Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO ochLIF
Religiös Tidskrift för Finland.
Söndagen den 15 Maj.
Innehall: p.
K<A P-
"(MVur gränsen" 1. Den kristne plöjaren 5.
Korrespondens: Upsala 2. foa-!|aj tt; de eul"oPeiska troshemmen, Hein-
"Bekiinnen synderna den ene för den an- I.;; E2| s?r UIsHH « I richsbad (slut) 6.
dre!" af W. A- M. (slut) 3. ■SHpSHB *’I Kristliga allianssträfvanden under detven-
Noliscr och kommentarier 4. \g?vl^~ ~ 1 ne senaste århundradena, af D. A. Ai-
Ktl vunligl svar pS C. G. v. E:s ord (ill monen (forts.) 7.
frikyrklif,’liclcns viinner, af A. M. ..4. Livingstoneß inflytande öfver Stanley ..8.
"Öfver gränsen".
Blott sällan i vårt land hafva sam-
hällets medfödda dåliga anlag ut-
vecklats till en sådan punkt eller
framstått i en starkare belysning än
under närvarande, på djupt sedes-
lösa och upprörande tilldragelser så
rika tid. Det är onödigt att genom-
gå listan af dessa beklagliga förete-
elser, i färskt minne hos enhvar,
eller ingå i spekulationer öfver de
sensationsrykten, som tid efter an-
nan låta höra sig. Det sorgliga och
oroväckande faktum ligger tydligt
för enhvar, att den moraliska för-
ruttnelsen knapt mera känner några
gränser, samt att vårt fäderneärfda
rykte för trohet och dygd hastigt
håller på att försvinna. Äfven Suo-
mis land har indragits i tidsström-
ningarnas hvirfvel, och enahanda fe-
nomen, dem vi tidigare med oro och
deltagande följt hos de stora kultur-
folken, kunna småningom börja iakt-
tagas äfven hos oss. Tidens härjan-
de farsot "verldssmärtan" har upp-
nått våra stränder.
Och livad hafva vi väl gjort för
att stäfja dess framfart? Det är sant
— enskilda kristne hafva förstått
sin pligt, en större lifaktighet har
inträdt på det andliga området, nyk-
terhetsreformen har vunnit talrika,
hängifna förkämpar och sedlighets-
frågan.utgör en af dagens brännan-
be spörjsmål. Men allt detta är dock
blott frukten af enskild omsorg och
företagsamhet, under det de makt-
ägande i allmänhet antingen under-
låtit hvarje åtgärd till det ondas
hämmande eller ställt sig rent af
fiendtligt emot dem, hvilka genom
sin verksamhet kunde och skulle ut-
göra den säkraste skyddsmuren mot
detta onda. I förra afseendet er-
inra vi om den liknöjdhet, med hvil-
ken prokuratorn, lagarnas främste
målsman, betraktar den utmanande
kränkning af lag och rätt, som gif-
vit upphof till den s. k. prostitu-
tionsfrågan, i senare afseendet åter
önska vi fästa uppmärksamheten på
en af de mest bedröfliga företeelser
den närvarande ställningen har att
uppvisa. Den rör frågan om de sven-
ska lekmannapredikanterna.
Då dessa i de aldra flesta fall ic-
ke äro finska undersåter, utan vi-
stas härstädes å pass, måste deras
ställning och uppträdande alltid va-
ra underkastade vissa inskränknin-
gar. Men sålänge vördnaden för öf-
verhetens gudomliga ursprung samt
hennes embete att vara det ondas
hämnare och det godas beskyddare,
utgör en af bottenbjelkarna i sam-
hällsbyggnaden, kan man dock all-
tid vänta att dessa predikanter icke
af de styrande skola fjettras i sitt
lofiiga och berömvärda förehafvan-
de,ännu mindre behandlas såsom far-
liga, samhällsvådliga individer, utan
tvärtom komma i åtnjutande af all
den frihet och det skydd, som om-
sorgen om det allmännas väl och in-
tressen kan erbjuda dem. Tyvärr
är det dock icke så. Lekmannapre-
dikanter äro sällan gerna sedda, hvar-
ken af kyrkliga eller verldsliga myn-
digheter. De förra utsträcka dem
vanligtvis på den högkyrkliga "bekän-
nelsens" Prokrustesbädd — hvilken
alltid är för kort!
— och afhugga
ogeneradt benen; de verldsliga auk-
toriteterna göra mindre omvägar och
förpassa dem helt enkelt "öfver grän-
sen," antingen denna sedan är sta-
dens, länsmansdistriktets eller rikets.
Vi erinra oss många sådana fall från
de sista tre, fyra åren, men vilja för
exemplets skull anföra ett, som just
dessa dagar blifvit oss meddeladt
från Åland, och som derjemte är ty-
piskt för tillvägagåendet vid dylika
trakasserier. Efter att hafva om-
nämnt den andliga rörelse derstädes
försiggår, fortsätter brefskrifvaren i
hufvudsak:
"På E—ö har den dock varit störst; ja,
man kan säga att der varit en ganska
kraftig väckelse. Det dröjde derför icke
heller länge innan kyrkoherden, livars ställ-
ning till den fria lekmannaverksamhetenär
känd, började vidtaga åtgärder för att qviif-
va rörelsen. Kyrkorådsförbud utfärdades
mot "alla utländska predikanter, eho det
vara må". Då dessa likväl ej ansågo sig
böra åtlyda ett dylikt förbud, telegraferade
han ögonblickligen till guvernören, påkal-
lande hans hjelp. Från guvernören ankom
snart order till vederbörande myndighet att
förpassa öfver gränsen ifrågavarande pre-
dikanter, för så vidt de icke hade lagligt
yrke på landet eller, ingått äktenskap med
finsk undersåte. Att man sålunda, utan
ringaste ransakning, kan blifvautvisad från
Finland hade vi ändock icke trott. Månne
lagen verkligen tillåter en sådan orättvisa?
Samme prestman har sedermera förbjudit
en dervarande broder, som brukar tala or-
det, att offentligen göra det, samt ålagt en
syster, som med stor framgång hållit sön-
dagsskola, att strax upphöra dermed."
"Öfver gränsen!" — dessa ord ut-
trycka tyvärr alltför ofta vederbö-
rande myndigheters uppfattning i af-
seende å de svenska predikanterna.
Det är den brutala styrkan, som sät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
