Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 10. 3
nykterhetens befrämjande. Hvad sed-
Itffhelen beträffar, vore mycket att säga.
Aldrig har Ppsala samhälle varit i en j
så stark rörelse i detta afseende, som
nu under den gångna tiden från den
2 April. Då hölls niiml. den mycket
omtalade "sedlighetsdiskussionen", an-
ordnad af en studentförening "Ver-
dandi", som i allmänhet karaktäriseras
af det nya Sveriges idéer, om ock mån-
ga medlemmar ej kommit så långt som
en <•■ iif Geijerstam. Föreningen hade
inbjudil prof. Rudin, som ock in-
fann sig och förde den kristliga sed-
lighetens talan på ett sätt, som ina-
ste göra ett djupt intryck_ äfven på de
häftigaste motståndare. Äfven profos- j
sor Johansson uppträdde med ett an-
förande, som ej undgick att träffa mot- i
ståndarne i en öm punkt. Motsatta
sidans fcaian fördes af män, sådana som
Knut Wicksell, G. af Geijerstam, Oscar
Levortin, kund. liilljeliöök och en lit-
teratör från Stockholm Bergegren, som
gick längst i oförsynthet. Mycket vore i
att säga om denna sedlighetsdiskussion.
Man kunde vid detta tillfälle på nära
håll få känna, hvilken luft som blåser
inom vissa frigjorda kretsar. Den all-
männa fordran på detta håll uttalades
sm öppet som någon gerna kan önska.
Ehuru man var ense i att fördöma
prostitutionen, yrkade man likväl på
fritt tillfredsställande af driften, så snart i
denna gjorde sig gällande. "Könsdrif-1
ten, yttrade herr Lilljehöök, har under
en oerhördt lång utveckling uppnått en j
sådan intensitet, att den ej ostraffad11
kan undertryckas". Häri torde ligga j
en ganska bedröflig sanning, hvad sär-1
skihlt de bildade samhällslagren be-
träffar, der en allsidig- utveckling af
menniskans kroppsliga förmögenheter
blir mer eller mindre omöjliggjord un-
dor ett stillasittande lif och ensidigt
tanko- och fantasi-arbete. • Häremot
framhölls af professor Rudin, att stu-
dontoruj. måtte inskränka det ensidiga
och öfverdrifna studiearbetet och tänka
på atl sköta helsan. Kallt vatten och
gymnastik rekommenderades härvid så-
som utmärkta hjelpmedel. Beträffande
frågan om folkökningen yttrade han,
att Malthusianerna icke borde spela
försyn, utan livar och en för sig handla i
enligt samvetets lmd och lemna liefolk- .
aingsfrågan ål försynen — möjligen
äfven ål statsmännen. Hetta Rudins
yttrande, som kom mot slutet af dis-
kussionen, gaf en viss prägel åt hela |
afslutningen. Och ide ord, med hyilka
J
ordföranden tackade professorn "för det
utomordentligt hänsynsfulla sätt, hvarpå
han bemött sina motståndare", kunde
man höra, huru helsosamt det är, när
sanningen på ett lugnt och vänlid sfiit
försvaras. Såsom redan nämndt, har
[Jpsala samhälle efter donna diskussion
varit i ganska häftig rörelse. Nästan
i hvarje tidningsnummer har man sett
en eller flere insändare af mer eller
mindre häftig art. Snart fick man
emellertid något annat att tala om, då
en medicine doktor Anton Nyström, po-
sitivistiska samfundets ledare i Stock-
holm, uppträdde i disputation med en
filosofie docent härstädes af den bo-
strömska skolan Frans von Schéele.
Här utkämpade den realistiska och idea-
listiska filosofien en häftig strid, som
varade från kl. 7 till Vji-2 e. m. Af
den häftighet och oförs3Tnthet, med hvil-
ken d:r Nyström for ut emot all me-
tafysisk spekulation kunde man komma
till att ana, huru det skulle gå med
friheten .för den idealistiska verldsä-
skådningen, ifall positivismen i en el-
ler annan form såsom de "exakta" na-
turvetenskapernas filosofi finge öfverta-
get. Mil Gud bevara oss derifrån ge-
nom att uppväcka allt flere, som förmå
att se genom tingens yta och upptäcka
det ’osynliga, som. döljer sig bakom allt.
Men framför allt, må sedlig kraft, upp-
buren af en lefvande gudsfruktan, rädda
oss från sedlighetsnihilismens faror!
L. li.
Bekänuen synderna, den
ene tor den andre!
(Forts, och slut.)
Något om själavården och ett upplysande
exempel från lifvct.
Ingen torde förtycka mig det att jag
här ofvan gifvit företräde åt den gamle
Luther och den nye. Funcke; emedan
jag icke tilltrott mig att kunna tala
bättre och mera på sak gående, har
jag gifvit åt dem hedersrummet vid
behandlingen af detta högst vigtiga äm-
ne. Funcke är ju en af vår tids men-
niskor, derföre kan han förträffligt tala
till "ss "förderfvade" nutids menniskor.
[ligen, som måhända tager sig" före att
läsa detta, torde hänga sig på Judas
träd, ehuru nämnda ofta upprepade epi-
tet tilldelas honom, ty "början till ut-
öfningen af det goda består ju i se-
endet och bekännandet af det onda".
Våra fader fordomtima och nu torde ej
haft mera att berömma sig af inför
Gud, än vi. Jag vill med läsarens
begifvande än låta broder Funcke ifrån
ett annat af sina viil kända arbeten
hålla för oss en liten föreläsning i
pastoral teologi. Han skrifver i sin
"S:t Paulus till sjös och lands" bland
annat följande:
"Genom själavården vinnas församr
lingsmedlemmarne, genom predikan fö-
reträdesvis stärkas och befästas de.
Då man i våra dagar klagar så myc-
ket öfver det kyrkliga lifvets förfall,
öfver tonia kyrkor, öfver nattvardsbord
utan gäster, öfver dopets och den kyrk-
liga vigselns uraktlåtande, öfver brist
på respekt, kärlek och förtroende till
kyrkans invigda tjenare, — skulle icke
denna nöd mångenstädes hafva sitt ur-
sprung deri, att det brister just i det,
som här berättas om Paulus: "Han
undfick alla dem som ingingo till ho-
nom?" — Huru är det med dig, käre
kristen, som läser detta, huru är det
isynnerhet med oss, käre embetsbrö-
der? Undfå äfven vi med kärleksfullt
hjerta alla som komma till oss, för att
söka tröst och råd och hjelp? Ja, i
sanning, det kräfves mycket tålamod,
nacken kärlek och ett kraftigt lif i
hoppet, om man efter så många erfa-
renheter af menniskors otacksamhet,
efter så många smärtsamt svikna, för-
hoppningar skall alltid ånyo kunna
med godt förtroende uträcka en hjelp-,
sam hand mot hvar och en som kom-
mer. Och dock äro vi under sådant
arbete riktigt sysselsatta med att efter-
följa Kristus, vår Frälsare, och att ut-
öfva den sjelfuppnffrande kärlekens oan-
senliga verk, under det att prediknin-
gar och andra embetsförrättningär (ifall
Gud förlänat oss någon talang) inbringa
oss mycken åra lies menniskor och
skänka rik näring åt den gamla Adam
uti oss.
— Om än umgänget med de
enskilda själarne kräfver större försa-
kelse, så skänker det ock i stället så
mycket större välsignelse". *) — Ehuru
det sagda företrädesvis afser förhållan-
dena i Tyskland, äger det icke för thy
mutatis mutandis — med nödiga för-
ändringar — sin fulla tillämpning på
förhållandena jemväl hos oss. Att rast-
löst resa omkring i stad och på land,
uppträda inför stora skaror af menni-
skor. och att under daglig, ja stund-
lig, nppöfning af medfödda talare-ta-
langer blifva bemärkt och rosad såsom
en "begåfvad andlig talare", kan med
skäl kallas "en lysande carriere;" huru
mycket af allt detta skett i tro och
"Guds räddhåga" skall evigheten besan-
na. Endast det som gjorts till Jesu
ära och själens salighet, skall Jesus
på den sista stora dagen i nåd belöna.
Men hvar’ någon fallen Maria Magda-
lena, någon botfärdig publikan eller
någon rädd Nikodemus med Kristi hug-
neliga evangelium tröstas och upprättas
samt dymedelst föres till Jesu och hans
barns församling: det ser endast den
allseonde Guden, som ransakär hjertan
och njurar och vet hvad andans sinne
är. Många herrliga erfarenheter få
dock Herrens trogne tjenare göra un-
der detta arbGte i Herrans vingård.
Här ett exempel bland många. — För
par veckor sedan hände det att en ung
gift man i min församling hvars lef-
nadssaga varit mycket brokig — har
ock varit häktad för brott — kom vid
*) Af.utidert. understruket. Sid. 291, 292.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
