Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 7. 5
let, hvarför intet annat återstod än
att genasi återvända och förse Big med
ett nytt förråd, ty —och här komma
vi till sakens intressanta sida — de
ntriiima fem kannorna voro afsedda för
ett liisförhörskalas! – När skall ändt-
ligen fräßßeriet och dryckenskapen vid
lAsförhtiren, hvilka enligt en prest-
nians beräkning kusin landet minst
en miljon mark årligen, kunna af-
skaffas, och dessa samlingar blifva hvad
do, kunde vara — tider af vederqvfe-
kelse från Herrens ansigte?
"Halfva antalet af tnenskliga insti-
tutioner hafva till ändamål attgodtgöra
hvad last, brott och okunnighet brutit"
säger <’ii förf., ’»-h fakta gifva nog stöd
;it detta påstående. Pör attblott nämna
ett exempel: mun tillhandahåller folket
bränvin och skördar deraf stor ekono-
misk vinst, men måste samtidigt bygga
fängelser, dårhus och hospitaler rymli-
gare. En tidningsnotis på tre, fyra ra-
der förmäler sålunda heli lakoniskt att
"till ombyggnad af länefängelserna i S:t
Michel och Wasa anslagits, lör det för-
ra 300,000 mk och tor det sednare
525,000 mk". Man gjorde väl uti att
mera än som sker beakta dylika siffror,
ty att medaljen liar sin frånsida, och
don rätt ful, derom kan man snart öf-
vertyga sig, om man eljes vill låta fak-
ta tala, och icke tillsiuter sina ögon för
sanningen.
Ett vänligt ord till M-
kyrklighetens vänner.
Jag urskiljer bland Eder tvenne la-
ger. Till det ena räknar jag dom, som
vilja vara fria från kyrkan. emedan de
vilja vara fria från kristendomen; till
del andra dem, som al’ själ och hjerta
vilja vara kristna, men icke finna sin
tillfredsställelse i folkkyrkan och dess
former. Het är endast till dessa’ sod-
nare jag talar.
I stan alla på en gemensam grund:
don utan hvilken ingen annan grund
kan läggas, Jesus Kristus. I aren
förenade i den gemensamma tron på
honom och i nitet för lians sak. I
hafven dessutom äfven det gemensamt
att 1 linnen sa stora lirister i folk-
kwkan. att I för dossas skull icke vil-
jen tillhöra henne. Men äfven 1 aren
skilda i olika läger. Några af Eder
bekänna sig till baptismen, andra till me-
thodlsmen, ännu andra till Waldenströ-
mianismen o. s. v. Hvar och en af
dessa fraktioner önskar naturligtvis fram-
gång åt sina sträfvanden och ville helst
bilda ett samfund för sig, bygga sig en
Bgen kyrka. De sro häri i sin fulla
rätt. Men under det I alla arbeten för
den gemensamma saken, söken att föra
andra till den lefvandekällan, förhjelpa
dem till tro och kristendom, kurmen I
sålunda icke undgå att hos dem äfven
inplanta do särskilda läror och åskåd-
ningssätt, som känneteckna den skilda
fraktionen. Och då de, som äro före-
mal för Edert omvändelseverk, just till-
höra folkkyrkan, kurmen I sålunda icke
undgå att befrämja splittring inom hen-
ne, splittring i partier, det ena "pau-
liskt", det andra "kephiskt", under det
att en hvar fraktion för sig gör an-
spnik på att vara den äkta kristliga.
Detta allt är naturligt. Men är det
helsosamt? O, att I kunden verka i
kyrkan och i endrägt med det Guds folk
som, trots det omgifvande förderfvet,
dock lefver inom henne — verka i henne
si nu ett godt salt, utan bismak af nå-
gon ism!
Vidare: Edert nit att framhålla folk-
kyrkans brister och föreslå botemedel
derför är ju i sig lofvärdt. Men är det
visligt? Veten I Er.kallade att refor-
mera kyrkan, och tron I Er vara ut-
rustade med gåfvor och krafter dertill ?
Många klarsynta män inom kyrkans eget
sköte inse dessa brister lika väl som I
och arbeta efter sin förmåga på deras
aflägsnande. Men Eom var icke bygdt
på en dag. Med storm går det icke.
Vi måste hafva tålamod. I alla händel-
ser torde blygsamheten
— och jag må
tillägga: "Guds räddhåga" — fordra att
I väl betänken om I, unge och troligen
icke ännu mycket erfarne män, aren
mogna för detta värf.
Men hvarför bekymren I Er egentli-
gen om folkkyrkan.-; refvor? I viljen ju
halva henne helt och hållel bort och
hennes plats ersatt af idel frikyrkor.
Hvad båtar det väl att lappa ett gam-
malt ruckel, som bör nedrifvas? Må de,
som vilja att det "skall qvarstå och äro
sinnade att ännu bygga och bo der,
taga pä sig värfvet att reparera det.
Och slutligen: är icke hvarje frak-
tion bland Eder angelägen om att åt
sin kyrka vindicora ett så stort omfång
som möjligt? Nå väl, tänk om detta om-
fång blcfve så stort att det omfattade
ett helt folk. Vore icke då äfven denna
Er kyrka en folkkyrka? Det bekymrar
Er att folkkyrkan inrymmer så många
döda lemmar, så många falska kristna
oeli uppenbart ogudaktiga, och I viljen
hafva en ren kyrka. Men hvad garanti
liafven I för att Eder kyrka, synner-
ligen om äfven hon blir en folkkyrka,
skall fortfarande hållas ren och fri från
alla heterogena elementer? Och låten I
döpa Era barn, såsom ju de flesta bland
Er lära göra, sä hafven F ju redan folk-
kyrkan i viss mening färdig. Ty hi-
storien vittnar att just barndopets all-
männare införande lade grunden tillfolk-
kyrkorna. Men äfven baptisterna f;i se
till, att icke också bland dem affall in-
träffa och lifvet domnar bort hos mån-
ga, och hos desto flera, ju mera sam-
fundet tilltager i omfång.
Måhända skall, då Era kyrkor så-
lunda blifva, såsom vår folkkyrka nu,
en mixta ecclesia, det blifva klart för
Eder, att man måste hafva fördrag med
de ännu onda menniskorna inom kyr-
kans råmärken, och att dennas uppgift
i afseendo å dem är att arbeta på de-
ras förbättring, icke att skoningslöst
stöta dem ifrån sig. Då skolen I kan-
ske ock finna, att I, som sjelfvn aren
lefvande lemmar i kyrkan och liafven
gåfvan att "stärka det som dö vill",
kähnen Eder. kallade, icke att utträda
ur kyrkan, om ock ondskan synes hafva
der tagit öfverhanden, utan att blifva
qvar på Er plats och söka rädda hvad
räddas kan.
Jag ber Er, mina vänner (ty för så-
dana får jag väl anse Er?), tagen mina
välmenta ord i öfvervägande, och om
jag har orätt, så upplysen mig!
C. G v. E.
Helbregdagörelsen
genom tron,
Ur den förträffliga lilla svenska må-
nadsskriften "Kristianen", som dock icke
torde vara synnerligt känd i vårt land,
taga vi oss friheten återgifva följande
sakrika och sunda inlägg i ett af våra
dagars mest diskuterade andliga spörjs-
mål.
Med helbregdagörelse genom tron me-
nas en helbregdagörelse, som ntföres af
Gud till svar på bön, utan några an-
dra medel, såsom medicin, operation,
ombyte af klimat eller m. e. o. något
som helst annat, yttre eller inre medel.
De nyare åsigterna om helbregdagö-
relse genom tron äro i hufvudsak föl-
jande:
1. All sjukdom är en följd afsynd.
Synden är orsak, sjukdomen verkan.
Denna synd kan vara eller icke vara
den lidande individens personliga .synd.
Men da menniskoslägtet är syndigt, har
såsom en följd deraf sjukdom inträngt
i den dödliga kroppen. Som en följd
häraf stå synd och sjukdom alltid till-
sammans, och själen och kroppen äro
oskiljaktigt förenade.
2. Kristi försoning gäller för syn-
den så väl som för alla dess följder.
Emedan sjukdom är en af syndens följ-
der, innebär försoningen bot äfven för
densamma.
Såsom bevis härför anföres Es. 53: 4:
"Sannerligen, han bar vår krankhet och
lade uppå sig vår sveda". Detta ställe
i samband med Math. 18: 17 anses be-
visa denna punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
