Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
» N:o 7.
2
öfver alla de styggelser som vid temp-
lets restaurering kommo i dagen (jfr. 2
Kun. 23: 5—7 & Hes. 8: 7—12 etc.)
äfvensom dérnti att don på den sista
tiden olagligcn hcmtats ut från det al-
draheligasto. Derför skulle förbunds-
arken, tecknet på Herrens närvaro, från-
tagas Juda, och nationen öfverlemnae ål
de straffdomar Herren mångfaldiga gån-
ger förutsagt. •
livar månne arken i sådan händelse
tiafva blifvit dold, och finnes något hopp
om dess framtida återfinnande? Svaret
på denna dubbelfråga bildar bokens in-
tressantaste, mest spännande element.
Arken, säfrér förf., finnen gömd i Akel-
dama, blodsåkern", de gamles To/et!’
Platsen ligger söder om Jerusalem, i
trängsta passet af Hinnomsdalen. Man
ser der en ruin, 80 eller 90 fot högt upp
i bergssluttningen, i Blodsåkerns cent-
rum, och uti denna ruin. hvilken i for-
na öder begagnats till likhus för frem-
Hngar, Bom dit sägas hafva blifvit ned- j
de in emot böljan af 19:de år-
hundradet, finner förf. ott bland Jeru-
salems aldra äldsta minnesmärken. Han
söker nemligen visa att vi här hafva
framför oss lemningarha af den ur-
sprungliga krukomakareverkstad, hvar-
efter åkem tog sitt förra namn, och ii
bvilken Moloksdyrkarne hade sitt för-
nämsta tillhåll. Sedan Josia här upp-
bränt deras ben, blef platsen ansedd som!
den oheligaste och avskyvärdaste i hela
Israel och det var hit Joremias gick för
viil mundtligt som bildligt för-
kunna Herrens straffdomar ’■’iver folket.
Pörf:s åsigi är att ruinen, måhända allt
sedan återkomsten från Babylon, för att
utplåna minnet af de styggelser hvilka
der föröfvats, enligt Mose lag varit öf-
kt med jord, men att. d;i kejsa-
rinnan Helena, omkr, år 1218 e. K.,
derifrån lät bortsläpa icke mindre än
270 skeppslaster, ruinen kom till hälf-
ten i dagen. Don bakre delen ligger
fortfarande dold under jord och grus. \
spärrande ingången till den klippgrotta,
som efter livad alla orsaker gifva vid!
handen, måste finnas der bakom. Till\
denna ännu tillslutna klippgrotta, el- i
ler något i förbindelse dermed stå-
ende hemligt livalf, synes förf. för-
lägga gömslet för Israels förbundsark! i
Han tror att detta ställe genom den s.
k. blodkanalen, som bortförde offrens
blod från templet, stod i direkt förbin-
delse med det aldraheligaste, samt att
arken undanskaffades på denna väg. Han
anser Big hafva spårat en del af ifråga-
varande kanal, hvilken, ofter att hafva
genomgått Tofet för att doroftor böja
sig mot döda hafvet, der don antages
hafva utmynnat, är t. o. m. något högre
och bredare än som erfordrades för ar-
kens bortförande.
Som orsaker till dess döljande i detaf-i
skyvårdaTbfet, "dödsgropen", Nya Testa-1
mentets Gehenna (= Hinnom tillhörig,
enl. rabbinen d:rL. Levysohn\s uppgift)
framhålles, utom det naturliga skydd som
ställets orenhet ochohelighet ansågs med-
föra, att Herren dermed ville lata fullbor-
das vissa profetiska löften och förutsäg-
ningar, hvilka stå tillsammans med Guds
frälsningsplan i Kristus, af hvilken för-
bundsarken mod nådastolen utgör en fö-
rebild, sålunda att dess begrafvando i
Tofet skall förebilda detstora genomKri-
stus skedda återlösningsverket, då han
genom sitt eget blod lösköpto dem, som
voro fdngna under dödens och djefvu-
lens våld. Förbundsarken i Gehenna är
en kraftigt talande bild af den öfver-
flödanäe nåden i Kristus Jesus, hvilken
Gud nu har gjort till en ny och bättre
nådastol, samt torde till följd deraf. när
Herren en gång låter den uppkomma i
ljuset, blifva ott väldigt medel till Is-
raels väckelse och frälsning. I denna
riktning pekar profetian, och derför är
arkens återfinnande en fråga af så ut-
omordentligt stor betydelse. Förf:s å-
sigt är att om systematiska forskningar
och gräfningår kunde företagas å de af
honom såsom sannolika angifna trakter-
na, förbundsarkens gömställe skulle upp-
täckas.
Den knapphändiga öfverblick afbokens
innehall, vi här gifvit, har endast haft
till syftemål att väcka läsarens intresse.
Boken sjelf måste läsas för att det märke-
och intressanta ämnet skall kunna
till fullo förstås. Förf; äger en sällspord
bekantskap med det profetiska ordet och
det ljus han sprider deröfver är stundom
af öfverraskande art. Väl förefaller det
ofta som om lians härledningar och slut-
satser vore något förhastade, men mani
skall dock snart nödgas medgifva attj
förf, på ett berömvärdt sätt löser sin
uppgift, och ju mera man fortskrider,!
mera stadgas öfvertygelsen att man
här liar framför sig, icke en alldeles
grundlös.hypotes, äten en fråga vårdvår
liästa och allvarligaste uppmärksamhet.
!
Dock, man må komina till hvilka resultat!
som helst, säkert är att arbetet erbjuder!
rik. kraftig näring för eftertanken samtI
oftorlemnar i själen ett i allo godt och
helsosamt intryck. Det är ett nytt blad
på fikonträdet, ett gif akt! bådande tids-
ålderns annalkande slut och den nya’
dagens ankomst. Måtte det finna en[
talrik läsarekrets samt. leda till fort-
satta forskningar. Saken synes, redan
innan arbetets utgifvande, hafva blifvit
gynsamt bedömd af professorerne Budin
och Myrberg, ehuru förbittrade mot-1
ståndare, märkvärdigt nog, icke heller
saknats. Boken, som föregås af ett
förord af d:r Levysohn, rabbin i Stock- |
holm, erbjuder fördelen af att vara le-
digt och populärt skrifveri, hvarigenom
innehållet göres njutbart för en större
allmänhet.
cåoiiespottdens.
Upsala den 21 Murs /&&?.
Auktoritet och sjelfständighet —
när skall menniskan lära sig att för-
ena dessa båda till full och sann har-
moni? När man läser medeltidens kyr-
kohistoria och der ser, huru den krist-
na kyrkan tyranniserat menniskorna, —
I och detta ej derför, att medeltidskyrkan
jvar beherskad af staten (som ju alltid
måste herska med utvärles tvång) utan
trots det att hon då kunde regera ej
Iblott sig sjelf efter sina egna lagar utan
äfven sträcka sitt välde öfver staten
—~
när man sålunda finner, att religion och
|kristendom i st. för’ att få göra menni-
skorna rättsligen fria, blifvit använda
| till det mest outhärdliga tvång, — när
jman måste bevitna, huru hvarje andlig
frigörelsetid åtföljes af en andefattig
formalism, som ej kan känna sig nöjd,
’•
förrän alla äro stöpta i en enda form,
;trots det att man i läran erkänner, att
Guds skapelse är full af lif och rike-
dom, — ja, när under århundraden des-
isa erfarenheter upprepats och slutligen
:ingått i den allmänna uppfattningen af
;kyrka och kristendom, då synes det
förtVifladt att någongång komma till
någon allmän öfverensstämmelse i fråga
om auktoritet och frihet. — Var tid är
frihetens tid. Huru länge skall väl
denna otyglade frihet kunna uppehålla
sin kredit? Och huru skall det gå, när
man totalt förlorat förtroendet för den
samma? Det fins mänga, som påstå, att
katolicismen med hela sitt jérnhårda
trång ännu engång skall resa sitt huf-
vud högt bland de protestantiska fol-
ken, sedan den vilda frihetsyran bragt
dem till förtviflan. Och ser man på
dess framgångar under det 19:de år-
hundradet, så kunde man vara färdig
att häri instämma. Dock: vi fasthålla
med förvissning, att utvecklingen på
detta område ej går framåt med natur-
nödvändighet, att det således ej är nöd-
vändigt att så skall ske, utan att det
beror på oss, på livar och en som sma-
kat den tillkommande verldens krafter,
huruvida bland oss lifvets frihet eller
dödens träldom skall vinna seger. Ställ-
ningen är ej ännu förtviflad, om den
ock är stadd i en allvarsam kris. Låt-
om oss af allt vårt hjerta göra oss del-
aktiga af den himmelska andekraft, som
endast är i stånd att öfvervinna verl-
den inom och utom oss!
Men — min inledning har blifvit allt
för lång. Hvart ville jag komma? Jag
ville denna gång visa eder "det nya
Sverige’1i kamp mot det gamla. Det
är nu på allvar fråga om hvad som
skall blifvaframtidens religion, fram-
tidens äktenskap, framtidens sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
