Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barkarö prästgård och mina föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARKARÖ PRÄSTGÅRD OCH MINA FÖRÄLDRAR
nad, äganderättskänsla och prestigehunger. Jag lärde mig snart hälla
med en äldre, högintelligent kvinna om det rentav lögnaktiga i Topelii
så ofta citerade dikt, »Var finns en kärlek, som intill döden står oför-
ändrad i alla öden?» Däremot har faderskärleken alltid för mig stått som
ett psykologiskt underlag för min tro på Gud som fader. Kärleken till
min far har också kommit mig att beklaga den tillbakasatta ställning, som
fadern ofta har i familjen, där mor och barn inte sällan sammansvärjer
sig att »skydda» honom för ledsamheter och modern omedvetet drar
till sig barnens kärlek på faderns bekostnad genom att förtiga hans roll
vid livets uppkomst. Lösensordet »Mannen till hemmet, kvinnan till sta-
ten» — icke som byte utan som samarbete — står numera för mig som
tidens viktigaste krav vid arbetet för full gemenskap i världen. Det sam-
manhänger med den ömkan jag känner med den ur hemmet ofta så gott
som eliminerade mannen, vars ömhetsbehov inte som kvinnans får fullt
utlopp i personvård. Det är den känslan som alltid kommit mig att i
katolska kyrkor offra slantar åt Sankt Antonius, som står vid dörren
med Jesusbarnet på armen och tigger bröd åt de fattiga. Varför skall
madonnan, moderskärlekens symbol, vara så rikt företrädd i konsten,
medan faderskärleken endast föranlett Murillos berömda bilder av S.
Antonius? Har den nutida mannen ännu inte upptäckt sitt eget själsliv
på den punkten, så att det kanske behövs kvinnliga konstnärer för att
lära honom det?
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
