Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO ockLIF
Religiös Tidskrift för Finland.
Tisdagen den 1 Mars.
Den nya frireligiösa föreningen .... 1. I QK ;?—
Jr.33 —- I
Hur seger vinnes, föredrag af Olln Stock- I "•’ ~z– I
indi/er (forts.) 3.
!£p
°~i
I prostitutinnsfrslgiin 5.
tHBJÉfIr
Korrespondens: England 5. \ Wi?4&~S
Den nya frireligiösa
föreningen.
i.
Den, som följt med händelserna på
det religiösa gebitet, har kunnat be-
vittna hurusom de moderna idéernas
ström sedan några år tillbaka vändt
.sina böljor äfven mot vårt undangömda
land. Litteraturen hade här som alltid
banal vägen, och när derför Åbo Tid-
ning fordrade religionsundervisningens
afskaffande ur skolorna, när enskilda
insändare öppet uppträdde emot sär-
skilda af kristendomens hufvudsannin-
gar, när innu i en för ändamålet sam-
manbragt, omfångsrik afhandling an-
stälde en generalmönstring mod alla
verldons religioner för att bevisa det
alla öfverhufvudtaget äro lika goda, då
föllo dessa idéer i en jordmon, redan
delvisboredd för deras einottagande. Allt
detta tilldrog sig inom den korta tiden
af ett år, och när förhoppningarna s;i-
lunda nått sin höjd och man trodde sig
säker om framgång, hitkallades dr Carl
von Bergen för att pointera de vunna
resultaten och i stort uppdraga kontu-
rerna al’ framtidens kristendom.
Men saken ville dock icke riktigt
lyckas. De nya idéerna hade under-
kastats en grundlig, genomgående kri-
tik och v. Bergen måste, hårdi trängd af
(lönsamma, öfvergifva tanken på en stor
RJreläsningstourné samt ombarkoiii med
de skördar han vunnit. Religionsun-
dervisningen ingår fortfarande i skolor-
nas läroplan och do kristna dogmerna
än> lika sadelfasta som någonsin, Åbo
Tidning har stängt sina spalter för
diskussion af religiösa frågor och "idé-
erna" stå under pari. Inga positiva
framsteg hafva gjorts.
Man har eftertänkt orsaken härtill
och funnit den bestå uti en felaktig
taktik. Man hade börjat för tidigt,
eller, rättare sagdt, från orätt ända.
Det var oklokt att genast begära reli-
gionsundervisningens afskaffande, dog-
mernas upphäfvande och kristendomens
degradering. Derigenom bragte man
blott sinnena i rörelse och uppväckte
emot sig ett motstånd, som hotade att
tillintetgöra alla utsigter. Man hade
bordt börja med att på lämpligt sätt
så smånjngom vänja folket vid dessa
begrepp, innan man öppet uttalade dem.
Men dertill behöfves, har man seder-
mera trott sig finna, tvenne saker: re-
ligionsfrihet och tolerans. Undervisa
folket om dessa själens heliga och okränk-
bara rättigheter, som innefattas i be-
greppet samvetsfrihet, och bibringa dem
föreställningen om det sköna och mora-
liskt upphöjda uti att tolerera äfven
olika tänkande! Säg dem att sannin-
gen är en, men att såsom regnbågen
till följd af vattnets ljusbrytando egen-
skaper återspeglar det enfärgade hvita
ljuset i sju nyanser, så uppfatta äfven
vi, till följd af mensklig ofullkomlighet,
sanningen olika, hvilket ju äfven apos-
tolen bestyrker, då han yttrar att vi
blott förstå endels". Föreställ dem
dygden af att älska och tolerera hvar-
andra såsom deder, hvilka ju alla söka
sanningen, och bed dem besinna att
utan andlig d. a. religionsfrihet, kan
det icke gifvas någon sann tro, någon
verklig, högsint öfvertygelso! Eeligions-
frihet och tolerans, det är således hvad
vi i främsta rummet behöfva, det öf-
riga skall sedan följa.
Ungefär sä hafva väl "idéernas" män
resonnerat, då de nu framträda med en
offentlig inbjudning till en "Förening
för religionsfrihet och tolerans i Fin-
land", hvars program och ledande grund-
tankar m. m. återfinnas a annat ställe
i bladet. Och sannorligen man kan för-
tycka dem detta. Hvad annat skulle
de taga sig till? Ingenting kan mera
korrekt återgifva det faktiska förhållan-
det än "att det i vårt land finnes en
"stor mängd dissenters, hvilkas siiill-
"ning är ganska svår, derigenom att
"någon lag beträffande dem ej fin-
"nes, hvarjemte, att döma af senaste
"kyrkomötets beslut, föga utsigt finnes
"att en dissenterlag, motsvarande behof-
"vet, kominer att af näst sammanträ-
dande ständer antagas." Vi finna det
helt naturligt att de beträdt den väg,
de nu inslagit, och kunna ej annat än
anse uppkomsten af nämnda förening
frän deras synpunkt fullt berättigad.
"Uti förverkligandet af deras der upp-
stäldii program ligger enda möjligheten
till framgång, och då de nu engång icke
kunna finna sig i kyrkans lära, är det
svårt att se, hvad annat de under när-
varande förhållanden kunna göra im sö-
ka bearbeta opinionen till sin förmon.
Som kristne och fosterlandsvänner må-
ste vi beklaga det, men detta förringar
icke deras moraliska rätt att framställa
sina klagomål samt på den sedliga öf-
vertygelsens väg söka få dem afhjelpta.
De äro dock hederliga män, och äfven
om vårt samvete förbjuder oss att god-
känna deras anspråk till hela sin vidd,
äro vi likväl pligtige att låna dem ett
lika uppmärksamt och aktningsfullt öra,
som vi göra anspråk på för oss sjelfva.
Må man således äfven i afseende å före-
varande fråga "pröfva allt och behålla
det godt är" (1 Tess. 5: 21). Detta
bör blifva oss så mycket lättare, som
1887.
P-
Statens moraliska uppgift, af E. de Pres-
sensé (slut) 6.
Upprop till s:te allmänna nykterhetsmötet 8.
Föreningen för religionsfrihet och tolerans
i Finland 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
