- Project Runeberg -  Tro och Lif. Religiös Tidskrift för Finland / N:o1-12. 1887 /
4:8

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRO och LIF. N:o 4.
8
nat kunde de väl predika öfver? Under
loppet af föreläsningen uttaladepredikanten
sin tro, att då man dör, man lik djuren
upphör alt existera, lian trodde pä "kröp’
pena odödlighet", men i den mening —
ty vill göra honom den rättvisan att
erkänna det han uttalade sig tydligt —
hl..u i den nu ning an ifall \i icke äro
sjelfviska. minnet afvår sjelfuppoffring fort-
leiVer samt hjelper och uppmuntrar dem
som komma efter oss. Vi buga oss höf-
ligt för denna sanning, men detta är icke
odödlighet. Man kunde ej imdLra alt mar
ka. det föreläsaren åt Angnste Comtes lit’
och uttalanden gaf den plats som af krist-
na predikanter gifvea ål Jesu lif ochverk-
samlni. Men hufvudvigten — och här
uppehöll han sig med förkärlek — lades
derpft au Comte, som varit olycklig i sitt
aktetiskap, bHfven enkling, hvarvid lian
kunnat resonnera i den anda att han icke
lefval i cii "fullkomligt" äktenskap, dock
nöjde si<_’ med platonisk vänskap för en
viss utmärkt unur dame. Våra läsare ma
gerna har utbrista: ar detta allt sömmen
niskor halva all predika öfver, da de ute-
sluta Gud och Krislus?
Dosa positivister tycktes som menniskor
vara myckel älskvärda och skakade tro-
hiertadt hand med hvarandra, da allt var
slut. Vi tro dock att kristendomen har in-
ti frukta af dessa positivisl gudstjen-
ster; detta, emedan de sakna bvad de ut-
gifva sig for. Uel finnes häri <j tillräck-
ligt positiv sanning för atl sammanhålla
systemet. Betecknande var au bland dem
furmos inga fattiga eller märkbart so
pers..ner. [ngen .~j.il betungad af synda-
känsla Bkulle gå dit. Förmodligen voro
få närvarande dr bästa af sekten och
inker atl .le verkligen sökte au vara
religiösa; dock inser jag <j orsaken till
au iW hehöfde mi sådan Må-
hända ligger förklaringen deruti au.
-
mig, di- ehnru sjelfvo i okun-
nighet derdm. ja .’huru de Bkulle förkastat
hvarje dylik antydan, dock vmo il.ehofaf
Gud. - Fadren hor sina barn, ehuru de
ej vilja hörn hvarandra och den bön som
nii syntes noig så dåraktig, inneslöl hell
etl den törstande själens bönirop
-
livilkel Herren kan .nom Jesus
Kristna vai1 Herre.
/. .)/’ Miirliiv.
Missionsverksamlieteu i Kofta.
Kolka Sjömans- och Inre-Missions
Förenings verksamhet från den 1
December 1885 till den 1 JJectni-
ber 1886.
Bostyrelsen far härmed afgifva en
kort redovisning för det sistförflutna
verksamhetsaret.
Med innerlig tacksamhet till Gud göra
vi detta, då Ilen-en särskildt under
detta år visat oss sin faderliga omsorg
och välsignelse; i det att missionen har
kunnat utvidga sin verksamhet, och me-
del dertill ej saknats.
Vid sista årsmötet beslöt föreningen
au anställa tvenne missionärer och upp-
taga en verksamhet i närliggande or-
ter samt att utsända missionären L.
Dyb på en missionsresa till Danmark.
Sverige och Norge för nit flerstädes
under vinterns lopp väcka missionsin-
tresse för denna undangömda mission.
då den äfven har till syftemål att verka
bland de sjömän, som af dessa natio-
ner besöka vår hamn. Med glädje hafva
vi erfarit, att de kristna i dessa län-
der ock ömmat för sina bröder, sjö-
männens, nöd i främmande hamnar. Sä-
som ett exempel härpå erhöllo vi före-
gående år 500 kronor från norska sjö-
mansmissionen i Bergen. Under bro-
der Dybs resa liar äfven bidrag influ-
tit, hvilket räkenskaperna utvisa.
Pastor Prier, förman för Danska sjö- i
mansmissionen, har lofvat att göra vår ii
lilla undangömda mission bekant. I }
Amerika har äfven missionär Wolofsen i
lofvat verka för vår mission samt mi- d
derrätta sitt sällskap om Kotka sjö- jI
mans- och inre-mission. ■ s
Verksamheten under året har sålunda
bedrifvits, att föreningens missionärer
L. Dyb och S. N. Thunbhid turvis gjort!
predikoresor. I missionskapellet hafva
predikningar blifyit hållna alla sönda-
gar kl. 11 f. m. och ’) e. m.. utom
dii församlingens presterskap härstädes
hållit gudstjenster. Bibelsamtalsmöten
hafva om lördagsaftnarne blifvit hållna
i läsesalen. Onsdagsaftnar, du väder-
leken medgifvit, att man kommit öfver
sjön. hafva bibelförklaringar hållits i
Hallasågens skolsal. Dessutom hafva
missionärerna besökt sjuka sa väl i
hemmen som på sjukhuset samt hållit
sammankomster i arbetarnes hem för
att läsa och höra det dyra evangelium.
Dnder aret har något sådant hem för-
vandlats till ett bönehus, der Gud i
anda och sanning tillbedes. Herren
van- derför tack och lof! Honom allena
tillkommer äran!
Sjömansmissionen har bedrifvits så-
lunda, att missionärerna besökt farty-
gen, som varit något öfver trehundra
1under detta ar förutom de mindre far-
i- och ångbåtar, som haft sina re-
iguliera turer till Kotka. Sjömännens
antal a dessa skepp kan räknas till
cirka -’>.000. Bland dessa har missio-
nären utdelat ströskrifter och sökt sam-
tala med dem om deras själars eviga
väl samt lemnat inbjudningskort till
Ipiedikningarne i kapellet och förenin-
! gens läsesal, der tidningar och böcker
föl sjömännen hafva varit tillhanda-
hållna. Äfvensa hafva nppbyggelse-
( stunder hållits ombord på skeppen. Un-
der sommaren, då etl större antal skepp
har varit inne. hafva s;i kallade "the-
möten" varit anordnade, till hvilka sjö-
männen blifvit inbjudna, hvarvid man
åhör) predikan och sjungit sånger till
Herrens fira. Ordet har dereftor lem-
nats fritt åt livar och en, som känt sig
manad att öppet vittna om den käre
Frälsaren. Under aftonen har servo-
Iråts kaffe eller the, och så har man
kommit i tillfälle att fa göra bekant-
skap med sjömännen och samtala med
dem. Många oförgätliga minnen hafva
dessa möten lemnat efter sig. Vi hafva
haft glädjen att se mänga af dessa vä-
derbitna hafvets söner fröjda sig i lef-
vande Gud. Vid ett af dessa, sista
sommaren hållna möten, uppstod ep
gammal norsk styrman och höll ett
varmt tal. Han sade sig hafva varit i
mänga hamnar, och han fröjdade sig
särskildt ät sjömansmissions verksam-
heten, som man numera börjat bedrifva.
Han tackade Gud för det, att han i
Kotka haft glädjen deltaga i en sjö-
mansfest, der man fröjdade sig i Gud.
Äfven sade han, att han aldrig livarken
i tiden eller evigheten skulle glömma
denna stund och nedkallade till slut,
Herrens välsignelse öfver denna verk-
samhet. — Vid samma tillfälle uppstod
en ung sjöman, hvilken tackade Herren,
som ledt honom till detta möte. Han
bad om bröders och systrars förböner,
ty han sade, att en sjöman är utsatt
för många faror. Till slut uppmanade
han sina bröder, sjömännen, som voro
närvarande och ej hade lemnat sig åt
Herren, att nu gifva sina hjeftan ät
Jesus, ty utan honom kunde de ej
finna frid och trygghet hvarken på haf-
vet eller i land.
Dessa möten hafva ock för missions-
vännerna varit välsignade. Herren, vår
Gud, gifve, att vi mera måtte kunna
försaka oss sjelfva och uppoffra oss för
våra medmenniskors väl, och icke tröttna
i arbetet, utan verka ined ifver, medai
dagen varar!
En svensk söndagsskola har hållits
i kapellet, hvilken liar varit besökt af
cirka 90 barn. I söndagsskolan hafva
tre lärarinnor, föreningens missionär
samt en annan broder i Herren under-
visat. Herren har sagt. att hans ord
ej skall vara fåfängt uisii.lt. och i denna
förhoppning har den ädla säden. Guds
ord, blifvit utsådd i dessa späda barna-
hjertan. Herren gifve, att detta ord
måtte bära rika skördar för evigheten!
Han gifve äfven de lärarinnor oeli lä-
rare, som åtagit sig söndagsskolverk-
samheten i denna stad, mycken nåd och
kraft, så att de ej måtte tröttna!
Tvenne syföreningar hafva ock arbetat
under aret för denna mission, en på Halla-
sägen hvarje mundag och den andra här
i staden i läsesalen hvarje tisdag.
Vid dessa föreningar har missionären
alltid varit närvarande, hvarvid man läst
nägot Guds ord, samtalat, bedit och sjun-
git sånger.
Under sistförflutna aret inflöt till mis-
sionen genom dessa tvenne syföreningars
verksamhet 1,500 9nif 55 yii.
Vi hoppas och tro, att vår lilla mission
allt fortfarande är i alla missionsvänner-
nas välvilliga hågkomst! Vi vilja genom
C.uds nådiga bistånd troget och sparsamt
använda de medel, som idiiVa oss tillsända.
ÄlVen mottagas med tacksamhet från an-
dni orter gäfvor, som vänner hitsända.
Adr.: iiotka Sjömans- och Inre-Mis-
sions Förening, fiotka. Finland.
Åbo, G. W. Wilén & Co:b boktryckeri, 1887.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troochlif/1887/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free