Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Som skolflicka i gamla Wallinum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
LA thü hill AU.adhi
LYDIA WAHLSTRÖM
som lyckats ta sig natthärbärge i farstun. Och var det svår snövinter,
fick man pulsa genom drivorna. »Usch vad det går», sa snöskottarna
om mina väldiga klev. Dräkten var heller icke den lämpligaste för sådana
strapatser: till de långa kjolarna med fotsida kulörta ylleförkläden hörde
vinterkappor i kjolarnas längd. Jag minns hur jag avundades de små
flickorna vid dåtidens motsvarighet till Mjölkcentralen Audhumbla, som
i sina sjömanskostymer av mörkblå cheviot hängde på fotsteget till
mjölkvagnarna och skötte distributionen.
Under min första skoltermin kände jag mig nog på många sätt för-
bryllad över tillvarons besvärligheter. Jag hade blivit inkastad i en klass
av femton flickor, som delvis läste tillsammans med ring II och där det
ofta var si och så med vädringen. För mig var det en tröst, att fönsterna
i klassrummet vette åt Strömmen och Mälaren, där man kunde drömma
om Västeråsfärder på Aros, när sommaren nalkades. Men det var långt
dit, och innan dess hade man en gruvlig massa att inhämta. För mig var
det lugnande att klasskamraterna inte var så överlägsna som jag först
inbillat mig. Den främre radens flickor, bland vilka den godlynta, hu-
moristiska Lilly Bergstrand, sedermera Lilly Laurent, var klassens favo-
rit, tycktes mer intresserade av sina nöjen än av läsningen, och när de
kom underfund med att det för mig var tvärtom, började de snart ta
min hjälp i anspråk på frukostrasterna, särskilt i latin.
Jag kom knappast i någon närmare beröring med kamraterna, om man
undantar de bägge avgjorda A-flickorna, Alice Thunberg och Elin Ceder-
blom, som i olikhet med många A-flickor eljest, även i fråga om karaktär
var värda högsta betyget. Alice hade bara det felet att vara min rival i
kriorna, och fastän jag fann det alldeles rättvist, hade jag dock svårt att
smälta, när lektor Carl von Friesen med sin kroniska heshet väste fram
sitt: »Alice Thunberg har författartalang.» Vad beträffar Elin Ceder-
blom, så stod hon utom tävlan, och i mina verser om klassen hedrade
jag henne med karakteristiken:
––- –––-med hjärta utav trofasthet, med huvud utan brist —
ja fjärde ring är stolt att ha en sådan realist.
Vi båda hade oftast sällskap från skolan och diskuterade Viktor Ryd-
berg och Emerson, som hon dyrkade. Hon var givet den jag tyckte bäst
om av kamraterna, men hennes lite stela och gravitetiska väsen, som gjorde
henne äldre än vad hon var, och hennes stigande konservatism skilde oss
småningom åt.
Däremot höll jag länge fast vid hennes yngre syster Signe, som bara
gick i ring I, när jag kom in i skolan. I den ringen hade jag tre små
»drabanter», som mina klasskamrater brukade kalla dem, när de ritade
av dem på svarta tavlan som tre knähundar vid mina fotter. Signe
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
