Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» TRO och LIF. N:o 7.
4
studenter, som efter en s. k. "nykter-
hets koliation", anordnad af Studenter-
nas Nykterhetsförbund, vid hvilken fil-
ven lektor Ödman var närvarande, följde
sin älskade ordförande till hans hem
under sång samt vid skilsmessan genom
ou af förbandets ledamöter frambar sitt
tack till prof. R. för hans uppträdande.
— Men jag måste sluta, på det mitt
bref ej må bli allt för långt.
L. B.
JfoMéw oth
Jwmmetvkmw.
Den välkända, aktade sign. C. (1. v.
E. riktar i en, längre fram införd,
artikel några vänliga ord till tVikyrk-
lighetens vänner i vart land. Påmin-
nelsen om att äfven de bästa sträfvan-
dpn äro utsatta för soktbildningens fre-
stelser har aldrig kunnat komma lägli-
gare, men erhåller ökad vigt, da den
uttalas af en, som med apostelen kunde
säga: "jag har kämpat den goda kam-
pen, jag har fullbordat loppet, jag har
bevarat tron; härefter är mig förvarad
rättfärdighetens krona" (2 Tim. 4: 7).
För vissn vore def bäst om alla "kunde
verka inom kyrkan som ett godt salt,
utan bismak af någon isrri’, nten vi l>e-
fara att hindret derför oftasi ligger uti
bristande förmåga, icke i bristande vilja.
Tv sålänge kyrkan gentemot de fri-
kristne vill intaga en ställning, som j
hvarken är fiendens eller den alliera-
des, utan ’missionärens’, hvars upp-
trift är att först och tVänist "återföra"
dem frän deras villfarelser", sålänge
måste schismen fortfara och det blifva
omöjligt att nppnå någonslags samver-
kan. Ån mer, de) vore ingenting min-
dre ån en olycka för det andliga lifvel
i vart land, om de frikyrkliga elemen-
ten på sådana vilkor skulle förena sig
med don herrskande kyrkan, ty der
ingen kritik, ingen opposition längre
finnes, der slappas intresset och vak-
samheten, der domna lifskrafterna. Och
dessutom äger den kristne icke heller
rättighet att blott för den yttre enhe-
tens och fridens skull afstå från livad j
lian tror vara en gudomlig sanning.
Må nian derför utfinna en bättre bas
för kristlig enhet än den yttre formen, ty
den ensamt uppfyller hvarken Skriftens,
hjertats eller förståndets fordringar.
I artikeln "något om kyrkans ställ-
ning till prostitutionen", som ingår i
en af de nyligen utkomna sedlighets-
broschyrerna, uttalar förf., uti hvilken
man torde igenkänna en af våra yngre
teologer, pä följande sätt sitt slutom-
döme om kyrkans ställning gentemot
den till följd af "oförsvarlig pligtförgä-
tenhot" så förfallna kyrkotukten: "Kan
och vill folkkyrkan en ändring och för-
bättring beträffande kyrkotukten —dep-
pa, tro vi, beror i väsentlig mån hen-
nes fall eller bestånd. Vill och kan
man i detta afseende ingenting göra, då
befordras måhända Guds rike bäst med
utträdande ur henne". Dessa äro starka
ord, isynnerhet då de komma från en
luthersk prest, men hvem vågar förneka
i deras sanning? Och då nu många kyr-
jkans män å ena sidan påstå, det våra
nuvarande kyrkotuktsbestämningar "äro
skrifna så att säga med Bibeln i hand",
samt icke tarfva den ringaste ändring;
å den andra, att deras ändamål i prak-
tiken totalt förfelas, huru kan man då,
"in Huds rikes sak påtagligon derige-
!nom bäst befordras, klandra de frikyrk-:
ligé Kr deras utträdande? Vi skulle
gerna vilja hafva ett svar på den frågan.[
På en tid, då man i allt vidsträck-
tare kretsar börjar i nykterhetsrörelsen
igenkänna en af de verksammaste häf-
stänger för höjandet af allmän ordning
och välfärd, är det med största öfverrask-
ning man emottagit underrättelsen om
magistratens härstädes afslag å tvenne
af vederhäftiga personer gjorda ansök-
ningar om tillstånd att i denna stad
öppna nykterhetskaféer. Far man döma
af erfarenheten skulle dos.su ansöknin-
gar minsann icke afslagits, derest de |
afsett att bereda ytterligare tillfälleni
till njutandet af starka drycker, ty emotj
iiilättandet af restaurationer och bode-j
gor hafva ju städernas styresmän van-!
ligen "för sin del intet att invända’,
som den stereotypa frasen i dylika fall
lilifvit. Vi hafva visserligen hört upp-
gifvas, att magistraten grundat sitt af-
slag på omsorgen om nykterhetsvärds-
huset "Saimas" intressen, hvilka genom
den befarade konkurrensen ansägos blif-
vit hotade, men denna förklaring före-
faller så orimlig, att man gerna icke
ville sätta tro dertill, ty saken gäller j
ju icke att göra "Saima" till en af mo-
nopolen skyddad affär, utan att till
samhällets alla lager sprida kännedom
om nykterhetens idé samt de välsignel-
ser, hvilka derur leda sitt ursprung, i
Och da ma man icke lägga hinder i
vägen för uppkomsten af nykterhetska-
féer, utan hellre göra allt för att upp-
muntra dem.
I don nyligen aflidno kyrkoherden
K. F. ÖUer liar den lutherska kyrkan
i Finland utan tvifvel förlorat en af
sina dugligaste tjenare, en som med
varm personlig tro på Herren Jesus
förenade en nitisk lärareverksamhet i
ord och gerning och en frisinnad, sjelf-
ständig uppfattning. Städse redo att
träda upp för sanningen, skydde han
icke heller att, följande grundsatsen
"gudaktigheten är nyttig- till allt", ge-
nom sitt eget exempel öfvervinna för-
domarna och bryta väg för nya åsigter,
ehuru detta visserligen ofta bragte ho-
nom otack och klander. Hans djupa
bibelkunskap användes, isynnerhet i
yngre dagar, till flitigt förkunnande af
I Ordet, och många torde de själar vara,
som af hans varma, trosstarka vittnes-
börd fått ljus till evinnerligt lif. Lan-
det är fattigare, då en sådan man går
bort, men der de hvila från sitt arbete
skola deras gerningar dock följa dem,
signande deras minne. Heder öfver
1den gamle!
I "Wasa Tidning lästes nyligen en
skildring om ett upprörande ofog, som
af allmogefolk i Petalaks föröfvats emot
dervarande baptister hvilka, på återväg
från ett i deras bönehus hållet sju-
mannadop, öfverföllos med hugg och
slag, ehuru till följd af länsmannens
mellankomst svårare olyckor lyckligtvis
förebygdes. "En alldeles omotiverad för-
följelselusta mot baptisterna låter dessa
nejders allmogeungdom tidt och ofta
komma sig till last" tillägger korresp.
"ehuru utan alla andra följder än att
baptisternas klena hjord, likasom i den
första kristna tiden, ökas". Åtminstone
fä de pröfva hvad förföljelse för sam-
vetets skull vill säga! Deras predikan-
ter förbjudas af de kyrkliga myndighe-
terna att uppträda, och hjorden sjelf
utsattes för brutala förföljelser från
lutherska församlingsmedlemmar. Kan
detta försvaras inför samvetet, och har
landets presterskap gjort något för att
förhindra dylika för statskyrkan ned-
sättande tilldragelser?
Vi erinra oss i sammanhang härmed
att en högkyrklig lekmannapredikant,
nyligen på besök här, under en bibel-
förklaring i ett af härvarande missions-
hus utmålade baptisterna såsom man-
nen, hvilken saknade bröllopskläder och
till hvilken konungen sade: Binder ho-
nom händer och fötter och kaster ho-
nom i det yttersta mörkret (Math. 22:
11—13)! Det är till följd af dylika upp-
hetsningar från dem, hvilkas embete det
vore att undervisa till frid, kärlek, sakt-
modighet med alla menniskor, som den
okunniga allmogen i råa våldsbragder
söker ett"förment botemedel för baptis-
men. Men man hör aldrig att sådant,
ehuru utgörande en skamfläck för kri-
stendomen, af kyrkan beifras och be-
straffas.
Under rubriken "otur" omtalade tid-
ningarna häromdagen att en landsbo,
som i staden bland annat uppköpt fem
kannor branvin, knapt utkommen på
landsvägen märkte att den dyrbara
vätskan, till följd af mindre omsorgs-
full stnfning, totalt utrunnit från kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
