Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra systrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FYRA SYSTRARNA
kunde Clara ibland reta mig med Trymskvidas ord: »Var såg man
brudar bita bredare, var såg man brudar bita vassare eller en mö mera
mjöd dricka?»
Hade vi främmande, kunde det däremot gå helt annorlunda till. Då
vankades sådana läckerheter som mjukt bröd, sockerdricka och brylé-
pudding. Vårt Västeråsumgänge bestod mest av domprosten Linders,
rektor Mossbergs och lektor Sundéns. Själv var jag mest intresserad av
Sundéns. Den kände grammatikförfattaren bodde i en lantlig, rödmålad
stuga med trädgård, mitt i skuggan av domkyrkan, och hans bägge poj-
kar brukade jag leka med, varvid Hjalmar och jag vanligen höll ihop
mot Carl, sedermera professor i engelska. Fadern var ett verkligt original,
starkt låghalt, men synnerligen rörlig och vital. Han råkade ofta i dispyt
i religiösa frågor med min mor, som var för ortodox för honom.
Domprosten Linder kunde ibland komma ut alldeles oväntat med sin
stora familj — jag vill minnas, att det var tio barn — och jag kommer
ännu livligt ihåg hur de en gång kom mitt i vår enkla middag, då man
naturligtvis skyndade sig att duka av, men glömde av mig. Så när dom-
prostens tågade in i salen, satt jag lugnt kvar i min höga stol med en
tvärslå framför och åt paltbröd med vällingsås med sked ur en bleck-
skål på en svart vaxduk. Antagligen såg jag något till dum ut, för jag
minns ännu det klingande skratt som mötte mig från de många främ-
mande. Men jag är säker på att det senare vankades en extra middag
på det fina engelska porslinet med stek, brylépudding och marsala, som
var familjens speciella vin, när det kom främmande. Eller kanske vi
rentav fick den mäktiga efterrätten »Hjärtans fröjd» ur Kajsa Wargs
kokbok, som småningom blev min första ekonomilära och på sitt 1700-
talsspråk lärde mig åtskilligt om den tid när hemmen var produktions-
och inte bara konsumtionsanstalter. I Barkarö måste mat alltid finnas på
förlag, och mamma mötte mig oftast med ett »söta barn lilla, mamma har
inte tid, mamma har så bråttom».
Tidigt delade jag i mina fantasier upp familjen i två delar: sådana
som jag skulle ha hållit av, även om de inte varit mina anhöriga, nämligen
pappa, Edit och Clara, och sådana som jag brydde mig mera om
av pliktkänsla, nämligen mamma och Ida. Mellan min mor och mig
rådde ett ganska egendomligt förhållande med mera ömsesidig aktning
än egentlig tillgivenhet. Jag tyckte inte om att hon ibland för främmande
föreställde mig som »överloppsungen», fast jag väl småningom begrep,
att jag inte varit så efterlängtad, då hon var hela 43 år när jag föddes
och jag ju för övrigt bara ökat samlingen av flickor. Under min student-
tid brukade hon i en viss med avund blandad bitterhet inte sällan
fråga vad mina »halsbrytande» studier egentligen skulle tjäna till, när de
ändå en gång bara skulle komma att »hamna i grytorna». I alla fall kunde
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
