Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slynåren i Rackeby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
sätta märke i mig på ett helt annat sätt än min far kunnat göra. Henrik
Hedenius var bror till den kände medicine professorn Per Hedenius,
rektor för Uppsala universitet. Själv hade han ämnat bli präst men hade
måst avbryta sina studier för tuberkulos, som så småningom inkapslat sig
och blivit ofarlig, fast han aldrig kunde slippa sin dova hosta. Han hade
för sin hälsas skull blivit rådd till lantbruk, men därtill saknade han prak-
tisk begåvning, och så hade han nödgats lämna Almeryd på hälftenbruk
till en arrendator. För att nödtorftigt kunna försörja sig grundade han
en liten skola med några från olika håll sammanrafsade ungdomar. Far-
bror Henrik var en lång, mörk och nästan onaturligt mager man, som
alltid gick klädd i gråa, lite gammaldags skurna livrockar av 50-talets
modell och stövlar, där de mossbelupna skaften syntes när han satte sig.
I Daniel Malmbrink har jag målat honom fullt porträttlikt som »prosten
Väringsson», där jag slutar med orden: »De imposanta, utmärglade dra-
gen med det gråa, välklippta skägget verkade medeltid och påminte icke
så litet om S :t Franciskus.»
Hedenius hade en god klassisk och teologisk bildning i femtitalets låg-
kyrkligt ortodoxa stil, men hade väl knappast haft praktisk användning
för dessa kunskaper, sedan han en gång varit informator hos biskop
Beckmans i Skara. Mycken ro fanns inte för rektorn i skolhemmet Alme-
ryd. Två pojkar om elva och fjorton år bodde i hans eget vindsrum i
stora byggningen, och det andra vindsrummet fick en ung flicka dela
med hans syster, som var ett riktigt gammalt original. Jag själv åter hän-
visades till förmaket med den yngsta, den tioåriga Anna Kruse, som var
tillräckligt liten för att be sin aftonbön högt för mig. Två flickor bodde
i ett ynkligt litet vindsrum i brukarns byggning tillsammans med en s. k.
lärarinna, som dock inte hade större kunskaper än från en dåtida flick-
skolas åttonde klass och i allt sökte göra sig till en avbild av fru Hede-
nius, »tant Augusta».
Man fick inte ha stora fordringar för att reda sig med denna trång-
boddhet, och avgiften för alltsammans, inberäknat undervisning, var ock-
så så liten, att min far stundom brukade överbetala. Ekonomien skulle
nog ha gått bättre ihop, om tant Augusta Hedenius hade varit lite mera
praktisk och ordentlig. Hon var officersdotter, och hennes mor tillhörde
släkten Silfversparre-Stjernsparre från Ågårdens fideikommiss, varav
Almeryd utgjorde en utgård. Tant Augusta hade fått en femtitalets lyx-
uppfostran med språk och musik och gav mig undervisning i engelska
och handarbete, men hennes starkaste intresse var sjukvård, och hennes
sårbehandling hade ett stadgat rykte bland ortsbefolkningen, som helst
ville slippa läkarens ovett, när de hade lagt tjock med spindelväv på
såren för att »stämma blodet». Tant Augusta hade med sina friska färger
i brunt och rött, sin klara röst och sitt kvittrande skratt en stor förmåga
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
