Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slynåren i Rackeby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
Ser jag nu i denna enda längre dagbok jag någonsin för, tycker jag
ovillkorligen att det kunde ha gjort gott med lite äldre gossar, som natur-
ligt utlopp för allt pubertetsålderns latenta svärmeri. Sommaren 1884,
som jag tillbragte i Barkarö, var betydligt roligare än följande sommar,
då jag på egen begäran fick stanna på Almeryd tillsammans med ett par
av kamraterna. I BarkarÖ hade vi den vanliga lilla danstillställningen på
min födelsedag och där fanns till och med ett par gymnasister från
Strängnäs och Västerås i ljusblå sidenmössor, att svärma för, och där
hade vi månskensserenader och sena roddturer på Mälaren där vi sjöng
»Här ä liv, här ä liv och lejan» i alla tonarter. Under den följande Alme-
rydsommaren uttalar jag i dagboken rent av min längtan efter »några
vackra och trevliga gossar». Ett besök hos en av kamraterna i hennes
hem, där det vankades ett par dylika, föranleder följande djupsinniga
anteckning: »När man erhåller smekningar av gossar, tränger denna
■vänlighet djupt in i hjärtat och glömmes aldrig.»
Under mitt första Almeryd-år hade vi verkligen besök av ett par gos-
sar, av vilka den ene till och med var från k. huvudstaden, men att kalla
dem »vackra» var visserligen blankt omöjligt; åtminstone den ene var
både rödhårig och fräknig. För övrigt hade ingen av dem just varit med
när krutet fanns upp, vilket inte hindrade att jag i brist på bättre höll
till godo med deras dyrkan, utan att dock ge dem något hopp för fram-
tiden. Med Alvar spelte jag räv om kvällarna, men fann hans uppmärk-
’samhet mera riktad på mig än på spelet, vilket han förklarade med att
jag var så lik ett ungdomsporträtt av Tegnér. Den kärleken höll i sig,
ty ett par år senare, då jag var gymnasist i Stockholm, fick jag ett form-
ligt friarbrev, som dock även för min dåtida smak hade väl mycket av
’kökskammarromantik. — Från den rödhårige förvarade jag rätt länge
en brevbunt med underskriften »din gosse Ragnar», där han bland annat
klagade över att han måste »tengtera» latin. Tant Augusta, som hade
mina underkläder om hand och därför hade en förevändning att gå i mina
’lådor, upptäckte breven och blev förfärad, men jag lät henne lugnt ta
dem och var glad att hon inte hade märkt en ask Dukecigarretter, som
jag fått från samma håll. Dem kunde man ju begagna utomhus, dit ingen
»paradvakt» kunde följa med oss.
På detta sätt blev vi naturligtvis mest hänvisade till det flickumgänge
vi kunde få i trakten, och sådant fanns egentligen bara på två håll, i
prästgården och .på en egendom lite längre bort, Stensholmen. Ty den
närmaste egendomen, det stora Degeberg, som beboddes av änkan och
sonen till den kände skotske agronomen Edvard Nonnen, hade i den
vägen ingenting att erbjuda. Nonnen hade varit föregångare till släkten
Nathorst som lantbruksteoriens införare i Sverige, och i den stora vita
byggningen med sina flyglar hade vår första lantbruksskola varit inrymd.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
