Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 9.
8
menniskans moraliska natur att svara
p;l afslöjanden, sådana som nyss anför-
da? Denna natur, som framlägger stora
frågor, huru emottager den sagda svar?
Det har blifvit sagdt: "Hvarje menni-
ska känner huru inom henne en mängd
önskningar och krafter röra sig-, hvilka
detta lif icke tillfredsställer, och hon
skulle anse sig sjelf mycket olycklig
och Honom som danat lioime, myckel
orättvis, såvida hennes öde vore att al-
drig ernå denna lycka, denna fullkom-
lighet hvarotn hon bildat sig en idé
"Det är dofta som onndviklig-t
ingifter henne tankar på ett annat lif;
och dessa tankar, engång väckta i lien-
nes sinne, lemna henne icke mer någon
ro, sålänge tviflen förefinnas och förrän
en bestämd öfvertygelse upplöst dem.
En natur mod dylika anspråk kan ej
vara likgiltig gentemot de förespeglin-
gar och löften Kristi religion innebär.
Är det väl rätt att menniskan Bålunda
danad skall vända Big bori från den
uppenbarade kristna religionen och i
ersättning derför söka nära sig af ma-
terialistens och ateistens läror, enligt
hvilka menniskan förmultnar med dju-
ret — och tinnes icke mera till? ett
skum blott pä den aniversela tillvarons
brusande ström? Skulle hon ej hellre
utbrista: (iud danade själen för odöd-
ligheten och afpassade odödligheten ef-
ter själen! Bår igenfinnes don sanna.
länge efterlängtade hvilan; hår det star-
ka, aldrig bristande hoppet!
Konklusion. Den sanning, vi här ut-
vecklat, framställer i tydliga drag mot-
svarighetspriiLCipeii i en al’ dess hög-
sta tunnel-. På grund deraf att men- i
niskana moraliska natur är en erkänd
realitet och den kristna religionen ett
erkändt faktum, halva vi sökt påpeka
huru väl don ena år afpassad efter den
andra. Menniskans aktning och vörd-
nad för hvad söm är rätt, hennes ån-
ger "Iver syndon och förväntningar an-
gående odödligheten, allt vittnar om
Honom, från hvilkon detta härleder sig
och som åfven gifvit en uppenbarelse;
den der motsvarar och tillfredsställeri
behofven; allt vittnar för korset, som
bringar samvetet frid samt inspirerar
till ett nytt och bättre lif; vittnar för
den uppståndne konungen sjelf, hvilken
lefver för evigt att älska, välsigna och’■
sträcka sin magts spira genom evig-:
heten.
Vårt argument är visserligen stödt
innolikheten, men en sannolikhet
sä hög atl den för öfverhgelsen erbju-i
der en säker grundval. Doss enskilda
delar hafva livar för sig kraft; men
sammanlagda bilda de ett mäktigt kon-
kluaivt argument till fönnon för vår re-
ligion, rättfärdigande det varma erkän-
nandet af dess anspråk.
de. En viss Heinrich uppförde detta bad,
men det hade emellertid längesedan för-
lorat sin egenskap af badort, och dess
grundläggare sofver bland okända genera-
tioner pä den åldriga kyrkogården. Lä-
genheten utbjöds till salu och inköptes af
en förening kristna män för kristliga än-
damål. Önskan att draga vinst häraf var ej
motivet till köpet; aHtså ingen (inansspe-
kulation. En välförsedd kassa, till hvil-
ken fria gåfvor väsentligt bidragit, använ-
des flitigt och välsignelsebringande förHer-
rens små. Hemmet är med värme omfat-
tadt af den kristna publiken. Ingen be-
höfver vända om derifrån, emedanhan sak-
nar denna verldens gods och guld. De
minsta möjliga priser betalas för uppehäl-
let; i några fall erbjudes fritt underhåll,
der omständigheterna så fordra. Hemmets
afsigt är att vid denna verldens stråkväg,
längs hvilken massorna trängas fram mot
ett annat tillstånd af tillvaro, söka bereda
trötta vandrare en tillflygt, dit de kunna
draga sig undan och hvila en stund. Det
är en plats för trosgemenskap och samtal
för dem, som söka ett bättre, ett him-
melskt arf; der ny styrka upphemtas för
en kristens dagliga pligter och strider, samt
för tillvexandetro, hopp och kärlek. "Hvem
som vill, han komme." Som ande styrker
ande, så hoppas man att en ömsesidig lif-
aktighet skall uppspringa genom besläkta-
de andars samvaro. Och de komma äf-
ven, enligt grundläggames önskan, från
Ryssland, Holland, Preussen, Saxen, Bay-
ern, Rhenprovinserna. ’Wiirtemberg och de
schweiziska kantonerna; der komma gref-
var och baroner, de högstakyrkodignitärer,
missionärer, pastorer, studerande, författa-
re, affärsmän, handlande och bönder; der
komma lutheraner, calvinister, independen-
ter —och de bilda en enda lycklig familj,
sjungande summa hymner, förenande sigi
böner, sittande vid samma bord. Många
språk talas der, men anden är en; det är
en verldens evangeliska allians, med oaf-
brutna seanser. Omsorgen om helsan glöm-
mes icke för den vida högre, själens vård.
Till detta ändamål användes ostörd hvila,
uppmuntrande samtal, ren luft på en höjd
af 2,500 fot öfver hafvet och de vanliga
föreskriftenia på en schweizisk badort.
Centralbyggnaden inrymmer nittio gäster;
dessutom finnas tvenne byggnader nära in-
till samt en annan på en aflägsen bergs-
spets. Besökande få äfven rum i privat
hus. Under turistmånaderna stiger deras
antal till tvåhundra. Hundra acres ängs-
mark genomväfd al’ kullar och skogar höra
till hemmet, och dess omgifningar äro smak-
fullt planterade, en blandning af fransysk
trädgård och engelsk park. Alléeraf gam-
la träd, smala tillstötandegångstigar, sling-
rande sig versttals öfver berg och dal,
skuggiga löfsalar och landtliga hviloplat-
ser inbjuda till ständigt lifutomhus. Om-
gifningarna. såväl för sceneriets skönhet
och omvexling som ock för den beqväm-
lighet och trefnad de erbjuda gästerna, öf-
vergå vida, efter hvad förf. känner till,
andra offentliga badorters. (Forts.)
För sibiriska missionen
har influtit: En 83-årig missionsvän 2 m.;
prostinnan Warelius 10 m.; från ett en-
gelskt bibelsällskap 50 ni.; insamling i
Wehmo 20 m. 25 p.; transport från se-
naste redovisning 500 m. Summa 582 m.
25 p.
ka har dess helsobringande vatten, såväl
som naturens skönhet ditlockat helsosökan- Åbo, G. W. Wilén 4 Co:s boktryckeri, 1887.
Ett af de europeiska
troskemmen.
(Af d:r G. Dräper.)
Heinriclisbad.
Appenzell, Unter-Rhoden är en af de
schweiziska kantoner, som sällan besökas
af fremlingar. Den ligger ej i den allmän-
na resesträtens väg, och dock äger den sitt
särskilda intresse i sin egendomliga reli-
gionshistoria; ty den blef protestantisk på
en liil. da (lotta kostade lif och gods.
Innevånarne iiro intelligenta och före-
ima, af en glad och förnöjsam na-
nir. Sami hufva lyftal Civilisationen, eller
den Mar lyftat dem till en ganska hög
ståndpunkt. Hemmen iiro komfortabla;
Inari och ett äger sin jord att braka och
åtnjuta de alltså oberoende. Barnen äro
klädda; öfverallt iakttager man flit;
och företagsamhet. Tidens anda gör sig|
gällande. Den familjära
schweiziske tig-
garen är som bannlyst: I alla hus hörs j
väfspolens klapprande’. Långt i fjerran på
de aflägsna alpsluttningarha i naturenslig- j
heten, midl i dess storhet och skönhet, af-
’
brytes tystnaden af industrins slamrandei
ljud. Iläruti ligger ortens förbindelse med
den yttre verlden. De vidtberömda gar-
dinerna af oöfverträffad brodyr, liksom de j
dyrbara spanska tapetväfnaderna äga sin
central manufaktur i Appenzell. Arbetet
ulföres i dessa isolerade hem; muslinsar-
betare påträffas inom hvarje familj. Den
aflagsnaste del af verlden betalar sin tri-
but till denna undangömda kanton, och en
panik i handelscityn berör appenzellern i
lians bergsensamhet.
llcla del omgifvande sceneriet bär ut-
prägladl achweizißka karaktersdrag, Der
utbreder sig för blicken Schweiz’ största
insjö och vegetationen or nära nog itali-
ensk. Stillheten pl de ljufligl grönskande
ängsmarkerna afbrytes af hjordäraes ping-
lande klockor, eller landtbon.s sång, der:
de ligga omslutna af en kal bergskedja,
livats toppar betäckas af evig snö. Så
mycken skönhet Bkådas sällan inom en
trång ram. Nordliga Europas Junigrönska
kan icke tälla med den, som här dröjer
qvar i September ja, inpå senaste höst;
tall betäckta of aldrig bleknande grönska
möta ögat öfverallt. Det hela är en jät-
tepark omvexlande på gran-ochbokskogar
med deremellan framilande strömmar, kul-
lar och dalar eller vilda raviner oräkneliga
till antal och varierande till form. sa långt
blicken når. Här och der framskymta pit-
toreska, enstaka schweizerhem, liksom hän-
delsevis nedfallna midt i denna grönskans
ocean, och små frestande stigar, dem den
profana lastvagnen ej kan befara, leda till
dessa gömda lyckliga hem, från hvilka
verldens bullrande väsen för alltid är ute-
stängdt. På de höga bergsspetsame, å
ömse sidor om dalen, stå lik slumrande
vakter imponerande ruiner af bergsfästen, |
hvurest, för årtusenden tillbaka, mäktiga
abboter utöfvade sitt välde öfver menni- 1
skor, så till kropp som själ. Frihet i kyr-
ka och stat, isynnerhet frihet frän kyrkan,
Hr under denna nya tid en besittning,
hvaröfver den modige bergsbon Btoltserar
—och denna dyrköpta frihet bevakas af- j
undsjukt. Afsides från den brokiga, be-
Btyrsamtna verld, som omger slika perso-
ner, och inne i naturens sabbatsstillhethar
det kristna hemmet Heinriclisbad sökt sig
en passande plats. Sedan lång tid tillba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
