Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra systrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AEdRA iå Hl 1 il K Ail kA MAA ALA Eik hi hiia IM ii hill «M hi HM I
DE FYRA SYSTRARNA
som en gång sade henne: »Vi är så tacksamma, när det kommer frun-
timmer och talar till oss, för de är inte så populära och högvetenskapliga
de som herrarna.» Detta berodde nog helt enkelt på att de flesta av dem
var lärarinnor.
Till min systers stora popularitet bidrog nog inte endast hennes lätt-
het att tala och hennes många skioptikonbilder från vidsträckta resor,
utan säkerligen också det starka patos, varmed hon kunde göra sådana
saker som passionsspelen i Oberammergau levande och gripande. Sär-
skilt i Kalmar län var hon så anlitad att hon var där två gånger om året
och måste sätta ihop nya ämnen för det distriktet. Någon gång kunde
hon låta sentimental, men då hon aldrig som barn haft kamrater, var hon
ytterligt ömtålig för kritik och var inte god på mig, då jag en gång vå-
gade påpeka det. Mest älskade hon abstrakta ämnen, sådana som »Lyx
och framåtskridande» — för att nu bara ta ett exempel bland många,
men sådana betraktelser var det just som allmogen helst ville ha. En
gång när hon predikat aftonsång i Djura kyrka i Dalarna, kom ett gam-
malt par fram och räckte henne några salviekvistar med orden: »Lars
och jag blev rent förskräckta, att det kunde bo så mycke i en människa.»
överallt vann hon också hjärtan, och jag kunde inte låta bli att retas
med en skolkamrat, som efter sitt första möte med Clara skrev till mig:
»Din syster är alldeles förtjusande — inte alls lik dig!» — Och ändå
gjorde jag alltid mitt bästa som liten att härma min systers röst, när jag
skulle försöka tala fint !
För Claras inbundna och litet misstänksamma kynne var jag nog ofta
en ganska besvärlig lärjunge, helst som jag naturligtvis led av att inte
ha någon kamrat att tävla med och därför ofta fann läsningen tråkig.
Clara hade upprepade gånger bett min far att vid dessa lektioner få ta
med ett par begåvade jämnåriga flickor ur vår omgivning, nämligen
Mathilda Falk och Sofi Andersson — sedan under hela sitt liv känd som
»Sofi i Gothö», därför att hon slutligen blev nämndemanshustru på sam-
ma gård där hon bott som barn. Men min far ville av någon oförklarlig
anledning aldrig höra på det örat. Den grund som Clara alldéles på egen
hand lade för mina studier var emellertid mycket god.
Det var den religiösa frågan, som slutligen under min barndom blev
den egentliga fredstöraren i familjen. Min mor levde alltjämt på den
konfirmationsundervisning hon fått av den lågkyrklige pastorn i Tyska
församlingen i Stockholm, doktor Rothlieb, som ända in på 70-talet var
de tongivande kretsarnas själasörjare i huvudstaden. Mitt tidigaste re-
ligiösa minne utgörs av den tyska aftonbön hon lärde mig vid sidan av
»Gud som haver» och Fader vår. Jag minns hur flitigt min mor läste i sin
stora guldsirade tyska bibel, tryckt 1777, där hon antecknat att hon hade
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
