Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Som skolflicka i gamla Wallinum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
Moster Molly själv meddelade inte så litet från sina många resor i
Tyskland, och ibland kunde hon ge oss verkligt roliga anekdoter. Fröken
Rothlieb hörde till representanterna för den- tidigaste kvinnosaken, den
som grundade Nya Idun och Handarbetets Vänner och intresserade sig
för en estetisk dräktreform i »fornnordisk» anda. Man kunde gott förstå
på hennes yttre, att hon, som hennes systerson, Carl Laurin, berättar,
nästan blev sjuk, om hon såg en dam i blå klänning sitta på en gredelin
stol.
Latinet måste jag naturligtvis lägga en alldeles särskild omsorg på.
Helst skulle jag också ha velat läsa grekiska, men då skulle jag ha fått
ta privatlektioner, och det hade blivit för dyrt. Latinläraren, Theodor
Gilljam, var yngre bror till universitetskanslern, men verkade på det hela
taget en smula okultiverad gammal ungkarl. Han snusade starkt, men vi
hade snart upptäckt att den som såg på honom när han tog fram sin
dosa, alltid fick översätta, och därigenom fick jag ofta tillfälle att bril-
jera med mina bästa stycken.
De ämnen som gav mig minst, var kristendom, botanik och matematik,
vilket nog berodde på lärarnas beskaffenhet. För botaniken förlorade jag
allt intresse genom att professor Aurivillius bara sysslade med växtfysio-
logi, och detta ytterst temperamentslöst. Men den tiden började man höst-
terminen i ring IV med avgångsexamen i tyska och botanik, så att han
snart kom utanför min synkrets.
Vad beträffar matematikläraren, lektor Erik Lundberg, kunde man inte
klaga över brist på temperament, men min antipati mot honom delades
av mer än en bland mina kamrater. Vid den tiden var han änkling för
andra gången och dolde inte ens i skolan att han var ute på jakt efter en
tredje fru. En bland flickorna måste be kamrater följa sig hem för att
freda sig för hans efterhängsenhet, och hon fick därigenom inte större
respekt för honom än att hon utan vidare sökte skriva av de problem,
hon löst, direkt ur sin anteckningsbok, så att lärare och elev till sist
formligen nappades om boken vid svarta tavlan. Hans cyniska väsen
stack tydligt fram, då han kunde med ett hångrin säga: »Ja, det är lika
tokigt som treenigheten», eller: »Det här kan jag ge min salighet på, ja
hela 25 öre».
Min matematik kunde naturligtvis inte övervinna min antipati mot lära-
ren, som jag knappt brydde mig om att dölja. En gång kastade jag kritan
i golvet, så den gick i bitar, när jag lämnade svarta tavlan, och som jag
alltid hade svårt att skriva radrätt, döpte han mina ekvationer till »de
wahlströmska backarna». När det sedan i fjärde ring gick allt bättre för
mig i övriga ämnen, stod matematiken dock alltid som den mörka punk-
ten, och det var mera lycka än förstånd, att jag kom igenom i student-
examen med ett klart B, ty det berodde på att jag den sista natten fak-
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
