Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 7. 3
hälle och litteratur. Men — livad sä- j
ger jag? Framtidens litteratur är redan:
kommen, och hör således ej längre till
framtiden. Det är neml. i denna äfven
i Sverige ymnigi producerade realism,
som framtidens religion, äktenskap öch
samhälle äro beskrifna. Denna littera-
tur liar nu i ett nyligen utkommet ar-
bete af en teologie lektor J. Personne
fatt sin riktiga benämning: "Strindbergs-
litteraturen". Eftersom ’lotta ämne åter|
blifvit en brännande fråga, vill jag, så
kort som möjligt, lata de finska brö-
derna fä kasta en blick in i den på-
gående kampen mellan gammalt och nytt.
Jag skulle sannerligen ej vilja slösa
papper och bläck på Strindbergs-littera-
turen, mii den ej stode i sä nära sam-
manhang med (b 1allvarsammaste frågor,
Bom sysselsätta var tid. Och dä, vi
alltid måste känna sambandet mellan
den utom oss befintliga besmittelsen och
den, som rör sig inom vart eget bröst,
älven om andra krafter der äro verk-
samma, kan det vara nyttigt för oss
litet hvar atl se eländet rakt i synen.
Man behöfver ej läsa myckel i Strind-
bergs skrifter för att komma på det
klara med dom. Lika litet behöfver
man studera do öfriga realisternas alla
arbeten för att kunna säga, hvad de,
bära i skölden. T. litterära vensterns
program: "Revy 1885" finner 1man allti
livad man behöfver såsom utfyllnad till
Strindbergs "G-iftas" och Geijerstams
"Erik Grane", för att känna sig viss om,
att man ej misstager sig på "det oya
Sverige’. Pörfattarne i nämda Revy ut-
göras af följande mera kända realister:
B. Meijer, A. Ch. Edgren, 0. Lever-
tin, K. af (leijerstam, G. af Geijerstara,
P. Staaff, fröken E. Key och några
mindre realistiskt bortkomna litteratö-
rer. Deras program om faHar religiösa,
moraliska och sociala ämnen
— de-
samma, som realismen öfvcrallt sysslar
mod. Beträffande religionen är tanke-
gången denna: Samhället är bvgdt på
religiös grund, och da samhällskroppen
är i grund förderfvad, måste ju orsa-
ken dertill ligga i religionen, alltså:
bort med religionen! "På alla områden
är det just don gudomliga auktoriteten,
som utgör det vigtiga stridsämnot, Ven-
siern vill ha bort denna auktoritet öf-
verallt och sätt i naturlagarna i stället."
Sa uttrycker sig It. Meijer pfl sitt, upp-
riktiga språk. Och i sammanhang här-
med la vi da ock vela. livad "det nya
Sverige" menar mod moralon eller det
Bedliga. "Tvistefrågorna lyda sä: äro
\.na handlingar moraliskt goda eller
dåliga allteftersom do sta i harmoni el-
ler i strid mod hvad man al’ ett eller
annat skäl kommit att anse som Guds
viljaV Eller beror icke deras moraliska
iieskallenliot tast hellre derpå, huruvida
de ölYeroiisslämma eller ej med vår egen
natur, det vill här säga ined var kun-
skåp om lagarne för vårt andliga och
fysiska lif?" Detta är ju äfven klart och
tydligt. Dock ej alldeles. Ty livad me-
nas med naturlagarna? Fina väl någon
lag utan lagstiftare, utan vilja? Mån-
ne man icke "af ett eller annat skär’
bör anse naturlagarne såsom uttryck för
Guds vilja? Den menskliga viljan, som
liar frihet att bestämma sig i enlighet
med eller i strid mot de gudomliga la-
garna, deruti se vi grunden till rubb-
ningen och oredan. Men den litterära
venstern sätter den i oordning och synd
befintliga tillvaron såsom den rätta la-
gen, efter hvilken det sedliga bör be-
dömas. Och denna ordning eller oord-
ning skall framför allt bestämma för-
hållandet mellan man och qvinna. ■Här-
med äro vi da inne på det sociala om-
rådet, hvartned realismen helst syssel-
sätter sig. Ty om den ock erkänner,
att religionen är grunden till alltsam-
mans, så talas dock ej mest om den,
utan man skyndar från religionen och
sedligheten för att nå fram till osed-
ligheten. Se här livad den väl äfven i
Finland omtalade licentiatenKnut Wick-
sell för några veckor sedan framstälde
såsom hans äktenskapsideal. Sedan han
med mörka färger målat prostitutionens
elände, öfvergick han i sitt andra före-
drag till att tala om botemedlen här-
för. Föredraget började med ett varmt
försvar för den fria personliga kärle-
kens rätt gentemot både kyrkans och
statens inblandning dcri. Alltså: bort
med allt lagbundet äktenskap! Den ur-
sprungliga familjen bestod ej af man
och qvinna med deras barn utan af en
qvinna med barn och bröder, ty man-
nen eller männen voro endast gäster
hos qvinnan. Således: det enda rätta
förhållandet mellan man och qvinna är
det som finnes hos vissa hedniska stam-
mar, neml. "mångmännerT. Men livad
är detta annat än allmän prostitution?
Den enda svårigheten härvid ser Wick-
sell i frågan om barnens uppfostran.
Och här ger han med den ena handon
livad han tagit med den andra: Staten
skall neml. ega ej blott rätt utan äf-
ven pligt att blanda sig in i familje-
lifvet genom att öfvertaga barnens upp-
fostran. Här går Wicksell sa långt,
att den enskilda menniskan betraktas
såsom endast ett osjelfständigt skott på
samfundsstammen, under det han i bör-
jan af föredraget talade så varmt för
den personliga friheten. Hvart hän ven-
sterns anordningar skola leda
— det
tänker man oj på, endast "naturlagen"
uppfylles.
Men jag får pj fortsätta längre med
teckningen af don litterära vensterns
trupp. Jag skulle ju äfven nämna nå-
got om deras framgångar eller neder-
lag. Att don s. k. realismen under
senare år äfven inom vårt fosterland
vunnit stora framgångar och sällan li-
dit något nederlag, det torde vara lika
sant som sorgligt, om man nemligen ser
på antalet författare, som sällat sig till
den, samt på den talang, hvarmed dess
vapen föras. Det ser verkligen ut, som
om ogräset skulle alldeles förqväfva live-
tet. En af de ädlaste förkämparne på
idealismens sida är för närvarande C.
D. af Wirsén. Utan skonsamhet blot-
tar han den litterära vensterns svaga
sidor och ger hugg, som träffa till
höger och venster bland motståndar-
ne. En annan motståndare ega vi i
den humoristiske lektorn i Gefle: N.
P. Ödman. Han kämpar’ med stor
framgång, dels genom sina skrifter
och. tidningsuppsatser (reseskildringar
m. m.), dels -genom sina "aftonunder-
hållningar", som både i Stockholm och
här i Upsala vunnit mångas sympa-
tier. Allvar och lek hafva i denne
person funnit sin skönaste och innerli-
gaste förening, och när han uppträder
vare sig i skrift eller eljes, vika alltid
misstroendets och hatets andar och man
känner luften fyld af renhet och värma.
F. A. Eks bok: "Omstörtning eller ut-
veckling" förtjenar ock att läsas. Vi-
dare uppträdde 1885 en pseudonym
’"Carl Carlsson" mot litterära vensterns
"Revy", som vi ofvan omnämt, och
stälde sig såsom Karl den tolftes bus-
sar: "En mot tio" — såsom brosky-
rens titel lyder. Slutligen nämna vi åter
lektor Perssonnos lilla skrift: "Strind-
bergs-litteraturen och osedligheten bland
skolungdomen". Denna skrift, som har
en strykande åtgång, innehåller ett enda
skri af smärta och indignation mot hela
hären af smutsiga realister. Vi hop-
pas, att den skall väcka många till
nit och eftertänka. Vilja de finska
bröderna lära känna det unga Sveriges
strider och segrar, så må de läsa denna
bok, skrifven med kraft och klarhet.
Under den allrasista tiden hafva vi
haft att glädja oss öfver ett uppträ-
dande mot venstermännen, hvilket för-
visso ej skall blifva utan sina frukter.
Den ofvan nämde herr Wicksell höll
neml. onsdagen den 1(> Mars sitt tredje
föredrag här i Upsala Gille. Dess
ämne var: "Huru jag blef fritänkare".
Det var i sanning sorgligt att höra
hans lofnadssaga, i hvilkon han nu
utan bedröfvelse kunde tala om, att
han engång för alla sagt Gud farväl
och aldrig vidare mött Honom på sin
väg. När föredraget slutat, reste sig
professor Rudin och inlade en allvarlig
och kraftfull protest från religionens,
moralens och mensklighetens synpunkt.
Den smälek, som vederfors prof. R.
vid tillfallet, i det hans uppträdande
helsades med ihållande hvisslingar från
Wicksclls anhängare, har redan blifvit
i någon mån aftvådd dels genom det
erkännande, han fått i tidningarna, dels
genom ett annat sådant friin en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
