Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Som skolflicka i gamla Wallinum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOM SKOLFLICKA I GAMLA WAL LI NUM
Cederblom och Ellen Holmlund var blonda och gjorde sig förträffligt
mot den kolsvarta Eva Braun, sedermera professorskan Thunberg i Lund.
Mitt första upprop i skolan minns jag mycket väl för en förtjusande
liten portugisiska, som då gjorde sitt inträde i första förberedande. Hon
hette Sara Susanna Ricardo Roccamora, och fick snart som oskiljaktig
kavaljer en jämnårig pojke, Julie Buck, som var lika ful som kamraten
var vacker. Han bestod egentligen bara av en kolossal näsa och ett par
höga lackstövlar, sådana som småpojkar den tiden brukade. Mina »dra-
banter» och jag följde det unga paret med stort intresse och brukade ge
dem en tioöring var, för att de skulle dansa för oss i bönsalen, där skolan
i allmänhet tillbragte längre raster.
Denna hösttermin tog skolarbetet så gott som hela dagen i anspråk
för mig. I början tog det emot på de flesta håll, utom i historia, latin
och kristendom. I kriaskrivningens disposition var v. Friesen obevekligt
fordrande. Ämnet för min första skolskrivning, Karl XII, var som gjort
för mig, men när jag redan skrutit för en kamrat om hur jag lagt ämnet
till rätta, fick jag till min stora besvikelse knappt godkänt för brist på
reda och sammanhang. Och ännu större blev min skamkänsla, när vår
tyska lärarinna, Fröken Molly Rothlieb, dotter till min mors vördade
konfirmationslärare, fann min inträdesskrivning lika full av fel som dr
Philp funnit den franska, och till på köpet sade mig, att hon inte väntat
detta av min mors dotter! Det var följden av att jag i många år struntat
i tysk grammatik och bara litat på mitt öra. Jag föresatte mig natur-
ligtvis att klara av mina underbetyg redan samma termin, och det gjorde
jag också. Hos dr Philp blev jag för övrigt snart ett slags gunstling,
kanske mest därför att jag hade en smula hum om litteraturhistoria.
För honom hade vi både engelska och franska, och då han en gång, tro-
ligen på skämt, gav mig i uppdrag att översätta till vers ett par dikter
ur Walter Scotts Ivanhoe, tog jag honom på orden, och han blev så
nöjd, att han hädanefter alltid kallade mig »Mademoiselle Femme Sa-
vante». Kamraterna påstod sedan försmädligt, att jag fick A i mogen-
hetsexamen bara för att jag visste när Cervantes dog, men det var ju
också samma år som Shakespeare. »Moster Molly» åter, som vi brukade
kalla fröken Rothlieb, eftersom hon hade en systerdotter i vår ring, var
kanske den lärare som gav oss de starkaste kulturintrycken inom sitt
område. I allmänhet läste man den tiden mest klassisk litteratur: i frans-
kan Georges Ohnet, i engelskan Scott och Thackeray och i tyskan Goethe
och Schiller. Nutida språkbruk brydde man sig föga om, och talövningar
förekom nästan aldrig: jag minns, att när moster Molly en gång på
tyska frågade en av oss, när hon skulle resa hem på kvällen, hon fick till
svar: »Ich habe noch nicht die Zeit des Abgangs des Zuges bestimmt.»
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
