Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 1. 7
Från missionsfältet.
Missioner, som underhålla sig sjelfva,
har metodistmissionären William Taylor
med framgång upprattat i Indien, Sydame-
rika och nu senast i Kongostaten i Afrika.
Genom hans nitiska och outtröttliga verk-
Biiirilni. hafva Bftlunda 50 missionärer ut-i
gått ftån England till Indien, der de ar-
’
beta med understöd af de infödda kristna
eller ock BJelfve skattande sig uppehälle
utom sin missionsverksamhet. De kristne
iEngland hafva endast bekostat derasresa.
Ar 1877, några år efter hans missions-
resa till Indien, begaf han sig till Sydame-
rika, der han efter stora mödor ocli för-
sakelser upprättade framgångsrika missio- j
ner efter samma plan, så att för närva-
rande arbeta i samband med dessa missio-
ner 45 missionärer, hvilka predika, öfva
.-Minilagsskolverksamhet och undervisa öfver
800 unga personer i hvardagsskolor; och
i Chilis hufvudstad har han upprättat ett
läroverk för fruntimmer med 240 elever.
År 1884 valdes herr Taylor afmetodist-
konférensen i Filadelfia att öfverinse me-
todisternas missioner i Afrika, hvilken
kallelse han äfven antog. Omedelbart
derefter började han med ifver att göra
förberedelser för sitt nya arbetsfält, och
efter 8 månaders förlopp kunde han begif-
va sig till Afrika med det största antal
missionärer, gom någonsin på en gång
lemnit något land, uppgående till ej min-
dre im 42, och det utan att begära pen-
ningeunderstöd af vare sig någon försam-
ling eller något sällskap. Den 18 Mars
1885 landade i S:t Paul de Loarida alla,
med ill undantag, vid god helsa och godt
lynne. Här stannade de någon tid för att
göra förberedelser för arbetet i det inre.
En ung broder dog liiir: en annan, tillika
med tvenne qvinnomiseionärer, måste lem-
na fältet i följd af sjukdom; och andra
äter drogo sig tillbaka från fältet. De öf-
riga utplanterades i sinom tid påfem olika
stationer, sträckande sig långt in i det inre
af landet, Planen är atl utsträcka denna
kedja af missionsstationer till sjelfva hjor-
tat nf Afrika. Under sin första missionstur
vandrade den 64 årige missionären, Wil-
liam Taylor, omkring 100 sv. mil till fots
i Afrikas brännheta klimat !
Enligt denna plan skaffa sig missionä-
rerna genom sinn händers arbete uppehälle
sjelfva, tills kristna församlingar uppstå,
hvilka äro i sliind att underhålla sina lä-
rare. Delta gäller de missionärer, som
börja sitt arbete, der inga kristna finnas.
De äter, Bom verka, der kristna finnas,
understödjas af dessa i mån af deras för-
Denna plan har ock visat sig vara
praktisk och framgångsrik. Den praktiske
missionären predikar för hedningen både
med händer och tunga, Han visar honomI
:itt kristendom skapar företagsamhet; ord
ning och trefnad i det yttre så väl som
frid och Bällhet i det inre. Detta sätt att
missionera är för öfrigt apostoliskt och
del Hvncs oss B§.BOm om den apostoliska
missionären William Tavlor har gjort de
kristna i viir tid en stor Ijcnst genom sitt
föredöme, hvilket är i högsta grad efter-
följansvardt i alla länder.
En apostolisk mission. D:r Gordon,
medlem i Btyrelßten Eör de amerikanske
boptisternas Missionsförening för utländski
mission. skiitVer rörande ofvanstående
ämne följande: u Verldsmenniskorochmän
af visdom ocb kunskap tala alltid med
ringaktning om tron såsom en ingåendei
del i religiösa företag. Och sä hafva mis-
sionssällskap taktiskt blifvit till stor del
med verldsklokhet och politisk visdom or-
ganiserade politiska korporationer för ut-
bredande af evangelium. Vi vilja icke
förakta verldslig visdom i sådana saker;
men vi önski att långt större vigt lades
på tron. Om vi egde en förtröstan, som
mer öfverlemnade ledningen af våra mis-
sioner åt Gud, skulle utan tvifvel mycket
mindre dålig förvaltning förekomma vid
deras bedrifvande. Hå de, som förakta
troselementet i dylik verksamhet, komma
ihog att vår tids största filantropiska före-
tag, Georg Miillers i Bristol, ledes efter
denna grundsats. Dess inkomst uppgick
nyligen på ett år till öfver 55,000 P. st.
(eller omkr. 1,400,000 F. mark) allt utan
att begära något af nägon menniska. Hvil-
ket annat företag kan uppvisa sådana re-!
sultat?" Och rörande missionerna låt ossi
lyssna till följande vittnesbörd af d:r A.■
T. Pierson från Filadelfia:
Missionen till det inre Kina ådrager sig\
för närvarande allas uppmärksamhet. Den
har äfven af missionärer medgifvits vara
den mest skriftenliga till sin grund, den
märkligaste i sin tillvext och den mest
lofvande med afseende på sin framtid, om
man jemför den med andra moderna mis-
sionsioretag. Den grundades 1865 och är
följaktligen 21 år gammal. Denna mission
är evangelisk och osekterisk. Den motta-
ger medel och arbetare från alla evange-
liska bekännelser, efter som Herren beve-
ker dem att gifva eller gå åstad. Den
fordrar ej något visst, mått af lärdom hos
sina missionärer, utan en godallmän bild-
ning, en god helsa, sundt och praktiskt
förstånd och tydligen ådagalagd framgång
i missionsverksamheten hemma, men fram-
för iillt fordras hel hängifvenhet af hjerta,
lif och allt åt Gud och sann kärlek till
Kristus och själars frälsning.
Den ledcs som ett trons verk. Denna
mission lofvar ingen bestämd inkomst och
sätter sig ej i skuld; men efter som me-1
del inkomma, utdelas de efter behofvet. i
Några missionärer hafva egna medel och
uppehålla sig åjelfva; andra arbeta för
sitt uppehälle, inga penningeinsainlingar
göras.
Missionen fordrar af sina arbetare, att
de skola ställa sig pä demenniskors stånd-
punkt, för hvilka de arbeta
— bärande
hårpiska och kinesisk drägt etc.
—för
att bättre na folket med evangelium.
Den framhåller starkt beroende af Gud.
Han är missionens ende beskyddare. De
blicka till honom för daglig hjelp, följa
hans försyns ledning, utbedja sig af ho-
nom direkt, nya arbetare och erkänna in-
tet kyrkligt ok. Den är ett försök att be-
drifva missionsverksamhetpå den ursprung-
liga apostoslika grundvalen.
Denna mission räknar f. n. 258 arbetare
och omkr. 100 infödda medhjelpare. Dess
.inkomst uppgick för tva ar tillbaka till
öfver 150,000 mark och ökas livarje år.
Den räknar redan ilere arbetare im några
af de största missionssällskapen och det är
sannolikt att dess verksamhet snart kom-
mer att bli större än alla andra sällskap
tillsammanlagda. Till skilnad från andra
sådana, af hvilka många använda en stor
del af missionsmedlenför administrationen
och uträtta litet med mycket medel, uträt-
tar delta missionssällskap mycketmed små
medel. En fjerdedel af dess arbetare un-
derhålla sig sjelfva, en annan fjerdedel
hafva egna tillgångar, en annan fjerdedel
understödés af vänner, och af den återstå-
ende fjerdedelen erhåller livar och en om-
kr. 70 mk. i månaden, om de äro ogifta,
eller dubbelt, om de äro gifta.
Kandidaterna stå i två år på prof och,
om ’de visa sig kompetenta, upptagas de
som regelbundna missionärer.
Denna mission ådrager sig för närva-
rande mycken uppmärksamhet i England,
emedan den märkvärdiga väckelsen vid de
engelska universiteten gifvit den några
mycket rika och framstående personer,
hvilka offrat både sig sjelfva och hela sin
förmögenhet för densamma.
Predikanter och
predikningar.
"Monsigneur1, sade Ludvig den fjor-
tonde till Masillon, ’då jag lyssnar till
Iandra predikanter, beundrar jag deras
förmåga; men d;l jag hör på er, bäf-
var mitt hjerta". Konungen hade oak-
tadt sina många fel pn sann uppfatt-
ning af vältaligheten. Denna består
Iicke uti välformade, klingande satser,
deder fängsla uppmärksamheten och
smeka örat, utan den sanna vältalighe-
ten är den, som förmår intränga i hjer-
tat och bringa viljan under sitt välde.
Aldrig behöfdes denna ordets makt mera
än nu, då verldsvisheten med sitt bleka,
kalla ljus upphöjes som rättesnöre för
lära och lif, och monniskors sinnen
alltmera värjda sig från de eviga, up-
penbarade sanningar, uti hvilka själen
allena kunde finna ro. till njutandet nf
den sinliga verld, hvars högtidliga dom
innefattas i hennes oförmåga "ätt för-
! nimma intet af det Guds Andn tillhör
rer". (1 Cor. 2: 14).
Att öfvertyga själar om synd samt
bringa dem i ett botfärdigt sinnelag-
till syndares Frälsare är ingen småsak.
Vanans och föreställningens makt, nien-
niskors passioner, lustar och böjelser
— allt detta kan endast öfvervinnas
| genom Guds evangelium. Hur» lärd,
begåfvad och vältalig en predikant der-
för må vara, arbetar han fåfängt och
utan verkan, såvida han icke förkun-
nar nådens glada budskap, "bebådande
frid genom Jesus Kristus, som är allas
Herre", (Ap. G. 10: 36). Den rätte
predikanten kommer till menniskor,
uppfyld af Herren Guds budskap. Han
har ett värf att utföra och ve honom
innan han har afbördat sig det! Hans
själ ängslas och bäfvar under trycket
af det allsmäktiga ord, han är kallad
att kungöra: hans åtrå är att "genom
sanningens uppenbarande förorda sig
hos hvarje menskligt samvete inför
Gud" (2 Cor. 4: 2) och han vet att
endast det uppenbarade, gudomliga or-
det är det "Andans svärd", (förutan
hvilket han icke kan hoppas framgång
i sitt maktpåliggande företag.
Predikanten måste framför allt vara
"kallad af Gud". Jordens furstar välja
sina sändebud och Herren i himlen sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
