Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Som skolflicka i gamla Wallinum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOM SKOLFLICKA I GAMLA WALLINUM
som den personifierade korrektheten i sin eviga svarta klänning och
dito tygkängor, men överraskande nog kunde hon ha stort överseende
även med de mindre korrekta eleverna. Till dem hörde bland annat den
oförbränneligt självsvåldiga Ida Bäckman, författarinnan, som efter skol-
tiden ibland fick bo hos fröken Fahnehjelm, och när hon kom sent hem
tordes hälsa henne med att slänga mössan på bordet och säga: »Tjenis,
tant !»
Under denna tid hade jag en gång varit mycket nära att genom min
syster Ida komma in i den kristliga officersmiljö, som då hade sin medel-
punkt vid hovet och därigenom fick starkt inflytande inom Stockholms-
societeten. Den utgick från Lord Radstock, en troende engelsman, som
genom sin rättframma förkunnelse och sitt ärligt kristna väsen på 1870-
talet åstadkom en stor omvälvning inom dessa kretsar, där man på grund
av föregående lössläppthet hade behov av disciplin. Karl XV :s »glada»
dagar var ännu inte så långt avlägsna, och det väckte ett starkt upp-
seende, när den kände djurmålaren och ryttmästaren vid Livgardet till häst
v. Holst, plötsligt blev omvänd, närmast genom att hans hustrus död drev
honom in i de radstockska kretsarna, v. Holst som en gång hört till
Karl XV :s stab hade då störtat upp till en av deras ledare, bankdirek-
tören, kapten Ahlberg, och frågat honom hur han skulle få återse Elisa-
beth. Då hade Ahlberg svarat med att föra honom till Jesus, varpå
v. Holst själv blev en fanatisk människofiskare, som till och med påstods
falla på knä för att omvända folk i spårvagnar. I kapten Ahlbergs eleganta
våning, Biblioteksgatan 27, brukade de flesta bönemöten inom dessa kret-
sar hållas. Men den egentliga, om än osynliga ledaren var varken Ahl-
berg eller kommendörkapten Barnekow eller kapten Tottie eller vad allt
de troende generalstabsofficerarna hette, utan det var drottning Sofia i
egen hög person. Ofta har hon blivit oförtjänt misskänd, ty hon hade
faktiskt både humor och psykologisk blick. Jag hörde henne ofta omtalas
av min syster, Röda kors-sköterskan, som under min första hösttermin
en tid vistades på Skuru, där Ahlberg hade sitt lantställe. Ida brukade
ofta bjuda mig ut på söndagarna, och en dag fick han mycket riktigt till-
fälle att omvända mig. Det var först under några lördagsmöten senare
på hösten som jag började upptäcka, att hans intellekt var tämligen en-
kelt funtat. Hans bibeltolkningar började vanligen med ett »jag tänker»
eller »jag förmodar» som visade att han inom detta område egentligen
tänkte på engelska.
För övrigt var det ett tämligen brokigt sällskap, som möttes i Ahl-
bergs 80-talsdekorerade salong med de tunga, mörka draperierna och
de mjuka fåtöljerna. Vad jag bäst minns från den knäböjande skaran av
officerare och lägre graders folk, är deras trohjärtade självbekännelser,
kanske ställda lika mycket till bröderna och systrarna omkring dem som
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
