Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 2.
6
sägelse. Kristi kyrka stridande på lif
och död med Kristi kyrka innebure ju
uppenbarligen ett vådligt försök att rea-
lisera dessa Kristi ord: "hvart och ett
rike, som söndrar sig emot sig sjelf,
det varder förödt och hus faller på hus."
Äro nu de frikyrkliga verkligen i bit-
ter strid mod Kristi kyrka, hvilken slut-
sats nödvändigt måste dragas afKlerks
uppsatser, *) hvilka dicta probantia (be-
visande ställen) anför Klerk från Skrif-
ten till stöd för detta sitt påstående?
Svar: inga. Alltså måste nämnda Klerks
beskyllning omot de frikyrkliga till
all dess kraft och verkan afhvarje rätt-
tänkande menniska förkastas. —■ Do
torde komma sanningen närmast som
säga att de frikyrkliga i likhet medal-
la sanna kristna inom kyrkan **) äro
fiender till charlataneriet och don döda
form-kristendomen och ogudaktigheten
inom kyrkan, men ingalunda till kyr-
kan eller "församlingen" i Bibelns me-
ning. Se t. ex. (Efes. 1: 22,23). De
ledande personenia för den frikyrkliga
rörelsen i vart land ha härtills egent-
ligen utgjorts af en bruksegare i Öster-
botten, par studerande, en stadsmis-
sionär, en tidningsredaktör och två a tre
svenske lekmannapredikanter. Se här
hela ilen fruktansvärda makten, som
enl. Klerks utsago från den ena sidan
hotar den evangelisk-lutherska kyrkan
i Finland, som eger en skara af åtta-
hundra nittiofyra (säger 894) "väktare
pä Si,ms murar" och dertill kanske li-
ka inånga lekmannapredikanter af floro
nyanser, med undergång! Här förelig-
ger alltså en strid mellan David och
Goliatli!
11.
Den andra makton, som hutar folk-
kyrkan i Finland med undergång och
med hvilken striden på lif och död må-
ste upptagas, enligt Klerks förmenande,
är den rationalistiska pressen, i hvil-
ken tidningarne Nya Pressen och Åbo
Tidning intaga främsta rummet. Klerk
har ej heller aktat för rof att insi-
nuera hurusom de frikyrkliga gjort ge-
mensam sak med fritänkarene emot
statskyrkan. När och hvar bar nämn-
da förbund mellan de frikyrkliga och
fritänkarene egt rum eller af hvilka
omständigheter och fakta kan K. sluta
till att en sådan allians existerar eller
ene kommer att existera?! Den, som
sålunda åtm. sjelf hemligen rosar sin
•) Ifall nb. Klerk med kyrka (= folkkyr-
ka) förstår den nämnda "heliga kristeliga
kyrkan"l. Om detta ej är fallet, hvarföre
da med sådan pathos försvara de "många
falsUa kristna och skrymtare iifvensom up-
penbara syndare och icke fromma prester
inom kyrkan".
*�) Inom folkkyrkan äro ju ännu äfven
de frikyrkliga, såvida ingen dissenterlag
ännu är gällande i Finland och intet rätts-
ligt utträdande egt rum.
egen renlärighet och andliga kapacitet
i frågor som beröra företeelser på an-
dens område och dertill ännu vill tala]
i ett helt trossamfunds namn, borde
dock ej så blottställa sig i det offent-
liga för den fullkomligt grundade be-
skyllningen, att, ehuru kallande sig
"Klerk", d. a. kyrklig andelig, detta
till trots ha framkommit medkolossala
osanningar. Alla argument från Klerks
sida saknas ännu. Klerk torde minnas
de gamles sentens: "littera scripta ma-
net".
Hvad nu de af Klerk påpekade ra-
tionalistiska tidningarne angur, kunna
vi ej så noga veta, hvaruti de ådaga-’
lagt sin rationalistiska tendens, ty vi|
ha ej prenumererat på dylika tidningar.
Att också de under denna på religiösa j
företeelser, kyrkomöte m. m. rika tid,
lagt sitt votum med i vågskålen och
från sin synpunkt bedömt det som;
passerat, torde vara sjelffallet. Vi ha
oss endast bekant, att A. T. för par år
sedan publicerade några uppsatser i J
frågan om religionsundervisningen ii
skolorna, i hvilka kristendomen fick sitta
emellan, men vi ha oss jemväl bekant
att sagde uppsatser blefvo behörigen i
vederlagde af professor A. P. Granfelt.;
Derom är sålunda intet vidare att orda.
Man torde ej storligen misstaga sig
om man säger att den kyrkofiendtliga
pressen i sina utfall mot Skriften och
kyrkoläran alltid utan undantag blifvit
af den kyrkligt sinnade pressen i
landet så att säga på färsk gerning-
vederlagd, om också ej tillrättaförd.
Faran från den sidan har sålunda be-
hörigen blifvit afvärjd. Då nu Klerk i
beklagar att många äfvon kristligt sin-
nade prenumerera på nämnda kyrko-
fiendtliga organer, så får man taga för:
afgjordt, att ingen, vare sig kyrkligt
eller okyrkligt sinnad, läser bemalde
tidningsblad för, så att säga, den:
"religiösa afdelningens" skull, utan ute- j
slutande för deras sociala, politiska och
’
kommerciella nyheter. Klerk ville upp-
ge en enda man eller qvinna som ifrån
nämnda blad eller från hvilket poli-
tiskt blad som helst insupit sin reli-
giösa lifsåskådning eller som till följd
afsådan läsning förlorat sin barndoms- j
tro?! Ingen torde låtit nämnda blads;
funderingar in religiosis inverka på sig. j
Här tvingar ju ingen den andre, man
eger ju godt tillfälle att välja åt sig
— tidningslektyr.
Sammanhanget har nu fört oss till
"en ännu skarpare disputation", för att i
begagna Luthors uttryck, hvilken vi
med par ord vilja beröra. Är det rätt
att förmena tviflaren att i tal och skrift j
uttala sina tvifvol? Må äfven de ärli-!
ga tviflon i lifvets högsta frågor se da-[
gens ljus ! Sanningen låter ej förgåf-
ves söka sig. Tviflare finnas såsom
vi veta af två slag, sanne och falske.’
Är rationalisten, tviflaren eller fritän-
karen, hvad vi nu vilja kalla honom,
en som allvarligt söker sanningen för
att finna och bevara densamma, så skall
han förr eller senare ernå målet för
sitt ädla sträfvande och den funna
gudomliga sanningen skall blifva hans
stora lön. Är han åter, lik Voltaire
och inånga med honom, en som tviflar
på de högsta grundsanningarne, kristen-
domens sanningar, blott för att för-
smäda och bele det, som han hvarken
kan med sitt förnuft begripa ej heller
förkasta, så skall nemesis divina —
Guds hämnd — oundvikligen förr el-
’ler senare i en eller annan form drab-
ba den olycklige. Endast i förra fal-
let eller i den händelse, att ett tid-
ningsorgan eller någon annan litterär
produkt utgör ett uttryck för ett ärligt
och allvarligt sanningssökande, eger
ock den s. k. rationalistiska pressen
sitt berättigande. Dock är jag med
KJerk ense derom att enhvar gör väl
den att skaffa sig en tidning eller en
lektyr der sanningen framställes såsom
funnen och gifven, ty rationalisteu
kan ej föra sin nästa längre än der
han sjelf är, näml. till det torna hopp-
lösa tviflet. Detta bekräftas nogsamt
af Skriften, historien och alla rättsin-
nige sanningssökares erfarenhet. På
grund af det sagda göra vi följande
Slutpåstående:
Den Heliga Boken, hvilken ju Klerk
obetingadt sätter tro till, gifver i of-
vannäranda vigtiga fråga liksom i alla
andra frågor af vigt ett till fullo till-
fredsställande svar, som är egnadt att
lugna såväl hr Klerk som alla andra
hvilka nitälska för Guds riksplaner, vare
sig de kalla sig statskyrklige eller fri-
kyrklige, hög- eller lågkyrklige. Vi
läse i Apostlagerningarnes 5 kapitel
följande beaktansvärda ord: "Befatten
eder icke med dessa män och låten dem
vara; ty är detta anslag eller detta
verk af menniskor, så skall det varda
om intet; men är det af Gud, så kur-
men I icke göra det om intet; sen till
att I icke mån finnas strida mot Gud
sjelf’. Tillämpningen häraf p;i ifråga-
varande fall gifver sig sjelf. Äro de
frikyrkliges anslag eller verk af men-
niskor, så skall det varda om intet,
äfven utan en strid på lif och död, ty
Herren sjelf skall göra det om intet.
Men tänk om det senare alternativet
här verkligen besannar sig, då är det
för vår egen välfärds skull nödvän-
digt, att enhvar sticker svärdet i ski-
dan och i tid träder ifrån den högst
farliga stridsplatsen, på det "vi icke
må finnas strida mot Gud sjelf". Låtom
oss derföre "lyda’ den gamle Gamaliels
ofta bepröfvade råd och minst sagdt
intaga en afvaktande ställning samt
under tiden äflas med mera fruktbrin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
