Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 10.
2
ter sin häl på den svaga; makten,
som i strid med Guds ord(Rom. 13:
3— den enda fullmakt, hvilken
kan tillförsäkra henne respekt, blif-
vit "till. skräck för de goda gernin-
garna". Och om hvilken ödesdiger
kortsynthet vittna icke dessa ord?
"Öfver gränsen!" Skicka bort ur lan-
det dem, som undervisa menniskor-
na till tro, lydnad, gudaktighet och
inbördes frid, under det man låter j
en v. Bergen och en Geijerstam obe-
hindradt röra sig och så sitt för-
derfliga utsäde! De svenska predi-
kanternas verksamhet är af sedlig,
uppbyggande beskaffenhet, söndags-
skolor uppstå, bibelklasser inrättas,
der Guds ord allvarligt och flitigt
studeras, drinkaren lemnar krogdi-
sken, och gudsfruktan, renlighet tref-
nad och välmåga göra sitt inträde
öfver fattig inans tröskel; hvaremot
nämnda litteratörer och föreläsare
nedrifva allt det, som kunde vara
menniskorna till verklig tröst och
hjelp, utan att förmå gifva dem nå-
gon stödjepunkt i stället. De förra
kosta icke blott landet ingenting,
utan det välstånd de genom sinkrist-
liga verksamhet producera, öfvergår
mångfaldiga gånger det tarfliga be-
lopp, som behöfves till deras under-
håll, medan deremot herrar v. Ber-
gen och Geijerstam aldrig förkunna
sitt evangelium utom mot dryg, kon-
tant betalning och följaktligen fört
stora summor ur landet. Och egen-
domligt nog är det dock "predikan-
terna," som förföljas, under detotros-
och osedlighetsapostlarne få gå fria!
Vanligt sundt förnuft tycker likväl
att om någon tortjenar att "förpas-
sas öfver gränsen", så är det väl
dessa senare, samt att på en tid,
då så många samhällsupplösande ele-
ment äro verksamma, det är höjden
af törblindelse att stöta ifrån sig per-
soner, som genom kraften af Jesu
Kristi evangelium leda rnenniskorna
från orättfärdighet till rättfärdighet
och från satans välde till Guds en-
födde Sons rike. Må man besinna
att för alla de hinder som uppstäl-
las för den kristliga lekmannaverk-
samheten, antingen svensk eller fin-
ländsk, och för allt det motstånd
man i köttslig ifver gör densamma,
man blott lemnar ogudaktigheten och
sedeslösheten friare händer, man en-
dast gynnar utbredningen af det mot
hade Gud och menniskor riktade on-
da, hvars tillvaro vi deremellan så
djupt beklaga. Må en annan väg
derföre, medan tid är, inslås af de
styrande i kommun, kyrka och stat,
och välsignelser skola snart upp-
spira i dess spår, vittnande om att
man handlat rätt.
cåotxespondena
K
f/isala den 20 April 1887.
Drijclcenskapen och olulclcn äro
laster, som man helst ville resonnera
bort, när det gäller de "bildade". Men
tyvärr — de framträda ej sällan äfven
bland dessa i all sin nakenhet. Derför är
förvisso en öppen strid emot dem äf-
ven här af nöden. Jag tänker nu sär-
skildt på studenterna här vid vårt uni-
versitet. Det ligger sannerligen ej i
mitt intresse att nedsätta dem, då jag
sjelf räknar mig till deras krets. Och
tecken till sedlig kraft och energi fin-1
nas äfven bland studenterna. Men nog I
måste man många gånger sucka vid
tanken på, huru många unga, lofvande
förmågor gått under i dessa lidelsers,
bränningar. Det är tanken härpå, som
frammanade bildandet af "Studenternas
Nykterhetsförbund" år 1877 (höstter-
minen). Jag vill nu i korthet presen- i
tera denna förening. Dess ändamål
och verksamhet angifvas bäst med stad-
’
garnes ord (§§ 1 och 2): "Föreningens;
ändamål är att verka för större mått-
lighet i bruket af rusgifvande drycker i
sårskildt inom .studentkaren. Förenin-
gen, förverkligar sitt ändamål genom:
L:o föredrag och diskussioner: 2:oUt-i
gifvande och spridande af nykterhets- ]
skrifter. 3:o NykterhetssamqvänT. Om
första momentet heter det längre fram:
äger att om möjligt minst i
engång "in uret anordna de i § 2 ■
nämnda föredrag, till hvilka arven andra
än föreningsmedlemmar må kunna in-
bjudas". I enlighet härmed hafva ock
vanl. tvänne föredrag hållits om året,
och bland dessa äga vi nu några vär-
defulla bidrag till nykterhetsfrågans
utredning i religiöst, sedligt, socialt j
och medicinskt afseende, utgifna i tryck.;
Härmed har jag då omnämnt äfven det!
andra momentet. — En stor brist hos|
föreningen från början af dess tillvaro,
’
en brist, som hotade att alldeles till- j
intetgöra intresset för saken, var sak-
naden af sammankomster. I de ur-
sprungliga stadgarne var endast ett
sammanträde om året föreskrifvet. Den-
na olägenhet afhjelptes för några år till-
baka, då föreningen beslöt att termin-;
ligen anordna ett och annat nykterhets-
samqväm, om hvilka det i de nya stad-
garna heter: "Nykterhetssamqväm hål-
las såvidt möjligt minst engång i ter-
minen, till hvilka äfven utom förenin-
gen stående porsoner äga tillträde".;
Vi ha ock haft åtskilliga samqväm, som j
nog länge skola bevaras i inångas min-
ne. Det sista, som vi hade, var dock j
det bästa af alla. Professor Kudin, se-
dan ett par är tillbaka föreningens ni-i
tiske ordförande, hade till festen in-’
bjudit lektor Ödman från Gefle. Afto-
nen förflöt under intagande af en en-
kel supé på en af de större nationssa-
larne, der omkr. 150 studenter voro
närvarande. Alla slags stimulantia voro
bannlysta. Festen kostade ock endast
50 öre per man. Dock lät man sig
don enkla anrättningen väl smaka. Ef-
ter supén slog man sig ned i en half
cirkel omkring ordföranden och lektor
Ödman. Hvad som gaf samqvämet en
sådan ungdomlig friskhet, var dels den
kraftiga studentsång, som utfördes, dels
en "landsmålsberättelse", som föredrogs
af en äldre student, men framför allt
höjdes festglädjen genom lektor Öd-
mans deklamation och sång. "Magi-
sterns sommarvisa" gjorde största lyc-
kan. Professor Kudin, som eljesrepre-
senterar det djupa allvaret, deltog med
ungdomlighet i samqvämets glädje. In-
nan festen slutade, uppträdde förenin-
gens vice ordförande och föreslog, att
föreningen skulle i procession med stu-
dentsang ledsaga lektor Ö. och prof.
K. till sina hem. Förslaget vann all-
mänt bifall. Omedelbart före uppbrot-
tet utbragtes ett lefve för lektor Ö.,
som i humoristisk stil uttalade sitt tack
för den trefliga aftonen. Förr i tiden
hade det varit sed att beteckna nyktra
studenter, med namnet "tunguser". Han
gladde sig derför att se omkring sig
sa inånga glada tunguser. Efter ett
lefve för professor Kudin, ordnade sig
skaran till processionen, sångarne stäm-
de upp en sång, och snart var man
framme vid lektor Ödmana bostad. Här
rtek han återigen tillfälle att tala till
studenterna, som nu till någon del för-
ökats. Han uttalade sin förvåning öf-
ver den förändring, som här skett, se-
dan han var student. Då kunde man
ej få bevittna en sådan procession, som
på denna sena timma af dagen full-
komligt nykter tågade fram på Upsala
gata under studentsång. — Sedan man
ånyo utbragt ett lefve, fortsatte pro-
cessionen sitt tåg till prof. K:s hem.
Framkomna till hans trappa hemburo
studenterna sin tacksägelse till profes-
sorn för hans ädla och kraftiga upp-
trädande mot Wicksell, då han höll sitt
föredrag om huru han blef fritänkare.
Till svar härpå yttrade professorn, att
det visst icke var af någon personlig
ovilja mot Wicksell, som han uppträdt
— icke heller för att deraf skörda nå-
gon ära. Han hade gjort det i kri-
stendomens och sedlighetens namn. Och
nu ville han bogagna tillfället att ut-
bringa ett lefve för den evigt sanna
realismen, som är ett med den sanna
idealismen. En så upplyftande och an-
genäm afton är nog ej så ofta före-
kommande här i studentlifvet. Måtte
den lemna några spår efter sig! —
Jag har härmed berättat något om
hvad som göres ibland studenterna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
