Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o C.
t
6
Må vi "icke öfvergifva var församling,I
såsom somliga för sed halva!" (Ebr.!
10: ’2.’)) Fg.
Red:s svar. — Artikeln "Nattvards-i
föreningar" i N":d 4 afsåg att gente-
mot fördomarna, okunnigheten och in-
toleransen taga i försvar dem, hvilka
under form af brödsbrytelse, i enskilda,
slutna kret.su- fira Jesu döds åminnelse. ]
De betraktas för närvarande ofta nog
såsom farliga villpandar, sakraments-
föraktare, o. dy]., och att deltaga i en
bröd-lirytelse anses af en del menniskor
som ett vida svårare brott än drycken-
skap, tjufnad och otukt. Hvad vi for-1
dra är att man matte erkänna dessa!
kristnes rättighet att, enligt sin på
skriftens klara ord och utsago grundade j
Mvertygelse, fa begd del nya förbun-
dets heliga måltid, utan att till följd’
deraf utsättas för enskilda och offent-
liga angrepp. Här om tiågonstädes är
ett tält Rr den kristljga toleransen,,
sa framt man icke vill påstå att t. o.
in. formen "di sättet för nattvardens
begående hör till kristendomens lmf-
vudstveken!
l>a emellertid en aktad insändare här
ofvan tagit frågan till tals ur en annan
synpunkt än den vi framhållit, må det
tillåtas oss att, på samma gång vi er-
känna det förf:.- asigter utan tvifvel
delas af många allvarliga kristne, i:
korthet fä bemöta hails anmärkningar. ■
I motsats till förf. våga vi fortfa-
fande påstå att hvarjé kristen bör ’känna>
sig dragen" till alla, hvilka äro "med-
borgare med de heliga "di Guds hus-
folk. uppbygda pd apostlarnas och pro-1
fetornas grund (Efes. 2: 1!)). ty i
vidrigt fall måste man ju anse sig sjelf
heligare än "de heliga oqh Guds hus-
folk ! Kristne som äro "medborgare"
•
med dessa, borde man ju icke blott känna
sig dragen till, utan hjertligen älska,
Och huru det, att vilja vara bibeltrogen,
kan kallas att hafva ett nit om Gud,
"men icke visligtn", förstå vi alldeles
icke. Oss synes det anförda bibel-
stället (Rom. 10: 2) vara fullkomligt
malplaceradt.
Förf. frågar hrilken garanti man lun-
tor det antagandet att blott, verkliga!
lärjungar, eller sådana som verkligeni
vilja vara det, taga del i den heliga
handlingen, då den begås i den slutna
kretsen af nattvardsföreningar? Vi hafva
icke sagt att någon sådan absolut ga-
ranti finnes, utan att enligt Skriftens
vittnesbörd endast verkliga lärjungar
kunna — d. v. s. böra tillåtas — del-
taga deruti, Nattvardsföreningarna söka
realisera detta sålunda att handlingen1
försiggår inom smärre kretsar, der alla
känna hvarandra. Hvilken annan ga-1
ranti är möjlig? Troligt nog att ovär-
diga nattvardsgäster kunna finnas iifven
inom dessa fria föreningar, men då är
det åtminstone utan de öfriga medlem-
marnes vetskap och samtycke. Och i
alla fall är derifrån dock ett stort steg
till att låta äfven oomvända deltaga,
hvilket förf. anser hvarken kunna und-
gås eller gitVa anstöt. Ty nomvända
äro de andeligen döda, otrons och vre-
denes barn (Efes. 2: 1 ’■)) och man
måste väl dock först vara en Kristi
lärjunge, innan man kan taga del i den
heliga måltiden till Jesu döds amiii-
nelse? Ej heller kan det, som förf.
menar, vara deras ensak om de miss-
bruka det dyra nådemedlet,. Skola vi
icke taga vara på våra bröder och om
någon faller i frestelse upprätta honom?
Jfr. Gal. (i: 1, 2 & Hes. H3: (i 8 &
34: ’2 -5. Är det deras ensak om de
missbruka det ena nådemedlet, så böra
de ju äfven ostördt få missbruka det
andra
— Guds Ord. Detta måste blifva
slutsatser. Mm en dylik, slapp likgil-
tighet, att höja på axlarna, sägande:
■"det är deras ensak!" skulle bevisa
ganska ringa vördnad för Guds ord och
instiftelser: tvärtom bör derför nitälskan
om dessa drifva oss att lillse det inga
obehöriga deltaga i nattvarden. Förf.
åberopar sig visserligen i afseende härå
på Jndas. men utom det att hans när-
varo vid nattvardens instiftande utgör
ett mycket omtvistadt ämne, som inga-
lunda kan anses bevisadt, måste hans
deltagande deruti väl i alla händelser
få betraktas icke som rättesnöret för
den kyrkliga ordningen, utan som un-
dantaget derifrån, hvilket man med
allvar bör söka undvika.
’
Den ärade ms. tar fullkomligt miste
då han förmodar att vi med "de onde
andarne’ i 1 Kor. 10: 20—22 af-
sett "ovärdiga nattvardsgäster"! Med
de nämnda orden förstås, som jn tyd-
ligen framgår af sammanhanget och af
förf. äfven påpekas, de köttets och be-
gärelsernas gudar åt hvilka hedningarna
offrade spis- och dryckoffer; tilläinp-
ningen på förevarande fråga är sålunda
tydlig: den som har del i onde andars
bord, d. v. s. är förmörkad till sitt
sinne och lefver i köttsliga lustar. kan
icke pä samma gång hafva del i Her-
rens bord, d. a. i brödsbrytelsen. Vi
tro äfvon fört’, måste erkänna att natt-
vardsföreningarna häruti verklig-en hafva
ett fast stöd. Ty de söka just genom-
föra att de som deltaga i "onde andars
bord" skola uteslutas från Herrens bord.
I detta sammanhang anförde vi älven
1 Kor. 10: IG, att man nemligen endast
på grund af en verklig lifsgemenskap
med Frälsaren, i annat fall icke.kan blif-
va dolaktig af Kristi lekamen och blod.
Samlades de troende redan i apostla-
tideii till brödsbrytelse i enskilda hus,
kan detta aldrig utgöra ett skäl mot
men väl/"or nattvardsföreningarna. Och
äro de sålunda bibelenliga, hvarför skulle
vi icke erkänna det?
cåoitespondens.
Reformationsrörelsen inom hol-
ländska kyrkan.
En vigtig rörelse pågår för närva-
rande i Holland, hvarföre vi hoppas
följande meddelande derom skall intres-
sera bladets läsare.
Reformpartiets kongress, hvilket parti
fasthåller läran om Kristi gudom och
Skriftens direkta inspiration, som hölls
tisdagen den 11 Jan. i en stor sal,
benämnd Frascati i Amsterdam, utgjorde
ett mycket framgångsrikt möte. Om-
kring 1,200 delegerade hade samlats
från alla delar af Holland och salen
var, isynnerhet första dagen, från golf
till tak fvld ända till trängsel. Ingen
erhöll tillträde, som ej undertecknat en
förklaring, att han eller hon ansåg som
en pligt för hvar och en, som vill ära
Jesus såsom kyrkans hufvud, att afkasta
synodalhierarkiens ok.
På första mötesdagen höllo professo-
rerne Knyper, Savornen, Lohman och
Rutgers från fria universitetet i Am-
sterdam särdeles intressanta tal öfver
ämnet, kyrkornas närvarande tryck un-
der synodala organisationen af 181Ii
samt pligter att afkasta bojorna, oafsedt
deraf härflytande försakelser. Trenne
beslut fattades enhälligt på gjorda för-
slag, livarvid alla närvarande till tec-
ken af bifall uppräckte högra handen.
På onsdag, torsdag och fredag arbe-
tade kongressen hufvudsakligast genom
utskott. Kyrkornas delegerade arbetade
i särskilda sektioner, diskuterande sa-
ken, men isynnerhet, arrangerande till—
ernade möten, som, vill Gud, skola
hållas i början af inkommande Maj å
någon central ort inom hvarje försam-
ling. Vid dessa möten skola delege-
rade utses att representera kyrkor eller
grupper af kyrkor vid ett synodal möte,
afsedt att hållas mot slutet af Juni i
Rotterdam. Under mellantidenäro korre-
spondenter och agenter valda för hvarje
församling i hela laudet, för att väcka
folket till inseende, af kyrkornas stora
och mångfaldiga synder, samt förmå
dem att stå upp och afskudda sig den
antikristliga organisationen af 1816,
som under en tung börda af lagar och
förordningar, motsatta Guds ord, för-
qväft den holländska kyrkan.
Hvarje afton liöllos religiösa samman-
komster, der tusor.den närvovo; de höl-
los i hyrda lokaler, emedan national
kyrkorna tillslutits för de bröder, som
frigjort sig från synodalmstitutionen.
Anmärkningsvärdt synes det faktum,
helt visst som svar på många böner,
att under do fyra dagar kongressen på-
gick, intet tilldrog sig som det minsta
störde känslan af den broderskärlek "di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
