Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra systrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FYRA SYSTRARNA
sig med Erik Hedin, som sedan blev stadsarkitekt i Gävle, svarade
hon, karakteristiskt nog : »Han var den manligaste bland de kristliga her-
rarna som friade till mig!» Jag märkte också att systrarna i allmänhet
inte tyckte om när någon av deras vänner »gick i främmande ok med de
otrogna», som det hette på bibelns språk.
Mamma kunde inte dölja sin missräkning över Edits avbrutna artist-
bana, och här gjorde det sitt till, att hon inte ansåg fästmannen vara
värdig hennes vackra flicka. Allra värst hatade hon hans »separatistiska»
religiositet, som införde »andliga slagdängor» i vårt hem och tydligt tog
avstånd från profan musik och dans på julkalasen. Detta gjorde, att
Edits förlovningstid blev allt utom lycklig, och giftermålet blev en stor
befrielse. Livligt minns jag bröllopet, den II februari 1879. Mamma hade
plockat fram gamla vita tyllklänningar och sidenskor från storasystrarnas
uppvisningar på dansskolan i Västerås på 6o-talet, och i dessa lite gam-
malmodiga kostymer stod Clara och jag och höll silverljusstakarna åt
pappa, som förrättade vigseln i salen. Underligast var dock den psalm,
som Edit trots mammas protester valt, säkerligen en — naturligtvis full-
komligt omedveten — hämndeakt för alla de svårigheter som mamma
berett henne.
Måste ock av törnen vara
här din krona, o min brud,
tårar dina pärlor klara,
suckar dina sångers ljud,
lyft din’ ögon upp och se,
över jordens kval och ve,
himlen öppnad, palmen vunnen,
livets krona saligt funnen.
Äktenskapet skänkte åtta barn, av vilka sex överlevde. Jag beundrade
Edit alltid för att hon i olikhet med de flesta mödrar ärligt kunde säga
ifrån om sina barn: »Inte skulle jag bry mig om dem, om de inte vore
mina egna.» Men det gav även glädje åt morföräldrarna, som ofta fick
välbehövlig rekreation på familjen Hedins lantställe på Gävle-Norrlandet.
Och vår mors svartsjuka antipati mot mågen förbyttes snart i en upp-
skattning, som han otvivelaktigt hade förtjänat genom sin hänsynsfullhet.
Vad Edit beträffar fick hon inte mycket utrymme för sina artistiska in-
tressen, utom då hon en tid var ritlärarinna i Gävle flickskola. I stället
gjorde hon genom sin duglighet som husmor, särskilt som familjens kläd-
sömmerska, alltmera skäl för mammas öknamn eller smeknamn »Prakti-
ken». Hon fick småningom ett mjukt sätt, som dock dolde ganska myc-
ken okynnig satir och härmningsförmåga, och i flera fall hade hon nog
lika väl som jag kunnat heta »Kritiken». Med åren vände sig hennes
kritik också mot den waldenströmska riktningen — och inte minst
mot lektor W. själv, som var hennes närmaste granne på sommarnöjet.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
