligen icke gåfvan att göra yttre un-
derverk till buds; men deremot ägen
I gåfvan att göra andliga underverk.
I kurmen blifva framstående gonom hel-
gelse och derigonom framkalla den för-
våning, som genom åsynen af en gudom-
lig verkan manar till att söka efter
en gudomlig orsak. Försaken icke dessa
underverk och framförallt, försaken icke
undret öfver alla under, detta Jesu
Kristi ständiga menniskoblifvande i
kans lif, hvarigenom vi kunna se och
handtera de kostliga ting, som tillhöra
den osynliga verlden. Må den åt san-
ningens vittnen utlofvade Helige Ande
gifva lif och gestalt åt detta gudomliga
ord i våra hjertan och vår kyrka, på
det att om vårt tidehvarf genom sin
oro och sina omhvälfningar liknar den
tid som såg menniskornas Aterlösare fö-
das, det äfven måtte blifva detsamma
likt i den frälsande sanningens segrar.
Till Red. för "Tro och Lif".
Emedan "Finlands" redaktion vägrat att
i sitt blads spalter gifva plats åt efter-
följande artikel, och vi icke vilja söka
plats derior i något annat af den dagliga
pressens organ, anhålla vi förbindligast om
dess införande i "Tro och "Lifil
. *)
*) Eed. har icke velat vägra infö-
randet af föreliggande artikel, ehuru
vi heldro sett, att striden efter allt hvad
som redan framhållits, fått afstanna.
Bladets knappa utrymme förbjuder dess-
utom, som synes, längre polemiska an-
draganden. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
