Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra systrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hä l 1 I Ë Ii
LYDIA WAHLSTRÖM
sjö av en bit spegelglas och en barrskog av mörkgrön mossa — alltihop
med locket av en cigarrlåda till grund. Längre fram översållade hon pap-
pas rum med modellstudier från akademin och berättade också historier
om modellerna. Hovmannen från Gustav III :s tid var i levande livet
kypare, och krigaren från Gustav Adolfs tid var en försupen luffare,
och den vackra dalkullan var samma flicka som hennes akademikamrat
Finlandssvensken Jakob Ahrenberg skildrat i sin novell »Ungdom».
Men hon skaffade också hem en symaskin av Singers fabrikat, som vår
hund Tyra skällde på och jag olovandes försökte sy på. Där sydde hon
bl. a. förskinn åt »pappas dräng Ludvig Wahlström», men också den
första »fina» sommarkappa jag någonsin haft. Och min stolthet över
Edit kände inga gränser, då jag fann, att hästarna skockades omkring
henne, när hon gick och sjöng i skogen, liksom barnen kring hennes staffli,
när hon satt och målade den gamla bastun.
Egentligen är det svårt att tänka sig, att det kunde döljas så mycken
melankoli bakom denna ljusa gestalt som det faktiskt visade sig göra.
Men Edit led alltid av ett slags olycklig kärlek till vår mor, som ibland
var hjärtlös nog att låta henne känna på att hon inte hade läshuvud.
Mamma hade faktiskt inte lyckats lära henne något annat språk än tyska,
som familjen ju dagligen talade före Barkarötiden. Edit berättade för
mig att hennes längtan efter mammas ömhet var så stark, att hon ibland
som en liten hund brukade smyga med sig i sängen något av mammas
klädesplagg som surrogat för henne själv.
Men så upptäcktes plötsligt under en sommarvistelse i Visby i slutet
av 6o-talet, att Edit gick omkring och ritade av ruinerna med obestridliga
tecknaranlag, och sedan lades all möjlig omsorg ned på hennes utbildning.
Det blev nog en svår besvikelse för min mor, då hon efter bara några
år avbröt sina studier på konstakademin för att gifta sig med en kamrat.
(Arkitekterna fick den tiden sin utbildning mera vid akademin än vid
Tekniska högskolan.) Edit hade inte varit alldeles utan framgångar, sär-
skilt i porträttgenren, där hon hade utpräglade anlag för att träffa likhet,
och hon brukade med entusiasm tala om sina lärare, Boklund, von Rosen
och Winge, men framför allt den norske konsthistorikern Dietrichson.
Att hon gifte sig så tidigt berodde på att hon snart misströstade om
att kunna bli en verklig konstnär, förutom att hon plågades av studierna
efter naken modell... Visserligen betonade hon alltid lärarnas finkäns-
lighet mot*de ofta förkomna och oblyga flickstackare det gällde, men hen-
nes solidaritetskänsla med sitt kön var så stor, att hon led av deras
förnedring.
Härtill kom att vid mitten av 70-talet den waldenströmska rörelsen
gjorde sitt intag i den ungdomliga kamratkretsen, där min syster var en
stor favorit. När jag en gång frågade henne varför hon just hade förlovat
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
