Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Böneveckan i Tammerfors.
Vi hafva af en kär broder i Herren
fatt emottaga följande meddelande om
böneveckan i Tammerfors:
Böneveckan är nu slut, och vi vilja
säga Herren ett hjertligt tack för det,
att vi fått deltaga i den stora högtiden
samt för den nåd och välsignelse, Her-
ren under densamma skänkt oss.
’Huru ljufliga äro dinaboningar Herre
Zebaot"! Det blir högtid, då Herren
fått taga sin boning i en menniskas
hjerta, en sådan menniska är lycklig,
hvarhelst hon befinner sig, ty hon är
nu sjelf en Herrens boning: men Her-
ren bor äfven i helgedomen, och huru
outsägligt saligt är det icke, då Guds
folk far samlas omkring Jesus och hans
evangelium.
Saligheten af ett sådant sammankom-
mande omkring Herren i hans gårdar
har utan tvifvel hvar och en
— som
icke blifvit genom syndens bedrägeri
alldeles tjusad och förhärdad — fått
erfara, hvilken haft den stora glädjen
att fa deltaga i den allmänna bö-
neveckan. Det finnes många menni-
skur. hvilka likasom Thomas hålla sig
för mycket i ensamheten, och dessa få
icke erfara den frid och glädje, som
Jesus skänker de lärjungar, hvilka sam-
las för att tacka och bedja.
Vi hafva här i T:fors varit försam-
lade i missionshuset under böneveckan
hvarje dag kl. (i o. m. Vi hafva äfven
med den nåd Herren gifvit oss sökt
följa de böneämnen, som varit före-
slagna af den Evangeliska alliansen,
och det hafva vi gjort, emedan vi ej
fumii! iiiigot i de föreslagna böneäm-
nena, som varit-stridande mot våra åsig-
ter eller våra behof. Dessutom hafva
vi sa mycket som möjligt sökt följa
dessa böneämnen, emedan vi känt oss
särdeles lyckliga öfver att få röra oss
omkring samma ämne, snin hvarje dag
varit föremål för alla Guds barns bö-
nor. Det liar ock varit, mycket saligt,
da man fatt blanda sitt svaga rökoffer
tillsammans mod andra
— hvilka föra
starkare eld på rökoffers altaret
—och
fylla i de gyllene skalania, dor de he-
ligas böner församlas och förvaras,
llvail vi vidare vilja säga, beträffande
var erfarenhet under bönevéckan, är,
att Herren varit mod oss och välsig-
nat vara hjertau, så att vi äro glada
och lyckliga; och vi äro äfven förvis-
sade "in. att Herren skall svara oss
och gifva oss efter sina rikedomar en
härlig bönhörelse. Ganska många men-
niskor hafva hvarje dag besökt mis-
sionshuset, men särskilt om helgdagarna.
Herren har äfven vidrört de oomvända,
så att åtskilliga af sådana hafva kom-
mit fram ur sina gömslen och vilja nu
vandra i ljuset samt höra ljuset och
dagen till med kropp och själ.
"Och detta är den tillförsigt vi hafva
till honom, att om vi bedja något efter
hans vilja, sä hör han oss. Och om
vi veta, att han hör oss, hvad helst
vi bedja om, så veta vi att vi hafva
det ombedda, hvarom vi hafva bedt
honom".
"En strid på lifoch död"
Ännu några ord till den kristna
kyrkans vänner.
[.
En strid på lif och död förestår folk-
kyrkan i Finland med de kyrkofiendtliga
makterna, nämligen de frikyrkliga å ena
sidan och deras allierade den rationa-
listiska tidningspressen a den andra.
Så har en Klerk helt nyligen i en åt
pessimismen starkt lutande uppsats i
’’Finland" med kategorisk säkerhet pro-
feterat. Den sista uppsatsen af Klerk,
"några ord till vår kyrkas vänner" är
dock egnad att helt litet försona läsa-
ren med hr Klerk. Faktum qvarstår
emellertid, att Klerk i sina föregående
uppsatser helt visst emot bättre vetan-
de utslungat osannfärdiga beskyllnin-
gar och låga insinuationer mot de s. k.
frikyrkliga eller bibelenlig reform äl-
skande kristna i vårt land. Klerk har
bebådat en strid på lif och död. Om
K. riktat sin siare-blick på den poli-
tiska situationen för närvarandeoch der-
af dragit den konklusion, att ett blo-
digt europeiskt krig i en icke så af-
lägsen framtid vore att förbida, så ha-
de Klerk helt säkert på mera än ett
håll vunnit medhåll. Klerk vädrar dock
oj något politiskt krig utan röres ute-
slutande på andans område och förut-
säger en strid på lif och död emellan
i vårt land framträdande religiösa lifs-
åskådningar, nämligen folkkyrkan å ena
sidan ocli frikyrkan samt dess bunds-
förvandt den rationalistiska pressen å
den andra. Undert. och helt säkert mån-
ga mod honom anse dock ej några rim-
liga skäl förefinnas att sätta tro till
Klerks om otro och misströstan i hög-
sta grad vittnande olycksprofetia.
Lätom oss nu taga de enl. Klerks
förmenande kyrkan i dess grundvalar
hotande makterna i närmare skärskådan-
de och dragom deraf våra slutsatser.
Undert. som måhända litet mera umgåtts
med personer hyllande frikyrkliga åsig-
ter, utan att dock vara en af dem, an-
ser sig vara lika berättigad att bedöma
hithörande förhållanden som hr Klerk
och lika tänkande.
Hvilka äro alltså kyrkans nuvarande
fiender? De frikyrkliga å ena sidan och
den rationalistiska pressen å den andra,
säger hr Klerk. Hvilka äro de fri-
kyrkliga till en början och livad vilja
de?
Så vidt vi uppfattat dem, äro de en
hop sant kristligt sinnade personer af
olika samhällsklasser, hvilka icke för-
fäkta några parti-intressen utan stå på
bibelns grund och ifra för strängt bi-
belenliga reformer i den evang. luth.
kyrkan, hvilka reformer beröra dels lä-
ran och författningen dels lefvernet el-
ler sederna hos dess medlemmar. Den
sedliga oförvitligheten hos de s. k. fri-
kyrkliga öfverhufvudtaget är jemvälhöjd
öfver allt tvifvel. De ha icke blott hål-
lit de religiösa frågorna på dagordnin-
gen, utan de ha jemväl väckt ett var-
mare andligt lif inom kyrkan. Före-
trädesvis anse de den äldsta kristna
kyrkan böra utgöra normen och före-
bilden för alla tiders Kristi kyrka, så
ock den närvarande tidens. Till följd
häraf nitälska de i ord och handling för
att kyrkans lära, Gudstjenst och lifvet
hos dess medlemmar måtte gestaltas och
anordnas i möjligaste öfverensstämmel-
se med nämnda furebild. Till vinnan-
de af sagda ädla mål, som bör ligga
enhvar kristen, icke blott frikyrklig
utan äfven statskyrklig, varmt om hjer-
tat, ha de, att döma af företeelserna i
vårt land, icke användt några oheliga
och förkastliga medel. De ha föran-
staltat diskussionsmöten, hvarest frågor
af allvarligt kristligt innehåll disku-
terats, äfvensom verkat genomläroföre-
drag, i hvilka Skriftens lära, med fä-
stadt afseende å dessa apostoliska ord:
"vi förstå endels och profetera endels,"
i dess helhet och sanning förkunnats,
vidare ha de ådagalagt en berömvärd
offervillighet, i det de nedlagt stora sum-
mor till uppförande af bönehus i tre af
våra större städer, samlat medel till
kristligt sedliga ändamål, ifratför nyk-
terhet, söndagsskolor m. m. Den, som
vill gendrifva sanningsenligheten af allt
det sagda, måste vara besatt af för-
dömligt partisinne och förstörelselu-
sta och kan omöjligt "sine ira et stu-
dio" inför Gud försvara sitt handlings-
sätt.
Äro nu de frikyrkligas lifsåskådning
och sträfvanden sådana, som här ofvan
i korthet antydts, och är å andra si-
dan "kyrkan," hvarom Klerk ordar och
hvilken han till lif och blod vill försva-
ra, densamma som definieras i Augsb.
bekännelsens 7:de artikel, hvarest det
heter: "Det läres äfven att alltid måste
en helig, kristelig kyrka vara och för-
blifva, hvilken är alla troendes sam-
fund, uti hvilken evangelium rent pre-
dikas och de heliga Sakramenterna ef-
ter evangelium utdelas"; så torde det
ligga för öppen dag att Klerks påstå-
ende, det de frikyrkliga äro "kyrkans’
bittraste fiender, innebär en fullkom-
lig, "contradictio in adjecto", sjelfmot-
Pag. 5.
TRO och LIF.
N:o 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
